Fuktig ängsmark
Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen fuktig ängsmark.
Definition
Fuktig till blöt, mer eller mindre träd- och buskbevuxen ängsmark, insprängd i skog eller i anslutning till skog, som visar tydliga tecken på hävd genom bete eller slåtter. Hävden ska pågå idag eller ha bedrivits ungefär fram till 70-talets mitt. Det är antagligen tämligen vanligt att denna biotop förekommer som en del i områden med flera olika typer av nyckelbiotoper.
Kännetecken
Den fuktiga ängsmarken har en hävdgynnad kärlväxtflora med exempelvis ett flertal orkidéer, granspira, ormtunga och flera starrarter. Ängar med en kalkhaltig mark eller källvatten har en särpräglad och artrik flora. För att floran ska bevaras på sikt i den fuktiga ängsmarken krävs bete eller slåtter. Vid ohävd eller svag hävd sker ofta inväxning av viden, al, björk och tall. Det är inte ovanligt att hävdtrycket avtagit successivt under de senaste decennierna.
Signalarter
Kärrfibbla, flugblomster, gräsull, dunmossa, kärrkammossa, tuffmossor.
Andra namn
Fuktig slåtteräng, strandäng, sidvallsäng.
Biotopskydd
Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom beslut om biotopskydd. De omfattas då delvis av biotoptyperna rik- och kalkkärr samt källor med omgivande våtmarker.