Två personer står och pratar i skogen.

Uppmuntrar till variation i skogsbruket

Det svenska skogsbruket kan generellt inte beskrivas som särskilt varierat. Detta trots att det finns stora fördelar både för den enskilda skogsägaren och för samhället i stort med en mångfald av metoder och trädslag.

Trängseln i den täta ungskogen är påtaglig. Ingen röjning har gjorts och området har utvecklats till ett så kallat konfliktbestånd. För skogsägaren som ganska nyligen köpt fastigheten gäller det att snart besluta sig för vad som ska göras.

– Beståndet skulle faktiskt kunna bli en framtida blädningsskog, för här är det redan en viss skiktning. Dessutom är det nästan omöjligt att få upp ny skog här om man skulle få för sig att starta om från början – det är frostlänt och väldigt blött. Hyggesfritt skulle kunna vara ett alternativ för att få produktion med ekonomisk avkastning överhuvudtaget, menar Leif Källström, skogskonsulent på Skogsstyrelsen.

Leif Källström och kollegorna Ulf Rydja och Per Hazell, ägnar en dag i de småländska skogarna för att diskutera variationsrikt skogsbruk och titta på olika bestånd med olika karaktär och utgångsläge.

De funderar på frågor som "går det att göra något annat än att avverka, markbereda och sätta gran", som är det absolut vanligaste i dessa trakter. Men lika viktigt, om man vill satsa på ett tillväxtinriktat skogsbruk, hur kan man nå bäst resultat?

– Olika skogsägare har olika mål med sitt skogsbruk. Om skogsägarna sköter sin skog efter de egna målen ger det en variation på landskapsnivå. Det är inget fel på standardmetoderna i sig, men de passar inte överallt och inte för alla, säger Ulf Rydja, ansvarig för Skogsstyrelsens rådgivning.

Behovet av ett mer variationsrikt skogsbruk har uppmärksammats i flera år. Det är ett av etappmålen i miljökvalitetsmålet Levande skogar som riksdagen beslutat om. Och Skogsstyrelsen har regeringens uppdrag att jobba med frågan.

Variationsrikt skogsbruk handlar helt enkelt om att välja olika metoder och trädslag inom ett bestånd, på en fastighet eller på landskapsnivå. Fördelarna är flera:

– Det gamla talesättet "att inte lägga alla ägg i samma korg" är passande. Om man varierar skogsbruket blir det en säkrare produktion, säger Ulf Rydja och exemplifierar:

– Blandbestånd producerar ofta lite sämre än ett rent bestånd av det lämpligaste trädslaget, men ett blandbestånd kan istället vara mer robust och stå emot skador bättre än ett trädslagsrent bestånd.

Skadeaspekten är viktig. Om ett trädslagsrent bestånd drabbas av skadegörare eller skadesvamp är förstås risken stor att hela beståndet slås ut. Inte minst med tanke på klimatförändringarna, är skaderisken en viktig aspekt att ta hänsyn.

– Och om vi blickar framåt vet vi ju inte heller vad det är för produkter från skogen som behövs, säger Ulf Rydja.

Därför är det bra att vara förberedd.

–Det finns naturligtvis också många miljöskäl för ett variationsrikt skogsbruk. Ju fler blandade skogar, desto fler arter. Sen är det också en fråga om landskapsbild och rekreationsvärde, tillägger Per Hazell, skogsskötselspecialist på Skogsstyrelsen.

Mer löv behövs i landskapet, menar både Skogsstyrelsen och skogliga forskare. Per Hazell är dock noga med att förtydliga att det inte innebär att myndigheten menar att nu ska det blir löv överallt. Men uppmaningen är ändå att där det går kan man försöka ta till vara på lövet. Det bidrar till mer varierade skogar, mat åt viltet och högre biologisk mångfald.

Ekonomin då?

– Det går att få hyggligt betalt för lövvirke av god kvalitet, svarar Per Hazell. Problemet kan vara att hitta en köpare, eller att man inte har så mycket att sälja. Men eken går att få avsättning för.

Att få ett större lövinslag i skogarna skulle egentligen inte vara särskilt svårt i många delar av landet. Problemet är att de flesta skogsägare sätter sina 2 500 granar eller tallar per hektar, och då finns det inte utrymme för löv.

Tittar man på skogar som består av löv och barr så dominerar blandningen björk och gran. Det blir ofta bra virkesproduktion, å andra sidan krävs mer skötsel.

Att satsa på rena lövskogar är förstås också möjligt. Även i rent produktionssyfte. Vi stannar till på en fastighet där skogsägaren valt att satsa på hybridasp på före detta betesmark. Beståndet – inhägnat på grund av viltet – ligger vackert vid en sjö och det växer så det knakar.

– Omloppstiden i ett hybridaspbestånd kan kortas ända ned till 25 år om det sköts bra, berättar Per Hazell.

Väljer man ett tillväxtfokuserat skogsbruk, gäller det rent generellt att korta omloppstiderna och sköta beståndet noga med röjning och gallring. På områden med högre naturvärden bör man däremot tänka annorlunda och inte fokusera enbart på tillväxt.

– Men det är ju inte så att alla markägare ska variera sig på samma sätt, man får ser det på landskapsnivå, säger Ulf Rydja.

Text & foto Maria Larsson

Fotnot: Den här artikeln ingår i ett tema om variationsrikt skogsbruk.

  • Senast uppdaterad: 2017-05-29