Skog.

Satsa på tall och gran ihop

På ungefär halva den produktiva skogsmarksarealen passar både tall och gran. Det är på dessa mellangoda marker som det finns möjlighet att skapa en barrblandskog.

Dålig ståndortsanpassning kan påverka virkesproduktionen i stor utsträckning. Tall är bättre på att utnyttja torra och magra marker, och gran är bättre på att utnyttja riktigt bördiga marker.

På mellanmarkerna spelar det däremot inte någon roll – med tanke på virkesproduktionen – om gran eller tall väljs. Båda trädslagen producerar bra. Här har en skogsägare valet att satsa på blandskog, kanske framför allt som en ”försäkring” mot framtida skador och efterfrågan på olika trädslag. Sviktar virkesmarknaden för det ena trädslaget eller om det drabbas av skador, finns det andra kvar.

– Det rör sig om enorma arealer där det skulle vara möjligt med barrblandskogar, men det är trots allt inte så vanligt, säger Eric Agestam, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Enligt Riksskogstaxeringens definition finns det barrblandskogar på cirka 14 procent av skogsmarksarealen i Sverige.

Ståndortsanpassning inom ett bestånd – till exempel att sätta gran där det är fuktigare medan resten av hygget planteras med tall – leder till en viss variation och blandning som är positiv. Men att plantera hälften gran och hälften tall i en stamvis blandning på ett hygge, är inget Eric Agestam generellt rekommenderar. Orsaken är att det helt enkelt är ganska besvärligt.

– Tallen drar ifrån granen så mycket i starten att det är därför man sällan planterar gran och tall ihop. När man får ett blandbestånd av gran och tall, är det oftast så att det ena trädslaget har kommit in genom naturlig föryngring.

– Men från 5–10 meters höjd är det lättare att sköta ett blandbestånd, fortsätter han.

Det finns flera sätt att underlätta för naturlig föryngring. På hyggen upp till några hektar i storlek kan det räcka med insådd från hyggeskanterna. Naturvärdesträd och fröträd bidrar också med frö. Markberedning är nästan alltid bra för naturlig föryngring, men gynnar inte bara tall och gran utan också björk, som det kan bli väldigt mycket av.

I röjningsfasen öppnar sig möjligheten att ta till vara på den naturliga föryngringen och på så sätt skapa blandbestånd. Eric Agestam menar att denna möjlighet kunde användas i större omfattning än vad som görs, men säger samtidigt att ”skogsägare är duktiga och har ofta gjort förnuftiga val”. Det går inte komma ifrån att det höga betestrycket i många delar av landet ställer till det rejält och att gran därför ofta prioriteras framför tall.

Då blandskogen röjs fram, ställs skogsägaren inför valet att försöka åstadkomma en stamvis blandning av gran och tall, eller en gruppvis blandning. Så hur ska man tänka?

– Det är svårare att förutsäga utvecklingen i ett bestånd med stamvis blandad tall och gran än utvecklingen i ett bestånd med antingen tall eller gran. För att åstadkomma stamvis blandning kan det därför vara idé att röja i två omgångar, tipsar Clas Fries, skogsskötselexpert på Skogsstyrelsen.

Vid en tidig första röjning vid 1–2 meters höjd lämnas ett ordentligt övermål av stammar. Vid slutröjning ungefär fem år senare syns betydligt bättre vilka träd som kommer att utvecklas väl och då är det lättare att göra ett bra stamval.

– Om målet är gruppvis blandad tall och gran är det avgörande att vid röjningen följa de små ståndortsvariationer som nästan alltid förekommer, säger Clas Fries.

Det är som sagt de första åren som konkurrensen mellan gran och tall gör skötseln mer krävande. När träden nått gallringsåldern är det annorlunda.

– På mellanmarker växer gran och tall ungefär lika fort. Vid gallring gäller egentligen bara sunt förnuft – satsa på de träd som ser mest utvecklingsbara ut för framtiden och som du tror kommer vara värdefullast. På så sätt är det ganska tacksamt med de här två trädslagen tillsammans, menar Eric Agestam.

Eftersom både tall och gran är avverkningsmogna vid ungefär samma ålder, innebär inte heller slutavverkningen normalt sett några bekymmer.

Blandbestånd av gran och tall producerar ungefär lika mycket som genomsnittet av tall respektive gran, alltså lika mycket som om hälften av beståndet var ren tall, hälften ren gran.

Inom forskningen vet man också att risken för rotröta är något mindre i ett blandbestånd.

– Rotröta sprids från gran till gran eller från tall till tall, så i ett blandbestånd kan spridningen hejdas lite grann, säger Eric Agestam.

Text: Maria Larsson

Foto: Bo Persson

 

  • Senast uppdaterad: 2017-10-09