Röda tallstekellarver

Röd tallstekel

Röda tallstekeln förekommer i hela Göta- och Svealand samt i Norrlands kustland. Den angriper såväl ungskog som äldre bestånd.

Det verkar som om angrepp av den röda tallstekeln främst sker på hedmarker och mossmarker, men angrepp kan också ske på vanlig moränmark och före detta åkermark.

Larven gör skadorna på skogen

Röda tallstekeln är en 6–10 millimeter lång stekel. Dess larver, som är de som förorsakar skadorna, är 25 millimeter långa då de är fullvuxna. Larven har blanksvart huvud och grågrön kropp. Kroppsfärgen kan variera.

Arten äter huvudsakligen på fjolårsbarren. Orsaken till att de sällan äter av årsbarren är att dessa vanligtvis inte hunnit växa ut innan larverna blivit fullvuxna. Också äldre barrårgångar än fjolårsbarr kan ätas.

Stekeln svärmar på hösten

Röda tallstekeln svärmar och lägger sina ägg på hösten. Eftersom äggläggningen är temperaturberoende avslutas den i Norrbotten ofta i september. Varma höstar kan arten lägga ägg även senare. Den rödfärgade honan lägger sina ägg i hål som hon sågar i kanten av ett årsbarr. Ett barr kan innehålla 1–20 ägg, oftast 3–7stycken.

Äggen läggs framför allt i barr i övre och mellersta delen av kronan. Äggen övervintrar och larverna kläcks i slutet av maj till början av juni. Larverna håller ihop i grupper om 20–40 individer (kolonier) och äter på de barr där äggen lades. Det innebär att de barr larven äter av, nu har blivit fjolårsbarr.

I slutet av juni och juli (i norra Sverige även senare) har larverna blivit fullvuxna och bildar så småningom puppa. Efter cirka två veckor lämnar larven kokongen. Vissa puppor övervintrar, vilket innebär att röda tallstekeln har både 1-årig, 2-årig
och ibland längre generationstid.

Virus hejdar angreppen

Angrepp brukar vara fleråriga, men eftersom larverna inte äter årsbarren begränsas skadorna till tillväxtförluster. Parasiter och rovdjur bidrar till härjningarnas
sammanbrott. Viktigaste orsaken till att angrepp går tillbaka efter några år är ett virus som finns i populationerna. Viruset får sitt utbrott först efter några års massförekomst av röda tallstekeln. Det angriper tarmen så larven slutar äta, blir slö och
dör.

Troliga effekter av angreppen

Efter omfattande angrepp i Kalix 2006 har man kunnat se att effekterna av angreppen är begränsade till tillväxtförluster. Eftersom nästan alltid årsskotten med barr återstår, dör inte tallen av angreppen. Däremot kan sekundära skador leda till träddöd.

Man har funnit en minskning av volymtillväxten med 20 procent under en 5-årsperiod. Om angreppen upphör får tallen för varje år nya barrårgångar och kan därför
återhämta sig till normal tillväxt.

Vid upprepade angrepp kan ett träd dö eller dödas sekundärt av främst större märgborre. Det är därför viktigt att hålla angripna bestånd under
uppsikt och att ta tillvara eller barka döda träd så märgborrar inte får något yngelmaterial.

Vill du minska risken för sekundära skador kan du välja att "sanitetsgallra" kraftigt skottklippta tallar. Det är antagligen inte nödvändigt för att undvika att träd dör efter tallstekelangrepp.

Barrätande insekter vanligt i barrskog

Det är viktigt att veta att barrätande insekter finns i nästan all barrskog. En utglesning av barrskruden på ca 20–30 procent märks knappast för ögat. Först vid ca 70–80 procent utglesning märker du skadan. Bedömningen att angreppen sannolikt inte leder till att träd dör grundar sig på samtal med entomologen Bengt Ehnström, Nås, Dalarna.

Skadorna kan förväxlas med andra steklar.

Det är viktigt att avgöra om skadorna verkligen förorsakats av den röda tallstekeln. Larverna till vanliga tallstekeln äter i mitten av juli och kan ibland döda träd. Det finns också arter som lilla tallstekeln, bleka tallstekeln och ryska tallstekeln.

  • Senast uppdaterad: 2017-06-19