Röd tallstekel

Röda tallstekeln förekommer i hela Göta- och Svealand samt i Norrlands kustland. Den angriper såväl ungskog som äldre bestånd.

Det verkar som om angrepp av den röda tallstekeln främst sker på hedmarker och mossmarker, men under år med stora förekomster sprider sig angreppen till all typ av skogsmark.

Larven gör skadorna på skogen

Röda tallstekeln är en 6–10 millimeter lång stekel. Dess larver, som är de som förorsakar skadorna, är 25 millimeter långa då de är fullvuxna. Larven har blanksvart huvud och grågrön kropp med längsgående svarta linjer.

Arten äter huvudsakligen på fjolårsbarren. Orsaken till att de sällan äter av årsbarren är att dessa vanligtvis inte hunnit växa ut innan larverna blivit fullvuxna. Också äldre barrårgångar än fjolårsbarr kan ätas.

Stekeln svärmar på hösten

Röda tallstekeln svärmar och lägger sina ägg under september – oktober. Ju varmare hösten är desto längre pågår äggläggningen. Eftersom äggläggningen är temperaturberoende avslutas den i Norrbotten ofta i september. Varma höstar kan arten lägga ägg även senare. Den rödfärgade honan lägger sina ägg i hål som hon sågar i kanten av ett årsbarr. Ett barr kan innehålla 1–20 ägg, oftast 3–7 stycken.

Äggen läggs framför allt i barr i övre och mellersta delen av kronan på tallar som är lite längre än sina närmsta grannar, i bestånd från en meters höjd och uppåt. Äggen övervintrar och larverna kläcks i slutet av maj till början av juni. Larverna håller ihop i grupper om 20–40 individer (kolonier) och äter på de barr där äggen lades. Det innebär att de barr larven äter av, nu har blivit fjolårsbarr.

I slutet av juni och juli (i norra Sverige även senare) har larverna blivit fullvuxna, spinner en kokong och bildar så småningom puppa. Vissa puppor övervintrar, vilket innebär att röda tallstekeln har både 1-årig, 2-årig
och ibland längre generationstid.

Virus hejdar angreppen

Angrepp brukar vara fleråriga, men eftersom larverna inte äter årsbarren begränsas skadorna till tillväxtförluster. Parasiter och rovdjur bidrar till härjningarnas sammanbrott. Viktigaste orsaken till att angrepp går tillbaka efter några år är ett virus som finns i populationerna. Viruset får sitt utbrott först efter några års massförekomst av röda tallstekeln. Det angriper tarmen så larven slutar äta, blir slö och dör.

Troliga effekter av angreppen

Efter omfattande angrepp i Kalix 2006 har man kunnat se att effekterna av angreppen är begränsade till tillväxtförluster. Eftersom nästan alltid årsskotten med barr återstår, dör inte tallen av angreppen. Däremot kan sekundära skador leda till träddöd.

Man har funnit en minskning av volymtillväxten med 20 procent under en 5-årsperiod. Om angreppen upphör får tallen för varje år nya barrårgångar och kan därför återhämta sig till normal tillväxt.

Vid upprepade angrepp kan ett träd dö eller dödas sekundärt av främst större märgborre. Det är därför viktigt att hålla angripna bestånd under uppsikt och att ta tillvara eller barka döda träd så märgborrar inte får något yngelmaterial.

Vill du minska risken för sekundära skador kan du välja att "sanitetsgallra" kraftigt skottklippta tallar som förlorat mer än 80 procent av sin barrmassa. Det är antagligen inte nödvändigt för att undvika att träd dör efter tallstekelangrepp.

Barrätande insekter vanligt i barrskog

Det är viktigt att veta att barrätande insekter finns i nästan all barrskog. En utglesning av barrskruden på ca 20–30 procent märks knappast för ögat. Först vid ca 70–80 procent utglesning märker du skadan. Bedömningen att angreppen sannolikt inte leder till att träd dör grundar sig på samtal med entomologen Bengt Ehnström, Nås, Dalarna, samt finska undersökningar.

Skadorna kan förväxlas med andra steklar.

Det är viktigt att avgöra om skadorna verkligen förorsakats av den röda tallstekeln. Larverna till vanliga tallstekeln äter i mitten av juli och kan ibland döda träd. Det finns också arter som lilla tallstekeln, bleka tallstekeln och vanliga tallspinnarstekeln.

  • Senast uppdaterad: 2023-09-20