Lövängrest.

Lövängsrest

Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen lövängsrest. Biotoptypen hette tidigare löväng med hamlade träd.

Definition

I detta sammanhang vid inventering av nyckelbiotoper avses mer eller mindre igenväxt löväng, träd- och buskbärande slåtteräng, som innehåller hamlade träd och enstaka grova lövträd. I den gamla lövängen kan hamlingsspåren vara mycket gamla men ibland även av yngre datum.

Kännetecken

Hamlingsträden har ett högt biologiskt värde och är utmärkande för lövängsresterna. Ibland är hamlingsträden gamla och grova med en speciell bark och gott om håligheter. Denna typ av träd hyser en mycket speciell epifytisk lavflora. De vanligaste hamlingsträden är lind, alm och ask. I vissa trakter finner man även hamlingsträd av ek, lönn, björk, sälg och asp.

Signalarter

Gulsippa, tandrot, månviol, ramslök, hässleklocka, tibast, skogsknipprot, myskmadra, skogskorn, murgröna, vätteros, vippärt, nästrot, sårläka, underviol, baronmossor, fällmossa, platt fjädermossa, grov fjädermossa, trubbfjädermossa, almlav, njurlavar, blekspikar, rosa lundlav, gul dropplav, vitskivlav, ädellav, grå skärelav, stiftklotterlav, korallblylav, traslav, lömsk flugsvamp, ädelsoppar, rutbläcksvamp, lökspindelskivlingar, bolmörtsskivling, jordstjärnor, hagvaxskivlingar, igelkottsröksvamp, liten stinksvamp, korallfingersvampar, guldkremla, lindskål. 

Andra namn

Ängsrest, igenväxningsäng och gammal löväng är några andra namn som i större eller mindre grad överlappar med biotoptypen.

Biotopskydd

Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom beslut om biotopskydd. Då anges biotoptypen mark med mycket gamla träd eller äldre naturskogsartade skogar.

  • Senast uppdaterad: 2020-04-16