Granbarkborrens gångsysem under barken. Foto Josefina Sköld

Minskande barkborreskador att vänta i mellersta Norrland

Granbarkborren hade en låg förökningsframgång i dödade träd under sommaren 2017. Det visar en undersökning från SLU. Detta innebär att granbarkborreutbrottet på levande skog i mellersta Norrland kan förväntas minska i år jämfört med tidigare år.

Efter stormarna Dagmar och Ivar, som fällde stora volymer granskog, har framför allt Medelpad varit drabbat av ett större utbrott av granbarkborre. Man uppskattar att under 2015 och 2016 dödades cirka 300 000 skogskubikmeter levande granskog årligen.

Under 2017 genomfördes ingen systematisk inventering av dödade träd, vilket gjorts tidigare år, och därför kan vi inte med säkerhet säga hur stor volym som dödades detta år. En indikation på att skadorna kan ha minskat en del är att det var betydligt svårare att hitta barkborredödade träd för vår provtagning under hösten 2017 jämfört med under de två tidigare åren. En osäkerhetsfaktor är dock att en del dödade träd varit gröna på hösten och därför svåra att upptäcka.

Det intressantaste resultatet från provtagningen av barkborredödade träd var att granbarkborrens förökningsframgång minskat drastiskt under 2017 jämfört med 2016 och 2015. I genomsnitt producerade varje barkborrehona bara 0,5 döttrar under 2017 jämfört med nästan två döttrar per hona under de två tidigare åren.

Detta innebär att det kommer finnas färre barkborrar i vår som kan angripa levande skog, vilket talar för att skadorna kommer att minska.

En förklaring till den låga förökningsframgången under 2017 kan vara att trädens motståndskraft ökat. För detta talar att tätheten av angripande barkborrar var betydligt högre under 2017 jämfört med under tidigare år. Med andra ord så verkar det som att det krävts fler barkborrar för att klara av att döda ett träd under 2017. Vad detta i så fall beror på vet vi inte säkert, men en gissning är att vädret varit mer gynnsamt för träden.

Erfarenheten från tidigare utbrott av granbarkborre efter stormfällningar är också att skadorna är störst under den andra och tredje sommaren efter stormen för att sedan minska i omfattning.

 

Text Martin Schroeder, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Foto Josefina Sköld

  • Senast uppdaterad: 2018-03-02