Lunglav.

Ingen lugn paus

Trots kritik står Skogsstyrelsens ledning fast vid beslutet att inte registrera nya nyckelbiotoper i nordvästra Sverige innan nya arbetssätt tagits fram. Myndigheten kommer däremot att fortsätta kartlägga områden med höga naturvärden.

Reaktionerna på att Skogsstyrelsen tar en paus i registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige har blivit mycket starka. Sammanfattningsvis kan man säga att kritikerna anser att pausen är skadlig för naturvården, att risken nu är stor att områden med höga naturvärden kommer att avverkas. Det finns också en irritation över bristen på förankring.

Från skogsbrukets sida finns tvärtom ett starkt stöd för pausen. Skogsägarrörelsen menar att registreringen av nyckelbiotoper har fått orimliga proportioner för enskilda skogsägare och vill se ett nytt system.

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist säger att han blev överraskad av kritiken som svept över myndigheten de senaste veckorna. Men kritiken till trots anser Herman Sundqvist att det är rätt med en paus.

– Jag vill att vi ska landa i något bättre än det vi har i dag, säger han och syftar på behovet av att se över inventeringsmetoden.

Herman Sundqvist hänvisar till två grundläggande problem: Det första är att metoden är svår att tillämpa i nordvästra Sverige eftersom det är svårt att avgränsa nyckelbiotoper i större sammanhängande områden med äldre skog.

– Det är något som varit känt och kommunicerat från Skogsstyrelsen ända sedan mitten av 1990-talet.

Det andra är att registreringen av nyckelbiotoper får en ekonomisk konsekvens för berörda markägare. I och med att certifieringsorganen FSC och PEFC knöt begreppet till sig, har identifieringen av nyckelbiotoper i praktiken blivit detsamma som ett avverkningsförbud. Certifierade skogsägare förbinder sig att inte avverka nyckelbiotoper och certifierade virkesköpare förbinder sig att inte köpa timmer avverkat i en nyckelbiotop. Det senare gör att även skogsägare som inte certifierat sitt skogsbruk påverkas på samma sätt som certifierade skogsägare. I nordväst med stora områden med höga naturvärden sätts frågan på sin spets.

Identifieringen av nyckelbiotoper är en kartläggning av områden med höga naturvärden. Ska en myndighet ta ansvar för vad som händer på marknaden?

– Det får väldigt stora konsekvenser när vi registrerar en nyckelbiotop och vi känner oss inte säkra på att vi gör våra bedömningar tillräckligt enhetligt. Statens värdegrund är viktig för oss som myndighet – objektivitet, likabehandling och saklighet är fundamentala delar. Om då gränserna för vad som är en nyckelbiotop är flytande och diffusa och det får stora konsekvenser, är det inte okej för mig att fortsätta, säger Herman Sundqvist.

Nyheten om pausen överraskade hela skogssektorn, inklusive länsstyrelserna och Naturvårdsverket. Inte heller personalen på Skogsstyrelsen – med några få undantag – visste vad som var på gång. Och i samverkansprocessen för nyckelbiotoper – den grupp som satts samman med representanter från skogsbruket, miljörörelsen och forskningen för att diskutera nyckelbiotopsproblematiken i nordvästra Sverige – kände man inte till Skogsstyrelsens plan på en paus.

Lena Gustafsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, var en av flera personer som valde att hoppa av.

– Jag är missnöjd med hanteringen av samverkansgruppen. Alla viktiga parter var med, men så gör Skogsstyrelsen ett utspel som innebär att en viktig part, miljörörelsen, inte längre känner att de kan vara med. Då ändrades förutsättningarna.

Samverkansgruppen hade endast haft ett möte när beskedet om paus kom. På frågan om varför Skogsstyrelsens ledning valde att inte vänta in resultatet av samverkansprocessen svarar Herman Sundqvist:

– Pausen var en viktig förutsättning för deras arbete.

Naturskyddsföreningen, som tillsammans med Världsnaturfonden klev av samverkansprocessen, menar att pausen är ett svek mot naturvården.

– Det finns en stor risk att skyddsvärda skogar kan komma att avverkas. Även om Skogsstyrelsen ska fortsätta att kartlägga skogar med höga naturvärden, så väljer man att inte avgränsa och registrera områden med de allra högsta naturvärdena – nyckelbiotoper, säger Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen.

Men hon är däremot positiv till att arbetet skyndas på så att pausen förhoppningsvis blir så kort som möjligt.

– Självklart har vi förståelse för att registrering av nyckelbiotoper har konsekvenser för skogsbruket, samtidigt är det ju just skogsbruket som har varit med och formulerat kriterierna i FSC, vilka tydligt förbjuder avverkning av nyckelbiotoper.

– Skogen ska självklart brukas, men det måste ske med större hänsyn än i dag och mer variation av brukningsmetoder. Samtidigt måste de skyddsvärda skogarna skyddas, inte minst för att förhindra en utarmning av biologisk mångfald.

