Gallring

Lägg den rätta grunden

En skogsfastighet kan skötas på många olika sätt och målet kan variera för olika bestånd. Det i sig skapar variation i hela landskapet. Om målet är hög virkesproduktion, är det viktigt att lägga grunden med bra föryngring och rätt utförd röjning och gallring. Det betonar experterna som Skogseko pratat med.

Det är viktigt att ha ett mål med sitt skogsägande. Det menar Mattias Berglund, skogsskötselchef på Skogssällskapet
– Jag tror att skogsägare skulle behöva utgå mycket mer från sina mål än vad man i allmänhet gör. Det skulle mynna ut i fler olika sätt att sköta skogen, säger han.

Han preciserar några konkreta frågeställningar: Varför äger man skogen, har man ärvt den, vad är tidsperspektivet för ägandet, ligger fokus på hög virkesproduktion, har man behov av kassaflöde längs vägen eller vill man att investeringen växlar ut lagom till pension?

Andra mål kan vara att man värnar om naturen eller upplevelsevärden.
Det ena behöver dock inte utesluta det andra och Mattias Berglunds uppfattning är att rätt många skogsägare sköter delar av sin skogsfastighet med till exempel estetiska värden i åtanke.
– Fast produktionen är ändå det som dominerar på de stora arealerna, konstaterar han.

Om fokus ligger på hög virkesproduktion – här talar vi barrskogar – gäller det att göra rätt från början.
– Det som har allra störst betydelse för så bra produktion som möjligt, är att man får till bra föryngringar, säger Urban Nilsson, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och hänvisar till SLU-studier om tillväxthöjande åtgärder.

I formuleringen "bra föryngring" ligger flera grundläggande aspekter: Bra utförd markberedning, bra plantor, rätt trädslag på rätt plats, rätt antal plantor – helt enkelt hela kedjan.
Urban Nilsson menar att det är viktigt att få till en så höjdmässigt jämn föryngring som möjligt. Orsaken är att man vill undvika att större plantor konkurrerar ut de mindre. Det betyder i sin tur att naturlig föryngring som metod "går lite bort" eftersom jämnheten helt enkelt inte blir lika bra jämfört med plantering.
– Ja, så är det. Med naturlig föryngring tappar man också lite i förädlingsvinst eftersom när man planterar kan man välja förädlade plantor, säger han men poängterar också att naturlig föryngring har andra fördelar som till exempel mer variation i skogen. En annan fördel är att naturlig föryngring ger tätare ungskogar. De tål mer viltbete jämfört med plantering.

Ståndortsanpassning, som innebär rätt trädslag på rätt plats, är en viktig utgångspunkt för en lyckad föryngring och något som Skogsstyrelsen betonar. Om plantor sätts på fel plats finns en ökad risk för nedsatt tillväxt och dessutom ökad känslighet för skador som i sin tur påverkar tillväxten negativt.

Skogsstyrelsen menar också att ståndortsanpassning bör göras inom hygget – särskilt på större hyggesarealer. I verkligheten är det dock vanligast med ett trädslag per hygge. Ibland helt fel trädslag; problematiken med gran på tallmarker i södra Sverige, och tall på granmarker i norra Sverige är välkänd.
– Jag tror definitivt att man kommer att tappa i produktion på grund av detta, säger Mattias Berglund, Skogssällskapet.

När plantorna ska beställas, är det viktigt att välja plantor med rätt proveniens, det vill säga plantor med rätt härkomst som både växer bra och klarar klimatet på hygget. Plantorna måste både börja skjuta skott och invintra i lagom tid. Annars är risken stor för frostskador.
Plantor från förädlat material har högre tillväxt, bra kvalitet och högre överlevnad än icke-förädlat material. De är även testade för olika klimatlägen. Samtidigt menar Skogsstyrelsen att eventuella risker med förädlade plantor behöver undersökas, till exempel hur den genetiska variationen i skogen påverkas.

