Vinterbild.

Fisket ställs mot kulturarvet

Liksom alla viktiga frågor bör återställningen av flottningslederna ses ur olika perspektiv. Fisken påverkades negativt av de stora omdaningarna av vattendragen och utvecklas bäst om flottningslederna återställs – vilket i sin tur hotar att snabbt radera spåren av vårt gemensamma kulturarv.

Ur ett norrländskt perspektiv handlar kulturarvet vid vatten i hög grad om flottningslämningar. Lämningarna hotas givetvis av vattnet självt, men också av att lämningarna rivs för att återskapa en mer naturlig miljö för fisk och annat djurliv.

Jeanette Joelsson är miljömålsantikvarie vid Länsstyrelsen i Västerbotten och ansvarar för att ta tillvara kulturmiljöintresset vid biologisk återställning av vattendrag.

– När det gäller flottningen står vi inför ett uppvaknande. Nu händer det plötsligt något med ett kulturarv som har haft stor betydelse för oss alla. Inom kulturmiljövården har vi knappa resurser att bevara lämningarna jämfört med de pengar som sätts in för att återställa vattendragen och vi får ofta fajtas för att föra fram våra åsikter, säger Jeanette.

Nu är det förvisso normalt att en lämning förfaller. En fångstgrop till exempel är i kontinuerligt förfall, träkonstruktionerna försvinner och vegetationen tar gradvis över. Flottningslämningarna däremot rivs i hög takt. Men om de så bara står kvar i hundra år och sedan är bortspolade, så spelar de hundra åren ändå roll och ger större möjligheter för kommande generationer att läsa de historiska spåren i landskapet.

Få kulturmiljövårdare hävdar att alla lämningar ska bevaras, men vilka ska prioriteras? Dels kan enskilda, originella lämningar behöva bevaras. Men det är också viktigt att bevara sträckor med flera lämningar. Flottning bygger på ett system och sparas någon enstaka lämning blir det svårt att förstå vilken plats den haft i helheten. Det fysiska kulturarvet är också knutet till det immateriella – det är lättare att minnas och berätta om platsen finns kvar.

En fråga som ofta kommer upp är nytta, där sportfiske och turism är exempel på synlig, tydlig nytta. Nyttiga eller ej, flottningslämningarna illustrerar vår historia och grunden till vår välfärd, menar Jeanette.

– Visst behöver vi större förståelse för varandras frågor och jag tycker faktiskt att jag förstår, men sällan att jag blir förstådd! Problemen handlar också om otydlighet kring vad som ska gälla. Otydligheten finns redan på departementsnivå, eller redan i tolkningarna av Miljöbalken förresten, och leder till stor frustration för oss som ansvarar för de här frågorna.

För att samarbetet ska fungera menar Jeanette att kulturmiljövården behöver vara med tidigt i beslutsprocessen och få förutsättningar att göra ett bra underlag. Då kan nödvändiga avvägningar göras i tid. Därefter behövs konstant dialog i grupper som består av representanter för de olika intressena skydd, restaurering, miljö och förvaltning.

– Modeuttrycket "gemensam arena" passar bra här. Viktigast är ändå viljan att ta in varandras perspektiv. Vi får inte glömma bort att en flottningslämning som rivs ut aldrig kommer tillbaka. Någons farfar har ju fortfarande varit med och byggt den – det är inte för inte som de kallas Norrlands pyramider.

Daniel Holmqvist arbetar sedan femton år tillbaka som fiskekonsulent för Umeå/Vindelälvens fiskeråd, en paraplyorganisation för nära 40 fiskevårdsområden längs nedre Umeälven samt Vindelälvens avrinningsområde inklusive Laisälven. Organisationen sjösattes redan under åttiotalet sedan beslutet tagits att Vindelälven inte skulle byggas ut. Daniels främsta uppgifter är att förbättra möjligheterna till fiske och stötta fiskerättsägarna med information vad gäller fiskevård och förvaltning.

– Jag vurmar för ett fiske som bedrivs på ett biologiskt och etiskt riktigt sätt, där ett naturligt reproducerande fiskbestånd kan utvecklas – till gagn för såväl fiskerättsägarna som landsbygden. När det gäller återställning av flottningsleder intar jag ett strikt fiskperspektiv, säger Daniel.

Alla vattendrag i de skogsbeklädda delarna av Skandinavien har i princip nyttjats som transportleder för bland annat timmer. Vattendragen anpassades i olika grad för att virket inte skulle bröta sig längs stränderna eller på bottnarna. Ursprungligen var vattenmiljöerna komplexa med stenar, kurvor och grundområden, men bottnar och stränder rensades på sten och andra hinder. Konstruktioner av sten och timmer byggdes upp. Fisket har tveklöst påverkats av de här åtgärderna.

– Fisk fanns i överflöd och effekterna av förändringarna var inte speciellt kända. Det är också mycket bolagsmark i Norrland och ingen sa emot.

Rent biologiskt skedde sannolikt den största skadan för fisken först efter Andra världskriget, då schaktmaskiner började användas i större utsträckning och rena kanaliseringar genomfördes. De komplexa forsmiljöerna omdanades till raka fåror utan strömhinder, med hög vattenhastighet och liten variation i vattendjupet.

Fiskens hela livscykel påverkas av det här; det finns få eller inga gömslen för den uppväxande fisken och begränsat med lämpliga lekbottnar för föräldrafiskarna att lägga sin rom. Många av flottningsdammarna skar också helt eller delvis av fiskens naturliga vandringsvägar.

– När vi restaurerar vattendragen i dag försöker vi återskapa den ekologiska funktion som fanns före rensningen. Det gäller att se till helheten.

Biologisk återställning av flottningsleder behöver förankras hos alla berörda. Samråd med kulturmiljövården inom länsstyrelsen är obligatoriskt. Den som är skogsägare är i regel även fiskerättsägare, i synnerhet i norra Sverige där fisket är samfällt inom skifteslaget. Inför återställning av vattendrag behöver Daniel lägga tid på att informera fiskerättsägarna och lyssna på alla.

– Hela tiden handlar det om att vara ödmjuk. Jag är ute jämt, på kvällar och helger, på fiske stämmor och samrådsmöten för att informera om vad som pågår. Det går inte att åka runt och visa grafer som ingen fattar, bara för att framhäva sig själv.

Dialog är redskapet som krävs för att kulturmiljöperspektivet och fiskeperspektivet ska kunna mötas. Dialog tar tid. Dialog kostar pengar och är en nödvändig process när flera intressen behöver tas tillvara – samtidigt.

Text Anna Sjöstrand

Foto Erik Nordblad

Fotnot: Den första artikeln om flottning kan du läsa i Skogseko 1-2017.

  • Senast uppdaterad: 2017-05-29