Winter landscape with snowy spruce trees and sun shining with warm light on mountains in the background, Gällivare, Swedish Lapland, Sweden

Därför överklagades fjällnära-domarna

Domarna i fjällnära skog-målen i januari gav inte svar på alla frågor om ersättning när en skogsägare inte får tillstånd att avverka. Det anser Skogsstyrelsen, som förklarar varför domarna överklagats.

När Skogsstyrelsen inte ger en skogsägare tillstånd att avverka i området ovanför fjällnära skog-gränsen, har skogsägaren rätt till ersättning. Det slog Mark- och miljödomstolen i Umeå fast i de första fem rättsfallen om fjällnära skog. Skogsägarna i de här fallen fick samma rätt till ersättning som när naturreservat bildas, det vill säga 125 procent av fastighetens marknadsvärde.

Knäckfrågan i målen har varit begreppet pågående markanvändning. Enligt lag kan staten bara bli ersättningsskyldig om Skogsstyrelsens beslut att inte tillåta avverkning innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Skogsägarna stämde staten för att få ersättning och domstolen dömde till deras fördel.

Efter att ha vridit och vänt på frågorna under tre veckors tid, beslutade Skogsstyrelsen genom Kammarkollegiet, att överklaga domarna till Mark- och miljööverdomstolen.

– Vi behöver tydligare vägledning i den här frågan, eftersom vi menar att lagstiftningen är otydlig och vag och att den inte hänger ihop i alla delar, säger Cecilia Hedman, chefsjurist på Skogsstyrelsen.

– Det en myndighet då kan göra är att be att regeringen ser över lagstiftningen, och det gjorde vi i maj förra året. Ett annat sätt är att få vägledning i domstol, i de här specifika fallen få en överprövning av högsta instans och därmed en prejudicerande dom.

Cecilia Hedman tar två exempel där det enligt Skogsstyrelsen finns oklarheter. I första hand handlar det om ersättningsmodellen. Domarna ger inget tydligt besked om vad som händer om en skogsägare söker avverkningstillstånd på nytt, kanske flera gånger, och får nej. Eller om fastigheten säljs; har nästa ägare också möjlighet att få ersättning?

– Domstolen skriver att det saknas rättsregler och praxis om detta. Det finns alltså inget som reglerar den situation som är aktuell just nu.

En annan fråga är hur man ska se på tillståndet som krävs för att få avverka.

– Om tillståndet ska betraktas som grundläggande och generellt, så omfattar ansökan något nytt och utgör därmed inte pågående markanvändning. Det finns två vägledande domar där detta har varit en del av prövningen, men man har bedömt frågan på olika sätt. Nu stödjer sig Mark- och miljödomstolen i Umeå på den ena domen utan att närmare gå in på varför, säger Cecilia Hedman.

Skogsstyrelsens egen utredning, gjord av externa juridiska experter, säger att skogsbruk i fjällnära skog är pågående markanvändning. Varför lyssnar ni inte till dem?

– Frågan innefattar oklarheter, det går att göra olika bedömningar. Även i de nu överklagade domarna framkommer det att frågan inte är enkel att besvara, säger Cecilia Hedman.

Beslutet att överklaga domarna väckte kraftig kritik från många håll.

”Ovärdigt ett rättssamhälle”, ”Staten försöker hitta kryphål för att komma åt skog gratis”. Det är exempel på reaktioner som hörts i debatten.

Berörda skogsägare är upprörda, enligt Magnus Norberg, jurist på LRF Konsult och ombud för dem som stämt Skogsstyrelsen för att få ersättning.

– De är besvikna, de har redan väntat 2,5 år på ersättning och tvingats in i domstolsprocesser. Argumentet att domarna skulle vara otydliga är svårt att köpa. Domstolen resonerar tydligt kring lagtexten, vad lagstiftaren avsett när lagen skrevs och vilket skydd enskilda har för sin egendom enligt vår grundlag och Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Lagen anger uttryckligen en rätt till ersättning och ingenting i lag eller praxis tyder på något annat.

– Skogsägarnas intresse är att få den ersättning som de enligt lag har rätt till och statens intresse är att inte betala ut någon ersättning, fortsätter han.

Kritiken mot Skogsstyrelsen kommer också från politiskt håll. I en debattartikel i Dagens industri, menar Centerpolitikerna och riksdagsledamöterna Helena Lindahl och Peter Helander bland annat att ”Skogsstyrelsen har försökt skapa sig en omväg till att tvinga fram skogsreservat utan att betala för skogen”.

De anser vidare att det är ”dags för riksdag och regering att sätta ned foten och stoppa myndighetsaktivismen”.

– Med myndighetsaktivism avser vi det faktum att myndigheten på eget bevåg tagit sig för att försöka etablera en ny praxis för att undvika att betala ut ersättning till de som drabbas, skriver de i ett mejl till Skogseko.

Cecilia Hedman, Skogsstyrelsen, menar att detta är en helt felaktig bild:

– Det här målet handlar inte om att staten eller Skogsstyrelsen inte vill betala, utan om vilka rättsverkningar vårt beslut att inte ge avverkningstillstånd får. Finansieringen är inget vi styr över. Att det skulle kosta pengar för staten att ersätta markägarna, är helt enkelt inget vi har någon åsikt om.

Hon poängterar också att det inte är enskilda tjänstemän som driver frågan om fjällnära skog.

– Det här handlar inte om att vinna eller förlora. Det handlar om vår roll som myndighet där vi ska agera opartiskt och objektivt, alla ska behandlas lika. Det är därför vårt ansvar att lyfta sådana här otydligheter i lagstiftningen.

Men berörda skogsägare utsätts för en väldigt tuff resa?

– Ja, och det inser vi. Men mot bakgrund mot den otydliga lagstiftningen så är det vägen vi har att gå. Lagstiftningen har ju stor påverkan på många och vi måste värna om att vår tillämpning blir korrekt.

Text Maria Larsson

Foto Mostphotos

  • Senast uppdaterad: 2019-03-04