De törskateangripna träden "stryps" och dör.

Svåra val när törskaten fått fäste

För 15 år sedan var törskate en i stort sett obekant svampsjukdom på tallungskog. Nu är den ett gissel för många skogsägare i Norrbotten. John Mörtberg, Övertorneå, är en av dem. – Jag arbetade med att röja på 1980-talet, men jag har inget minne av det här då. Det var senare, en bit in på 90-talet som jag förstod att skogen var smittad, säger han.

John Mörtberg tar ett tallbestånd på närmare fem hektar som han planterade 1984 som exempel.

– Jag röjde hälften av det här beståndet för fyra år sedan, resten lämnade jag oröjt. Det röjda området blir ingenting och får gå som förtida avverkning. Medan jag på den andra halvan, som jag lämnade oröjd, kan fylla ut med löv och gran.

Allt arbete med att avverka skadad skog och föryngra på nytt innebär extra kostnader. Eftersom beståndet inte kommit upp i några dimensioner blir det bara utlägg om man måste ta bort allt och börja om på nytt.

Efter den förtida slutavverkningen kommer John Mörtberg att plantera gran och det kommer att bli mer gran på hans marker framöver.

– Det ser ut att vara mer angrepp av törskate på bördigare marker och där går ju bra att plantera gran. Men på torra marker går det inte, du kan ju inte gå emot naturen. Jag ser också att självföryngrade bestånd möjligen har klarat sig bättre från törskateangrepp – på torra marker, inte på blåbärsrismarkerna.

Största skogsägaren i Norrbotten är Sveaskog.

– Vi har inte behövt göra någon förtida avverkning, men vi har gallrat hårt och plockat bort skadade träd. Vi har försökt att märka ut de skadade träden manuellt, men de är ändå svåra att se från skördaren, säger Sveaskogs Arto Hiltunen, skogsskötselledare i norra delen av länet.

Han tycker att det är svårt att säga om svampangreppen har ökat. Angreppen är i varje fall störst på bördigare marker där det är mycket skogskovall som är mellanvärd för den ena varianten av törskate. Hyggesbränning har god saneringseffekt mot örten, men det är så lite som bränns.

Sveaskog har lagt ut en del egna försök som framöver kan ge svar på om vilka åtgärder som har effekt.

– Ett försök går ut på att gödsla tallbestånd för att se om träden kan vinna över törskate, men det är för tidigt att utvärdera gödslingens effekter.

Det gäller även ett annat försök som utförs tillsammans med Skogforsk som går ut på att föryngra med törskateresistenta sorter.

– Vi har också testat att klippa bort angripna grenar i bestånd som såddes 1995/1996. Vi har till och med kapat toppar på de angripna träden och gått med kedjesåg på skaren och rensat bort skadade delar, säger Arto Hiltunen.

På 1990-talet började skogsbruket att lämna döende träd på hyggena för att öka förekomsten av död ved som är viktig för den biologiska mångfalden. Arto Hiltunen utesluter inte att naturvårdsträden kan ha ett samband med törskatens utbredning. De träd som lämnats är ofta så kallade gaddtallar som känns igen för den torra toppen med gröna kvistar längre ned.

Både Arto Hiltunen och John Mörtberg tror att törskateangreppen ökat med det varmare klimatet.

Fel proveniens kanske kan vara en annan orsak, det vill säga att plantmaterialet som använts inte passar för växtplatsen, funderar John Mörtberg.

Han har varit aktiv i skogsbruket i över 40 år, både som anställd och som verksam i egna skogen där han sköter all skogsvård själv.

– Fram till mitten på 1970-talet gjordes mycket av arbetet i skogen manuellt. Vi stämplade till och med gallringar. Det gjordes oftast sommartid och då såg man i ett tidigt skede vilka träd som borde tas bort. Det kan vara så att de smittade träden togs bort i större utsträckning, säger John Mörtberg.

Med åren har John Mörtberg tränat upp sina ögon för att upptäcka törskateangripen skog.

– Lättast att se är på försommaren då det lyser brandgult i de angripna bestånden. Redan på 4–5 år gamla plantor kan du se angrepp.

Men stämmer det att törskate ökat i omfattning?

– Riktade skadeinventeringar visar att skadorna inte ökat mellan 2007/08 och 2012 och inte heller verkat ha spridit sig söderut, svarar analytiker Sören Wulff vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Det verkar som skadorna eskalerar i samband med för svampen gynnsamma väderbetingelser. Det gångna året, 2016, har han fått rapporter om mycket skador från fältpersonal i Riksskogstaxeringen (RT). Det talar för att skadorna kan ha ökat, men RT har inga data som kan säkerställa omfattning eller förändringar i grad av skada.

– Vi måste få hjälp av forskarna. Vi måste få råd. Till vad går de där 60 örena, undrar John Mörtberg och syftar på den summa per kubikmeter timmer, massaved och skogsbränsle som går till skogsforskningen.

Text: Anna F Strömbäck

Fakta

Skador av törskatesvamp ger ekonomiska förluster, särskilt vid så stora angrepp att skogsägaren tvingas att avverka.

Att ta bort 20-årig tall på T18 och anlägga nytt bestånd ger en skattad förlust på 15 000 kr per hektar (bortröjning av skadat bestånd 2 500 kr, markberedning och plantering 7 000 kr samt 5 500 kr för 20 år längre omloppstid). För en skogsägare som börjar om på 10 hektar medför det en förlust på 150 000 kr och direkta utlägg på nära 100 000 kr. År 2012 hade ungefär 12 000 hektar mer än 10-procentiga angrepp enbart i Norrbotten, området med störst skador.

Om "börja om" antas vara det rätta på en tiondel av den arealen, blir skogsbrukets samlade ekonomiska förlust 18 miljoner kronor. Till det kommer förluster av nedsatt tillväxt i bestånd med skador där man inte börjar om samt samhällsekonomiska förluster.

  • Senast uppdaterad: 2017-03-20