Ädellövskog (abiotiska faktorer)
Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen ädellövskog (abiotiska faktorer).
Definition
Ädellövträdsdominerade bestånd enligt 23 § SVL (arealgränsen undantagen) med höga naturvärden på grund av abiotiska faktorer, till exempel kalk eller grönstenar i marken, eller hög luftfuktighet. Biotopen innehåller ofta ängsseriens vegetationstyper. Dessa nyckelbiotoper behöver inte nödvändigtvis ha dokumenterat lång skoglig kontinuitet eller vara påtagligt rika på död ved, men ofta finns dessa faktorer med i större eller mindre grad vid bedömningen.
Kännetecken
Ett artrikt fältskikt med lundarter. Artrikedomen beror till stor del på de abiotiska faktorerna, till exempel kan många intressanta marklevande arter finnas i bestånd på kalkrik mark, moss- och lavfloran kan vara intressant om luftfuktigheten är hög, och så vidare. Sådana värden kan uppstå även om trädskiktet i övrigt förefaller att vara mindre intressant.
Signalarter
Gulsippa, tandrot, hässleklocka, tibast, skogsknipprot, myskmadra, skogskorn, murgröna, nästrot, storrams, sårläka, underviol, blek stjärnmossa, skuggsprötmossa, lömsk flugsvamp, ädelsoppar, lökspindelskivlingar, jordstjärnor, fjällsopp, korallfingersvampar, guldkremla.
Andra namn
Kalkädellövskog, lund, ekskog och bokskog är några andra namn som i större eller mindre grad överlappar med biotoptypen.
Biotopskydd
Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom beslut om biotopskydd. Då anges biotoptypen äldre naturskogsartade skogar.