Älgar

Samarbete och verksamma åtgärder viktigt för att minska viltskadorna

Problemen med viltskador är stora i landets skogar. För att komma till rätta med situationen ser nu Skogsstyrelsen bland annat över den rådande viltpolicyn. Det stora arbetet handlar dock om samarbetet mellan markägare och jägare menar Skogsstyrelsens experter.

Genom en ny viltpolicy vill Skogsstyrelsen nu på ett tydligare sätt redogöra för hjortdjurens påverkan av såväl produktions- som miljömål och vad vi behöver göra åt problemet. Målbilderna i policyn beskriver den aktuella skogspolitiken med särskilt avseende på skog och hjortdjur i balans.

Men, det stora arbetet för att komma tillrätta med viltproblematiken ligger i att markägare och jägare samarbetar och genomför verksamma åtgärder som leder mot satta mål, menar Skogsstyrelsens viltexperter.

- Skogsstyrelsen har ett ansvar att signalera om utvecklingen i skogen påverkas negativt. Hjortdjuren påverkar målen för både produktion och miljö och därför behöver vi nu vara mer tydliga med att betesskadorna måste minska, förklarar Matts Rolander, viltexpert.

Ett långsiktigt arbete

Skogsstyrelsen har i uppgift att bidra med beslutsunderlag till den praktiska viltförvaltningen, detta bland annat genom att metodutveckla, kvalitetssäkra och analysera resultat från älgbetesinventering (Äbin).

Äbin visar bland annat hur stor andel av de yngre tallarna i ett område som betats. Detta underlag är särskilt viktigt när man bestämmer sig för hur mycket vilt som ska skjutas. Årets Äbinrapporter pekar på en liten minskning av viltbetesskadorna i landet men Matts påpekar att det är viktigt med långsiktighet i arbetet.

- Visst, inventeringen visar en minskning i stora delar av landet från ett år till ett annat, detta är förstås positivt men det är på tok för tidigt att ropa hej än. På de flesta håll i Sverige är vi exempelvis inte i närheten av ett viltförvaltningsmål om 7 av 10 skadefria tallstammar vid fem meters höjd, menar han.

Inte helt konfliktfritt samarbete

För att nå målen krävs ett stort mått av samarbete mellan jägare och markägare. Som det är nu förlorar de flesta intressen.

- Vår bedömning är att älgförvaltningens viktigaste uppgift nu är att komma tillrätta med skadeläget i skogen. Då måste vi samarbeta, säger Matts.

Det finns cirka 150 stycken älgförvaltningsområden (Äfo) i landet, uppdelade på län. Varje område har en styrelse, en så kallad älgförvaltningsgrupp, med tre markägare och tre jägare. Ordförande är alltid en markägare och hen har utslagsröst om det råder oenighet.

Tillsammans ska markägare och jägare komma överens om hur mycket och vilket vilt som ska skjutas i de olika områdena. Ofta kan det också vara så att avskjutningen av flera olika sorters hjortdjur behöver öka, däribland kronhjort, rådjur och dovhjort.

Stora viltstammar ger stor påverkan

Där hjortstammarna, bland annat älg, är stora ökar risken för problem inom många områden. Bland annat påverkar de möjligheten till god lönsamhet, att sätta tall, förutsättningarna för den biologiska mångfalden och möjligheten till nytt foder. För mycket vilt och för lite foder ökar risken för lägre kalvvikter och vilt av dålig kvalitet. En annan sak som kan försvåras är klimatanpassning av skogen.

Viltskadorna påverkar volymproduktion och kvalité på virket och kan därmed exempelvis försvåra möjligheten till att minska användningen av energikrävande byggnadsmaterial och i stället använda virke.

Viltolyckorna ökar och orsakar stort lidande för både människor och djur. Kollisionerna innebär även stora kostnader för samhället.

- Det krävs av både markägare och jägare att inte bara tänka på att vinstmaximera inom sitt eget område, det tjänar ingen på i slutändan. Här krävs att vi arbetar långsiktigt, tillsammans, för att komma tillrätta med problemen. Det vinner vi alla på, säger Matts.

//Maria Hedlund

  • Senast uppdaterad: 2017-09-18