Gammalt kvarnhjul vid bäck.

Skogens lämningar – ditt ansvar som markägare

Fornlämningar, övriga historiska lämningar, det immateriella och det biologiska kulturarvet är olika typer av kulturarv som vi måste sköta och bevara.

Som markägare har du ett ansvar att känna till om det finns forn- eller kulturlämningar på din fastighet. Du har också ett ansvar att upplysa den som utför ett arbete på din fastighet om det finns lämningar. Du som markägare och den som utför skogsbruksåtgärden har ett gemensamt ansvar för att lämningarna inte kommer till skada i samband med skogsbruksåtgärder.

Det här säger lagen om vår gemensamma kulturmiljö

Enligt kulturmiljölagen är det en "nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas."

Vad är en fornlämning?

Fornlämningar är skyddade i kulturmiljölagen (1988:950) och får inte skadas. När du planerar en åtgärd i skogen som kan påverka en fornlämning är du skyldig att söka tillstånd hos länsstyrelsen.

Fornlämningar är

  • lämningar efter människors verksamhet under forna tider,
  • som har tillkommit genom äldre tiders bruk och
  • som är varaktigt övergivna.

Fornlämningar ska dessutom ha kommit till före 1850. Alla dessa fyra krav måste vara uppfyllda för att lämningen ska kunna bedömas som fornlämning. Det innebär till exempel att torpet som idag ligger som ruin ska ha byggts före 1850 för att skyddas som fornlämning. När torpet övergavs spelar ingen roll för skyddet.

I kulturmiljölagen har fornlämningar ett starkt skydd då länsstyrelsen i princip kan förbjuda arbeten på lämningen eller dess fornlämningsområde utan att markägaren får kompensation eller ersättning. Att bryta mot Kulturmiljölagen kan leda till böter och i grova fall fängelse.

Det är förbjudet att utan tillstånd göra något av följande med en fornlämning:

  • rubba
  • ta bort
  • gräva ut
  • täcka över
  • genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning.

Till varje fornlämning hör även ett fornlämningsområde, så stort som det behövs för att bevara fornlämningen. Fornlämningsområdets storlek bestäms av länsstyrelsen och varierar bland annat beroende på lämningstyp och topografi. Detta område har samma skydd som fornlämningen.

Vad är en övrig kulturhistorisk lämning?

Har lämningen tillkommit 1850 eller senare kallar vi den för övrig kulturhistorisk lämning. Länsstyrelsen kan dock efter särskild prövning förklara en övrig kulturhistorisk lämning som fornlämning.

Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet då det gäller övriga kulturhistoriska lämningar som ligger i skogsmark. Enligt 30 § skogsvårdslagen ska skador på övriga kulturhistoriska lämningar förhindras eller begränsas. Det innebär att "skador ska förhindras helt, om det är möjligt utan att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras, eller i annat fall begränsas så långt det är möjligt inom denna ram".

Det immateriella kulturarvet

Det immateriella kulturarvet är sådant som vi inte kan ta på. Det bygger på att vi människor för det vidare. Det kan vara ort- och platsnamn eller sägner och traditioner. Men det kan också vara kunskaper knutna till olika områden, verksamheter eller objekt.

Mycket av det immateriella kulturarvet är dåligt dokumenterat och riskerar att försvinna i takt med att den äldre generationen dör ut.

Det biologiska kulturarvet

Det biologiska kulturarvet är skogens levande kulturarv. Detta har uppkommit genom människans nyttjande av landskapet. Några exempel:

  • skogsbetesmarker
  • slåttermarker
  • lövängsrester
  • torp- och fäbodmiljöer
  • hamlings-, vård- och ristningsträd.

För att kunna bevara dessa marker är det nödvändigt att de sköts och hävdas.

  • Senast uppdaterad: 2021-04-07