När det gäller antalet plantor som bör sättas, är rekommendationen cirka 2 500 plantor per hektar. Men detta gäller däremot inte om man räknar med och vill ta tillvara på eventuell naturlig föryngring – då kan antalet plantor minskas.
2 500 plantor motsvarar att plantorna sätts i 2-metersförband. Men detta ska inte överdrivas, förtydligar Mattias Berglund.
– Det är viktigare att hitta bra planteringspunkter än att det är ett jämnt förband, säger han.

Det kan finnas flera orsaker till att planteringen inte lyckas. Dåligt utförd plantering, torka eller frost är några exempel, men framför allt handlar det om insektsangrepp och viltskador.

Viltskador, särskilt på tall (och förstås även på rönn, asp, sälg och ek), kräver ett eget kapitel. Kortfattat anser Skogsstyrelsen samt många forskare och företrädare för skogsbruket att viltstammarna just nu inte är i balans med fodertillgången. Det krävs högre avskjutning samtidigt som skogsägare jobbar för att öka fodertillgången.

Ett annat mycket stort problem, framför allt i Götaland, Svealand och längs med Norrlandskusten, är angrepp av snytbagge. Tall och gran drabbas i lika hög utsträckning. Men det finns trots allt en hel del en skogsägare kan göra för att minska snytbaggeangreppen.
– Man klarar oftast snytbaggen med markberedning i kombination med snytbaggeskyddade plantor. Men fallerar någon av de åtgärderna, är risken för snytbaggeskador stor, enligt Kristina Wallertz, forskare på SLU:s försökspark Asa.

Ur ett snytbaggeperspektiv har markberedningen stor betydelse. Snytbaggen är mindre benägen att stanna upp vid en planta som omges av ren mineraljord. Om markberedningen utförts på ett bra sätt, fungerar det oftast med att plantera täckrotsplantor med någon form av snytbaggeskydd, menar Kristina Wallertz. Om man av någon anledning inte vill eller kan markbereda, är en stor barrots- eller PluggPlusett-planta (omskolad täckrotsplanta) att föredra då de med sin större rothalsdiameter kan stå emot skadorna av snytbagge bättre än den mindre täckrotsplantan. Det krävs dock att de är behandlade med ett snytbaggeskydd.

Ett alternativ är att vänta med plantering (högst 3 år efter avverkning) till dess att risken för snytbaggeangrepp minskat. Utifrån risken för snytbaggeskador skulle då markberedning kunna undvikas. Men med tanke på att konkurrerande vegetation då hunnit växa in på hygget, kan en föryngring bli besvärlig utan markberedning. Och att dröja med plantering innebär framför allt att man förlorar tillväxt.
Dessutom har markberedningen flera andra fördelar som positivt påverkar plantornas tillväxt: Bättre näringstillgång, jämnare fuktighet och minskad frostrisk.

I röjningen styr man beståndets utveckling och framtid på ett tydligt sätt.
– Ett viktigt skäl att röja är att man reglerar trädslagen. Ett annat skäl är att man påskyndar diametertillväxten och det gör man på de stammar som man har valt för de egenskaper man önskar, säger Nils Petersson, skoglig doktor inom röjning, numera anställd på Stora Enso.
– I produktionsskogen så är det ju kvalitetsaspekter man fokuserar på. Man vill ha en stabil skog med friska sunda träd, fortsätter han.

Även Nils Petersson understryker vikten av höjdmässigt jämna bestånd. Särskilt viktigt är detta för tall, för annars kommer vissa träd att ta överhanden.
Tillväxten blir inte sämre i ett oröjt bestånd än i ett röjt bestånd. Snarare tvärtom. Men för god diametertillväxt är röjningen central. Utan röjning kommer beståndet att bestå av många klena träd, istället för färre och grövre.

