Lunglav

Förhoppningar på ny metod

Registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige är igång igen efter en tio månader lång paus. Under pausen togs en utvecklad inventeringsmetod fram som nu ska användas i området. Samtidigt pågår förberedelser för en nationell nyckelbiotopsinventering som regeringen sagt ska genomföras.

För knappt ett år sedan gjorde Skogsstyrelsen en uppmärksammad – och från vissa håll kritiserad – paus i registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige.

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist förklarade då att en paus behövdes för att se över inventeringsmetoden och, som han uttryckte det, ”landa i något bättre”. Grundproblematiken i nordvästra Sverige handlar enligt Skogsstyrelsen om att inventeringsmetoden är svår att använda i nordvästra Sverige eftersom det kan vara svårt att avgränsa nyckelbiotoper i stora sammanhängande områden i äldre skog. Dessutom kan registreringen av nyckelbiotoper få ekonomiska konsekvenser i och med certifieringen. Därför ansåg Skogsstyrelsen att en utvecklad metod måste tas fram för nordvästra Sverige.

Den utvecklade metoden innebär enligt Skogsstyrelsen flera viktiga steg mot ökad förutsägbarhet, transparens och objektivitet när nyckelbiotoper inventeras och registreras. Det ska helt enkelt bli enklare att förstå varför ett visst område håller nyckelbiotopsklass och hur Skogsstyrelsen gjort bedömningen.

Under 2018 används den förnyade inventeringsmetoden på prov. Skogsstyrelsen vill testa och utvärdera hur den fungerar och vid behov kunna göra ändringar. Erik Kretz, naturvårdsspecialist på myndigheten och en av dem som varit med och tagit fram den utvecklade metoden, anser att den är ett stort steg framåt.

– Ja, det tycker jag! Om detta faller väl ut så tror jag absolut att det ger mer transparens, säger han.

I inventeringsmetoden finns flera nyheter:

  • Inventeraren ska dokumentera uppgifterna om skogsområdet som ligger till grund för bedömningen.
  • Särskilt framtagna checklistor ska användas som stöd.
  • Provytor ska läggas ut på ett representativt sätt för att kunna skatta vissa naturvärdesvariabler i området.
  • Provytorna ska koordinatsättas så att det blir enkelt att återbesöka dem.
  • För att ett område ska kunna klassas som en nyckelbiotop, måste det innehålla vissa riktvärden av till exempel död ved.

– Avgränsningsproblematiken går inte helt att komma undan, men nu kommer det att bli lättare att ta beslut och lättare att kommunicera gränsdragningarna. Det är den stora skillnaden, sammanfattar Erik Kretz.

Det är helt och hållet Skogsstyrelsens beslut att göra ändringarna i inventeringsmetoden. Men metoden har tagits fram baserad på det arbete som gjorts inom samverkansprocessen för nyckelbiotoper. Här ingår representanter från både myndigheter och skogsbruket och en av arbetsgrupperna fokuserar på nordvästra Sverige.

– Jag hoppas att man kommer att kunna skilja ut de mest värdefulla områdena på ett bättre sätt än tidigare med den nya metoden. Men jag är inte så säker på att det räcker med enbart en metod ens i vårt område, det är möjligt att ännu mer lokal anpassning behövs, säger Christian Rimpi, allmänningsförvaltare på Jokkmokks allmänningsskogar och en av dem som deltar i samverkansprocessen.

LRF Skogsägarna där Magnus Kindbom är skogsdirektör, är klart kritiska till den utvecklade inventeringsmetoden. Organisationen menar att Skogsstyrelsen ”enbart skrapat på ytan” och att problemen finns kvar.

Men LRF Skogsägarnas kritik handlar egentligen främst om registreringen av nyckelbiotoper generellt, inte enbart i nordvästra Sverige. Organisationen vill att Skogsstyrelsen upphör med registreringen.

– Ja, under de förutsättningar som gäller nu, säger Magnus Kindbom och fortsätter:

– Skogsägare måste få ersättning utom för de områden de frivilligt åtar sig att undanta från skogsbruk och den hänsyn som måste tas enligt skogsvårdslagen.

Men Skogsstyrelsen har inga planer på att sluta inventera och registrera nyckelbiotoper. Istället lyfter man gång på gång fram att nyckelbiotopsinventeringen är ett kunskapsunderlag – inte en skyddsform.

– För skogsbruket som både ska tänka på produktion och naturvärden borde inventeringen vara viktig. För oss som myndighet behövs inventeringen bland annat för att få ett så kostnadseffektivt arbete med formellt skydd som möjligt, säger Johan Åberg, ansvarig för områdesskydd på Skogsstyrelsen, och syftar på att det är områdena med störst betydelse för flora och fauna som behöver identifieras och skyddas.

Arbetet i samverkansprocessen fortsätter under året med målet att knyta upp de knutar som gör nyckelbiotoper till en sådan infekterad fråga. Bland annat jobbar man med förslag som ska innebära att Skogsstyrelsens kommunikation med skogsägarna blir bättre. Ett annat område är att höja kompetensen om nyckelbiotoper bland tjänstemän i skogsbruket. Och så den stora frågan om inventeringsmetoden i resten av Sverige. Även här handlar det om fortsatt metodutveckling men även om uppföljning och kvalitetssäkring.

Christian Rimpi, Jokkmokks allmänning, säger att han tror på processen och att man under året förhoppningsvis landar i en lösning som är bra för både naturvården och skogsbruket.

– Men till syende och sist handlar det om hur bedömningsnivåerna läggs, säger han.

Parallellt med samverkansprocessen pågår förberedelserna inför den nationella nyckelbiotopsinventeringen som regeringen aviserade i budgeten för 2018. Någon sådan systematisk nyckelbiotopsinventering har inte gjorts sedan 2006 och många skogar med höga naturvärden återstår att inventera.

Inventeringen ska enligt regeringen pågå under tio år. 200 miljoner kronor är avsatta för detta arbete i regeringens budget. Men något formellt uppdrag med närmare anvisningar, hade fortfarande inte kommit vid denna tidnings pressläggning.

Text Maria Larsson

Foto Kristina Thuresson

  • Senast uppdaterad: 2018-03-02