Att paus-beslutet väckte kraftiga reaktioner inom Skogsstyrelsen är väl känt. Internt har kritiken handlat om flera olika saker. Dels om beslutet i sig – det finns en oro för att områden med höga naturvärden kommer att avverkas under pausen. Dels handlar det om bristen på intern förankring.

Dessutom finns det de som inte håller med om att inventeringsmetoden är ett problem. Det är inte svårare att avgränsa nyckelbiotoper i nordvästra Sverige än någon annanstans. Snarare är det en resursfråga, menar de.

Johan Nitare, ekolog på Skogsstyrelsen som var med och jobbade fram inventeringsmetoden i början av 1990-talet, ansåg redan från start att nyckelbiotopsinventeringen inte skulle användas i syfte att fragmentera orörda naturlandskap.

– Jag ville inte medverka till att nyckelbiotopsinventeringen användes för att legitimera avverkning mellan avgränsade nyckelbiotoper eftersom hela landskapet kunde ses som ett sammanhållet "nyckellandskap".

För att förhindra – så långt det är möjligt – att områden med höga naturvärden avverkas under pausen, ska Skogsstyrelsen öka tillsynen i nordvästra Sverige. Tillsyn innebär att Skogsstyrelsen kontrollerar att lagen följs.

Men ökad tillsyn kräver mer pengar. Skogsstyrelsen har begärt 5 miljoner extra av regeringen. Genom lagtillsyn, rådgivning och arbetet med områdesskydd fortsätter Skogsstyrelsen att hämta in kunskap om skogar med höga naturvärden. Skogsstyrelsen träffar också skogsbruket för att försäkra sig om att de tar sitt ansvar.

Nils Broman, skogschef på Norra Skogsägarna, delar inte oron för att potentiella nyckelbiotoper kommer att avverkas under pausen.

– Vi kan inte se något som indikerar en beteendeförändring och vi utgår från att man är ansvarstagande.

Han är trygg i att Norra Skogsägarna själva upptäcker områden med nyckelbiotopskvalitet på medlemmarnas marker.

– Ja, vi ser ingen anledning att ändra våra rutiner, men vi är ödmjuka och vi har löpande ett behov av utbildning och kalibrering av lokal fältpersonal, gärna med stöd av Skogsstyrelsen.

Norra skogsägarna är tydliga med att de stödjer Skogsstyrelsens beslut. De anser att enskilda skogsägare i nordvästra Sverige drabbas för hårt ekonomiskt av nyckelbiotopsregistreringen.

– Samverkansgruppen för nyckelbiotoper behöver utveckla en alternativ metodik för att identifiera och prioritera de högsta naturvärdena. Det blir en viktig förutsättning för att klara både frivilliga avsättningar och det formella skyddet, säger Nils Broman.

Svenska FSC är är kvar i samverkansgruppen, men Henrik von Stedingk, skogs- och standardansvarig, tycker att pausen blev olycklig för arbetet i och med att miljörörelsen och forskarna lämnade.

Även om han inte kan uttala sig för FSC:s räkning – det behövs medlemsbeslut på vad organisationen tycker i olika frågor – säger han att det är "lite konstigt" att certifieringen har varit ett argument för pausen.

– Certifieringen är frivillig – det är våra medlemmar som bestämmer reglerna. Om marknaden säger att man inte vill ha timmer avverkat i en nyckelbiotop, så är det marknaden som bestämmer det.

Han poängterar att identifieringen och avgränsningen av nyckelbiotoper är och har varit väldigt betydelsefull.

– Det är vårt bästa redskap för att spara viktiga naturområden, konstaterar Stedingk. Det finns inte något förslag på att FSC ska bryta kopplingen till nyckelbiotopsbegreppet, även om hela problematiken självklart diskuteras.

Så vad händer nu under pausen? För certifierade skogsägare – enskilda eller bolag – är det egentligen ingen förändring. Är man certifierad har man förbundit sig att inte avverka nyckelbiotoper. Och det gäller oavsett om den är registrerad eller ej, säger Henrik von Stedingk.

Ett 20-tal personer från skogsbruket, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen jobbar vidare i samverkansprocessen. De ska bland annat ta fram förslag på nya arbetssätt för identifiering av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige.

Redan i december ska det arbetet vara klart.

Herman Sundqvist önskar att debatten i fortsättningen mer uttalat skulle handla om den underliggande frågeställningen om hur mycket skog som kan/ska skyddas och vem som ska betala.

– Här behövs en tydlighet och till slut är det förstås en politisk avvägning.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och miljöminister Karolina Skog har valt att inte uttala sig om nyckelbiotopsfrågan i nordvästra Sverige.

Text Maria Larsson

Foto Bo Persson

  • Senast uppdaterad: 2017-05-29