Transporter väg.

Snabbare och intensivare med lövskogsskötsel

Rätt åtgärder i rätt tid är viktigt i all skogsskötsel, men tajmingen är särskilt viktig i lövskogen eftersom den växer så fort. Men den snabba tillväxten är en stor fördel för skogsägare som gärna vill ha skogskänsla i ganska ung skog

Åtgärder i rätt tid


Mer arbetsintensivt. Så sammanfattar Per Hazell, skötselspecialist på Skogsstyrelsen, den stora skillnaden mellan lövskogsskötsel och barrskogsskötsel.
– Det är viktigt att man inte kommer för sent med åtgärderna, framför allt i röjningen. En annan skillnad är att den snabba utvecklingen för våra vanligaste lövträd som björk och asp innebär att man som skogsägare kan hinna med en hel omloppstid själv – vilket förstås är roligt, säger han.
Hur skötselintensivt skogsbruk man är beredd att bedriva, är en fråga man som skogsägare behöver fundera på.
– Till att börja med behöver man förstås utgå från vilka förutsättningar som finns på marken. Generellt kan man säga att det är på granens marker som lövet främst passar. Den andra frågan är hur mycket arbete man är beredd att lägga ned.
Här finns hela skalan: Från att ta tillvara på det löv som kommer genom naturlig föryngring i barrskogen, till att plantera större bestånd av ädellövträd. Det sistnämnda är både mer arbets- och kostnadsintensivt.
– Ett mindre intensivt sätt att få in mera löv är att plantera granen lite glesare, förutsatt att man säkert vet att det kommer löv. Ett annat sätt är att man lämnar vissa delar av ett hygge där man inte planterar alls, utan låter även här den naturliga föryngringen av löv komma.


Föryngring


När lövträd blandas in i barrskogen, handlar det nästan uteslutande om naturlig föryngring och då oftast om björk i granskog. Naturlig föryngring kan också fungera bra för att få upp ren lövskog. Föryngring av bok är ett exempel där naturlig föryngring är att föredra framför plantering.
En fördel med naturlig föryngring är att kostnaden blir betydligt lägre för anläggning av ny skog, än vid plantering.
Plantering måste man ta till om det inte finns frökällor i närheten. En fördel med plantering av vårtbjörk i södra Sverige är att man kan använda ett förädlat material som har fin stamform och hög tillväxt.
– Björk, asp, al, ek och bok är de träd-slag som blir naturligt beståndsbildande i större skala i Sverige, och de trädslag vi har mest erfarenhet av att sköta för produktion. När det gäller övriga lövträd i skogen, tycker jag inte att man ska ge sig på att anlägga dem i större bestånd. Åtminstone inte utan god erfarenhet.
Däremot anser Per Hazell att man gärna kan blanda in olika lövträd antingen i grupper eller som solitärer för variationens skull.

Viltskador


Flera av lövträden är väldigt begärliga för hjortdjuren. Det gäller framför allt rönn, asp, sälg och ek – de som tillsammans brukar förkortas RASE. Dessa träd, även enstaka individer, bör alltid lämnas kvar och inte röjas bort eftersom de utgör ett viktigt viltfoder.
– Tyvärr är betestrycket lokalt ibland så högt att RASE-träden aldrig lyckas bli trädbildande, säger Per Hazell.
Om man som skogsägare investerat i markberedning och plantering av ädellövträd, bör man hägna in området på grund av risken för viltskador. Björkplanteringar på skogsmark hägnas däremot sällan in, men rekommendationen är att viltbehandla plantorna 1–2 gånger.
Naturlig föryngring ger tätare ungskogar och de tål mer viltbete än planterade bestånd.

Markberedning


Det är ingen skillnad på behovet av markberedning i lövskog respektive granskog om målet är produktion, menar Per Hazell.
– Man vill ta tillvara på lövets förmåga att sticka iväg snabbt, och då är markberedning viktigt. Framför allt handlar det om att minska konkurrensen från gräs, men också att minska problemen med sork. Ju mer undervegetation, desto bättre trivs sorken.
Traditionell harvning är en bra metod vid självföryngring – förutsatt att det inte är för blött. Vid plantering är rekommendationen istället högläggning eller inversmarkberedning som ger bättre planteringspunkter.

Röjning och gallring


Vid röjning är det generella rådet att hålla koll på trädets levande krona och hur stor andel av trädhöjden den utgör. Omkring halva trädets höjd ska ha levande krona, men helst inte mer. När kronan börjar krympa är tiden inne för röjning. Om kronan blir mindre än 1/3 av höjden, tar det ganska lång tid för trädet att reagera på åtgärden.
I övrigt gäller röjningens grunder: Välj ut huvudstammarna och gynna dem i kommande åtgärder.
– Men har man 10 000 stammar i en naturlig föryngring, så kan man inte vara så supernoga i stamvalet. I första röjningen bör man ta bort runt hälften av stammarna. I planterade bestånd låter man de köpta plantorna vara kvar.
– När det gäller gallring är det i princip samma tankesätt med kronan som vid röjning, säger Per Hazell.

Text Maria Larsson

Fotnot: Artiklarna ingår i Skogseko-temat Bra produktion – Skog med variation.

  • Senast uppdaterad: 2018-05-29