På frågan vilken röjningsmetod som ger bäst produktion svarar Nils Petersson traditionell röjning. Det vill säga att man ställer stammarna i något sånär jämna förband (1 800–3 000 stammar per hektar beroende på målsättning), men utan att överdriva rumslig jämnhet.
– Det är väldigt viktigt att man under röjningsarbetet kontrollerar stamantalet med cirkelytor så man ligger rätt. Det är vanligt att man röjer för svagt, då får man inte den diametertillväxt som man hade tänkt sig.

Det är också viktigt att man tänker på ståndortsanpassning och att man är noga i valet av huvudstammar.
Röjningstidpunkten kan man variera lite efter behov. Ibland behöver man röja fler gånger, men slutröjningen bör göras senast vid 5–6 meters höjd, för att inte beståndet ska bli för tätt.

Den ideala produktionsskogen innehåller egentligen inte löv. Ju mer björk, som ju är det vanligaste lövträdslaget, desto mer slår det på produktionen.
– Det är ganska tydligt – vår ickeförädlade björk producerar sämre än förädlade barrplantor, säger Nils Petersson.

Å andra sidan handlar det också om hur mycket skogsägaren är villig att "tåla" i ekonomiskt bortfall. Studier vid SLU visar att produktionsförlusten i blandskogar med 50 procent björk och 50 procent gran, blir cirka 10–20 procent. Men det finns ju andra tungt vägande skäl att ha kvar lövet, som biologisk mångfald och upplevelsevärden, poängterar Nils Petersson.
Dessutom; FSC-certifierade skogsägare har krav på att sig att vid slutavverkning ha kvar en viss andel löv (10% i södra Sverige, 5% i norr). En annan mycket betydelsefull aspekt är att lövet utgör ett viktigt foder för viltet.

Gallringen har ingen effekt på tillväxten, tvärtemot vad många kanske tror.
– Möjligheten att påverka tillväxten, minskar ju längre tiden går, konstaterar Urban Nilsson, SLU.
Därmed inte alls sagt att gallringen är oviktig, utan åtgärden skapar förutsättningar för en bra produktionsskog med högt virkesvärde. I en ogallrad skog är risken stor att träden blir höga och klena. Drivningskostnaden minskar också i skogen som en följd av gallring genom att man tar upp stickvägar som man sedan har användning för i skogsskötseln.
– Man gallrar i huvudsak för att undvika förluster i framtiden. Att träden står och dör har man ingen nytta av, säger Urban Nilsson.

En normal gallring innebär att grundytan hamnar någonstans runt 20 kvadratmeter per hektar. Gran och tall ska gallras på ungefär samma sätt.
– Gallrar man för hårt kan man förlora lite i produktion, men sett över hela omloppstiden förlorar man bara några få procent.

Men ett bestånd är sällan så homogent att det är samma gallringsbehov överallt och gallringsuttaget skulle kunna varieras mer än vad som görs i dag, anser Urban Nilsson.
Vanligtvis gallras skogen första gången när träden nått 13–15 meters höjd. Tidig gallring ger en stormsäkrare skog. Men man får inte gallra så tidigt att gallringen enbart blir en kostnad.
– Att undvika risker är ett sätt att säkra produktionen. Så det är en kompromiss mellan ekonomi och att undvika risk, säger Urban Nilsson.

Både han och Mattias Berglund, Skogssällskapet, påpekar att det är viktigt att tänka på att gallring kan orsaka skador på skogen. Rotröta och körskador är de största riskerna.
– Det gäller att upprätthålla bra produktion i skogen under hela omloppstiden, och ett sätt att göra det är att undvika skador så långt det är möjligt, säger Mattias Berglund.

Text Maria Larsson
Foto Erik Rahm

Fotnot: Den här artikeln är en del av Skogseko-serien Bra produktion – skog med variation. I nr 1-2018 ligger fokus på tillväxtinriktat skogsbruk.

  • Senast uppdaterad: 2018-03-02