Älgtjur

Kortsiktigt agerande i skogen hindrar nya älgförvaltningen

Debattinlägg - 10 juli 2017

Fler markägare och jägare måste ta ansvar för den nya älgförvaltningen så att betesskadorna i skogen kan minska.

Det är nu fem år sedan den nya älgförvaltningen infördes i Sverige, där ett av målen var att kraftigt minska betesskadorna av vilt och på så sätt öka produktionen i skogen. Så har det tyvärr ännu inte blivit. Skadorna är fortsatt på en oacceptabel nivå.

Nu kräver Skogsstyrelsen att fler markägare och jägare slutar agera kortsiktigt och istället börjar ta sitt ansvar.

Varje år betar klövviltet i skogen upp ungskog främst av tall, motsvarande miljardbelopp i svenska skogar. Ungskog som är tänkt att ge framtida avkastning för skogsägaren och bidra till både svensk BNP, export, arbetstillfällen och näring. För den enskilde skogsägaren kan det handla om framtida avverkningsvärden motsvarande hundratusentals kronor. En alldeles för stor del av skogsägarens framtid och svensk ekonomi hamnar i viltets magar.

Den nya älgförvaltningen har varit i drift sedan 2012. Syftet med den är att förändra detta och skapa en älgstam av hög kvalitet, som är i balans med fodertillgång. Även om förändringen kritiserades, fanns höga förväntningar på att den skulle bli ett kraftfullt instrument för att minska betesskadorna. Tyvärr har det ännu inte blivit så.

Varje år görs en mycket ambitiös inventering i svenska skogar. Hur omfattande betesskadorna är kartläggs noga och även om det finns en felmarginal, och enskilda resultat tillfälligt kan sticka ut, så kan siffrorna efter fem år nu jämföras över tid.

Alldeles nyligen presenterades resultat för Götaland och Svealand som återigen bekräftar bilden att det knappt går framåt alls. Hur länge ska Skogsstyrelsen sammanställa och redovisa skadorna i den årliga betesskadeinventeringen (Äbin) innan något händer? När ska aktörerna ta det objektiva resultatet på allvar?

Trots en minskning av de årliga färska älgbetesskadorna har ändå cirka åtta procent av de yngre tallarna i Svealand en färsk betesskada. Dessutom har ungefär hälften av de yngre tallstammarna en gammal betesskada som kommer att finnas kvar inuti trädet ända fram tills det ska avverkas. Då duger inte trädet till annat än massaved, som ger sämre betalt och sämre ekonomi än om det kunnat användas till timmer.

Att inte viltskadesituationen förbättras får en lång rad följder:

  • Minskad volymproduktion och klimatkänsligare skogar.
  • Mindre rönn, asp, sälg och ek. Det är trädslag som är viktiga för den biologiska mångfalden, som ett inslag i den variationsrika skogen och som foderresurs för älgar och andra hjortdjur.
  • Fortsatt överanvändning av gran på magra och mellanbördiga marker och minskat utrymme för en biobaserad ekonomi.
  • Minskad möjlighet att byta ut energikrävande byggnadsmaterial och fossil energi mot trä och bioenergi.
  • Ökad risk för minskad vitalitet på hjortdjursstammar (exempelvis låga kalvvikter).

I den nya förvaltningen har samhället och inte minst ett stort antal förtroendevalda markägare och jägare investerat mycket pengar, tid och stort engagemang. Efter fem år är det rimligt att ställa krav på en förändring.

Ansvaret och rådigheten för att situationen löses vilar på skogsägare och jägare tillsammans. På längre sikt är det inte hållbart med viltstammar som inte är anpassade till fodertillgången. I slutändan innebär det att vare sig jägaren, skogsbrukaren eller hjortdjuren blir nöjda.

Därför kräver nu Skogsstyrelsen:

  • Att markägare måste vara mer aktiva i den praktiska viltförvaltningen och på ett tydligt men respektfullt sätt redovisa vad man förväntar sig av dem som arrenderar jakt.
  • Att skogsbolag, förvaltare och virkesköpare gemensamt kommer överens om att alltid verka för att tall ska sättas på tallmark och till betydande del även på den mellanbördiga marken. Detta är något som genomförts i projekt "Mera tall" och det finns all anledning att göra likadant på fler håll i Sverige.
  • Att jägarna är mer lyhörda för de människor som brukar och lever av skogen och snabbt ökar jakttrycket på områden som har höga betesskadenivåer.

Skogsstyrelsen kommer även fortsättningsvis att leverera objektiv information om tillståndet i skogen. Det är information att använda som beslutsunderlag i den praktiska älgförvaltningen.

Att jobba för minskade betesskador är och kommer fortsättningsvis vara viltförvaltningens viktigaste uppgift. Hela samhället är förlorare om ingen långsiktig förändring sker.

/Jonas Löfstedt, regionchef för Skogsstyrelsens region Mitt

Denna debattartikel är publicerad i ett flertal tidskrifter med olika avsändare från Skogsstyrelsen, se länkar.

Kontakt

Kontakt