Alsumpskog
Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen alsumpskog.
Definition
Sumpskog som till 50 procent av grundytan domineras av klibbal eller gråal. Med sumpskog avses den skog som faller inom den gängse definitionen: "Sumpskog innefattar all trädbärande mark med minst 30 procent krontäckning, där träden i moget stadium har en medelhöjd på minst 3 meter, på fuktig eller blöt mark och där täckningsgraden, på fuktig mark, av befintligt fält- eller bottenskikt till minst 50 procent utgörs av hydrofila arter."
Beståndet är alltid uppkommet genom naturlig föryngring och grundvattnet når normalt strax under, upp till eller över markytan.
Kännetecken
Stillastående och syrefattiga vattenförhållanden med ibland vegetationslösa ytor är typiskt för många alsumpskogar. Alsumpskogar som ligger vid sjöar och åar har genom fluktuationer i vattennivån ofta ett mindre stillastående tillstånd.
Denna nyckelbiotop har ofta väl utbildade socklar som härrör från ett flertal trädgenerationer och träden växer gärna bukettformat på socklarna. Dock kan biotopen längre tillbaka ha varit föremål för upprepade avverkningar genom så kallat skottskogsbruk. Hydrologin är vanligtvis intakt eller att befintlig dränering har liten påverkan. Biotopen har vanligtvis inte varit föremål för skogliga åtgärder de senaste decennierna, självgallringen är påtaglig och inslaget av död ved är ibland stort.
Signalarter
Rankstarr, skärmstarr, missne, gullpudra, blåmossa, rörsvepemossa, terpentinmossa, skogshakmossa, bågpraktmossa, havstulpanlav, glansfläck, hållav, rostfläck, kornig nållav, alflugsvamp, alsopp, scharlakansröd vårskål, lilanopping, grön jordtunga.
Andra namn
Alskog, alkärr, skottskog och stubbskottäng är några andra namn som i större eller mindre grad överlappar med biotoptypen alsumpskog.
Biotopskydd
Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom ett biotopskyddsbeslut. Då anges biotoptypen till alkärr eller örtrika sumpskogar.