Stormfälld skog efter stormen Per 2007. Foto Michael Ekstrand

Så kan risken för stormskador minskas

Ökade stormskador är en av riskerna med ett förändrat klimat. Detta kan innebära stora förluster av värden, samt vara en inkörsport till mer omfattande sekundära skador av exempelvis granbarkborre. Som skogsägare är det viktigt att tänka på valet av trädslag vid föryngring och röjning samt hur och när olika åtgärder utförs i skogen.

De flesta skogar drabbas någon gång av stormskador. Men alla som känner sin skog vet att skadornas omfattning varierar med trädslag, beståndstyp, var beståndet växer samt vilka åtgärder som utförs i beståndet och i angränsande skog.

Många delar erfarenheten att granen är mest utsatt, men även att tallen kan drabbas hårt. En orsak till detta är att gran och tall har ett mycket större vindfång under vinterhalvåret – den tid på året med mest stormar – än lövträdens avlövade kronor. Granen har även ett relativt ytligt rotsystem, speciellt när den växer på näringsrika, lite fuktiga marker, vilket bidrar till mindre stormfasthet. Vissa bestånd står i mer vindutsatta lägen och löper en högre risk för skador.

En faktor som påverkar risken för stormskador är hur röjning och gallring genomförs. Alla ingrepp i form av röjning eller gallring innebär att beståndet blir lite mindre stabilt. Detta beror på att de kvarvarande stammarna förlorar det stöd som de tidigare hade av sina grannar, samtidigt som rotsystemet initialt inte är större än förut.

Relativt kort efter åtgärden – fortare i yngre bestånd – så breder rotsystemet ut sig och så småningom så sluter sig också kronorna och beståndet får en högre stabilitet. När det gäller yngre bestånd innebär den ökade instabiliteten efter en åtgärd inte så stor risk, eftersom träden är små, medan gallringar i äldre bestånd, speciellt om de har stått tätt och är höga, ger mycket instabila bestånd, flera år efter åtgärden.

Föryngring

Vid föryngring bör man välja trädslag eller trädslagsblandningar med lägre risk för vindfällning. På mager, torr mark är tall ofta det enda rimliga alternativet. På mer produktiv, lite fuktigare mark, kan man satsa på ett rent lövbestånd eller på att skapa ett granbestånd med en hög inblandning av löv.

Forskning om effekterna efter stormen Gudrun har visat att granbestånd med en björkinblandning på 25–30 procent har en mindre risk för stormskador jämfört med rena granbestånd. Detta kan man göra genom att ta tillvara självföryngrat löv, antingen som inblandning i barrbestånd eller som grunden till rena lövbestånd. Ofta får man en riklig föryngring av inte minst björk om man markbereder efter avverkning. Det går även att exempelvis plantera vårtbjörk på frisk mark.

Röjning

Vid röjningen finns en stor möjlighet att forma beståndet och göra det mer stormfast. Viktigast är att röja i tid – när beståndet har en medelhöjd på cirka 2–4 meter – och att röja relativt hårt. Om man redan vid föryngringen åstadkommit en hög lövinblandning i ett gran- eller barrbestånd, är det ofta nödvändigt att vid röjningen bibehålla eller rent av förstärka lövinblandningen, för att lövet ska kunna finnas kvar när beståndet blir äldre.

Efter utförd röjning bör man inte ha mer än cirka 2 000–2 500 stammar i beståndet inklusive lövet. Vill man ta vara på självföryngrat löv för produktion är röjningen en mycket viktig åtgärd.

Gallring

För gallring krävs lite olika strategier beroende på beståndets ålder och tidigare skötsel. Är utgångspunkten ett tidigare röjt bestånd så kan man lägga förstagallringen tidigt, och gallra hårt, för att skapa stor stabilitet. I ett sådant bestånd kan det sedan räcka med ytterligare en gallring, eller eventuellt att man helt enkelt lämnar det utan åtgärd fram till slutavverkning. Äldre och täta bestånd över 20 meters höjd bör gallras försiktigt eller inte alls. För att behålla en hög lövinblandning i ett granbestånd, kan extra hänsyn behöva tas till detta vid gallringarna.

Slutavverkning

Genom att arbeta med kortare omloppstider, kan man minska den tid då bestånden är stormkänsliga. Korta omloppstider kan dock innebära en viss produktionsförlust, och kräver att bestånden är skötta med hårda röjningar och tidiga gallringar, för att kunna uppnå rimliga dimensioner vid avverkning. När det gäller slutavverkning är det viktigt att planera och anpassa hyggesutläggningen så att man inte skapar oskyddade beståndskanter mot den förhärskande vindriktningen.

Alternativa metoder – hyggesfritt

Vid användning av hyggesfria metoder är det viktigt att vara medveten om att dessa ibland kan innebära en ökad risk för stormfällning. Ofta gynnas granen av hyggesfria metoder, och därmed ökar risken för stormskador.

Åtgärderna vid hyggesfritt skogsbruk kan liknas vid en återkommande gallring i äldre skog, något som kan ge instabila bestånd. Framför allt kan risken öka vid omställning från hyggesbruk till hyggesfritt. Dock verkar en fullt utvecklad flerskiktad skog klara stormar relativt väl.

Text Per Hazell, skogsskötselspecialist på Skogsstyrelsen

Fotnot: Artikeln är en av flera artiklar om klimatförändringens påverkan på Skogsbruket och ingår i en pågående serie i Skogseko.

  • Senast uppdaterad: 2017-03-08