Om focus tidigare låg på trädens omvärldsfaktorer, riktas uppmärksamheten i dag mot trädens rötter.
- Vi har blivit mer och mer klara över rötternas betydelse, säger Kerstin Sonesson, ekol. inst. Lunds universitet.

Plantor och skogsmaskiner sprider sjukdomen

Ekskador i Euorpa är inget nytt. De brukar dyka upp med 20-30 års mellanrum.
Men dagens skador är något nytt, menar Kerstin Sonesson. Och det oroar oss.
Trenden i skadeutvecklingen gör inte läget mindre bekymmersamt. I dag är bara l5 proc av ekarna opåverkade.

Hittills har forskarna famlat när det gäller att hitta orsaken. I brist på kunskap har allt som kan påverka ett träd angetts som trolig orsak.
Men nu riktas ögonen mot ett nytt fenomen – en liten algsvamp med det välklingande namnet phytophtera.

Lunds universitet inbjöd nyligen en av Europas främsta experter i ämnet – dr Thomas Jung från universitetet i Munchen till ett seminarium på, Ekologihuset i Lund. Han berättade att Phytophtera tillhör familjen phycomyceter – algsvampar - och har en relativt invecklad utvecklingscykel med sporangier och aktiva zoosporer. Sporangierna – vilsporerna – kan ligga i marken i mer än 10 år. Vilsporerna aktiveras i samband med riklig vattentillgång och "släpper ut" de aktiva zoosporerna som sprids till trädens finrötter genom markvattnet. Rötterna infekteras på några få dagar om det inte finns någon skyddande mykorrhizamantel av andra svampar på rötterna. Zoosporerna är aktiva endast under någon eller några veckor.

Phytophtera quercina är den art som förknippas med ekdöden. Den är funnen i England, Mellaneuropa, Sverige och Polen.
Den är svår att isolera och därför svårinventerad. Arten kan endast fastställas i laboratorieodlingar, varvid man tar jordprover på 10 – 30 cm djup i det aktuella beståndet eller intill det träd man vill undersöka.

Rötterna har ett försvar mot sporerna – ett kemiskt inne i rötterna och ett yttre mekaniskt försvar på rotens yta.
Precis som vid gammal krigföring kan försvaret svikta vid ett snabbt angrepp. Och phytophterasvampens angrepp är explosiva

Ett pågående projekt i Tyskland visar att berggrund, jordart och jordmån spelar roll för artens uppträdande, liksom pH-nivån. Arten trivs bäst i finjordsrika jordar med pH 4.5 – 7.5, men den uppträder i jordar ner till pH 3.5. Arten tycks saknas på väl dränerade jordar. Försök visar att arten även finns i till synes friska bestånd, men i mindre antal än i angripna bestånd.

Sjukdomsbilden uppträder i regel när träden uppnått 60-års ålder eller äldre. Det skulle enligt Jung bero på att yngre träd har en bättre och aktivare självläkande förmåga än medelålders träd. Plantdöd kan emellertid uppträda under för svampen gynnsamma förhållanden.
Jung menar att arten har gynnats av det ökade kvävenedfallet, mykorrhizasvamparnas minskade förekomst och de varma vintrarna som leder till att ekarnas finrötter fortsätter att växa även vintertid samtidigt som de viktigaste mykorrhizasvamparna ligger i "vintersömn". Det gör att de nybildade finrötterna ligger öppna för angrepp av Phytophtera quercina.

Dr. Tomas Jungs rekommendationer
a) Utnyttja naturlig föryngring från de kvarstående överlevande ekindividerna vid föryngring.
b) I annat fall föryngra i första hand genom sådd.
c) Skall plantering ske använd plantor från en garanterat P.q.-fri plantskola. Certifiera alla plantskolor som är fria från P.q.. Årlig test nödvändig.
d) Gallra relativt svagt så att inte vattenivåerna stiger i beståndet.
e) Kompaktera inte jorden med beståndsgående skotare utan använd stickvägssystem.
f) Gödsla eller kalka inte ekbestånden.
g) Anlägg blandbestånd med såväl barr som löv, eftersträva högsta möjliga genetiska variation.