Skog.

Ta vara på den självföryngrade björken

Hur kan man gå från endast ett trädslag till en blandning av till exempel gran och tall eller barr och löv? Hur sköts dessa skogar? Vilka utmaningar finns? Skogseko fortsätter temat Bra produktion – skog med variation och fokuserar denna gång på blandskogar.

Den vanligaste blandningen av barr och löv i de svenska skogarna, är gran och björk. Björken kommer ofta spontant i stora mängder på ett hygge, framför allt på lite fuktigare partier, och det finns därför stora möjligheter att skapa en blandskog.

Men granen är ett utpräglat sekundärträdslag som klarar skuggiga förhållanden bra. Björken är däremot ett utpräglat pionjärträdslag som har större krav på ljus. Träden växer dessutom olika snabbt i starten, och deras tillväxt avtar vid olika ålder.

Sammantaget innebär detta en viss utmaning, både vad gäller etableringen av blandbeståndet och skötseln så att blandningen behålls.

Så hur ska man som skogsägare tänka? Skogseko följde med Emma Holmström, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, för att titta på ett antal produktionsförsök på Asa försökspark i Småland där Emma och hennes forskarkollegor studerar hur björk och gran klarar konkurrensen i blandade bestånd.

– Från början var detta en granplantering där den självföryngrade björken fått en ganska bra position jämfört med granen i första gallringen, förklarar Emma när vi kliver in i delen av försöksområdet där man har röjt och gallrat så att beståndet nu består av 80 procent gran och 20 procent björk. Beståndet är 35 år gammalt och man har valt en stamvis blandning.

Tidigare var björkarna högre än granarna, men nu har granarna precis kommit ifatt och björken börjar få det tuffare.

– Det finns inte så många blandskogsförsök i Sverige, men i de etablerade försök vi har med slumpade behandlingar, kan vi inte se att det spelar någon roll vilket trädslag närliggande träd är. Det största trädet har alltid en fördel, oavsett trädslag.

Det generella rådet är att sköta blandskogen så att björken inte hämmar granplantorna de första åren – björken har ju stark tillväxt till en början, medan granen växer långsamt för att sedan skjuta fart. Granen tål dock trängsel med löv ganska bra i ungskogen. Lika viktigt är det att undvika att granen ”kväver” björken längre fram under omloppstiden.

Om man vill behålla blandningen av gran och björk ända fram till slutavverkning av hela beståndet, så måste antalet björkar som sparas vara större än vad många kanske tror. Det gäller framför allt om man väljer stamvis blandning.

– Vill man ha en skog med tio procent lövinblandning, så räcker det inte att spara tio procent i röjningen. Snarare behövs 20–40 procent vid stamvis blandning, uppger Emma Holmström.

Hon poängterar att man tidigt i planeringen måste börja fundera på hur mycket löv man vill ha i slutändan.

– Ingen vill väl röja bort en planta man betalat för och planterat, så därför behöver man titta på hur täta planteringsförband som behövs. Om man vet att björkuppslaget kommer att bli rikligt så kan man sätta 1 000–1 500 granplantor per hektar istället för det vanliga 2 000–2 500 och räkna med att man kan komplettera med självföryngrad björk.

För att få riklig och jämnt spridd björkföryngring på frisk mark är markberedning med harv att föredra framför fläckmarkberedning eller högläggning. På fuktig mark kommer självföryngring oftast utan markberedning.

Enligt skogsvårdslagen räknas vårtbjörk som godkänd huvudplanta på både frisk och fuktig mark. Glasbjörk räknas som huvudplanta endast på fuktig mark eftersom den växer förhållandevis långsamt på frisk mark. Men det är givetvis inte överallt som det går att räkna med bra självföryngring av björk. Här spelar marktypen in, liksom avståndet till fröträden.

På en annan yta i försöksområdet har man röjt och gallrat så att beståndet består av 50 procent gran och 50 procent björk. Istället för stamvis blandning står björkarna samlade i små grupper om 6–7 träd.

Här är skogen betydligt ljusare och det finns ett fältskikt av blåbärsris, vilket det inte gjorde i behandlingen med 80 procent gran och 20 procent björk.

Trots att granen även här precis vuxit ifatt björken, är björken på inget sätt utkonkurrerad.

– Men det ska bli spännande att se hur överlevnaden blir jämfört med 20 procent lövinblandning.

Gruppvis blandning – även om grupperna är små – är troligtvis lättare att sköta än bestånd med stamvis blandning, menar Emma Holmström.

– Stamvis eller gruppvis blandning är något man bör besluta sig för redan i första röjningen, tipsar hon.

Några mil från Asa försökspark, på Tagel gård, har Emma Holmström lagt ut ytterligare ett försök med gran och björk.

Det är ett år sedan hon senast var här och när vi tränger in i djungeln av självföryngrad björk och planterad gran, förvånas hon över hur mycket som hänt de senaste månaderna.

Ungskogen är nu 11 år gammal och den växer så det knakar.

I fältförsöket har området delats in i fyra delar med fyra olika behandlingar: ren gran, ren björk, 2/3 gran med 1/3 björk och omvänt 2/3 björk med 1/3 gran.

Vi börjar i beståndet med 2/3 gran och 1/3 björk.

– Jämfört med försöket på Asa är det en annan konkurrens mellan träden här redan initialt. Där växer granen om björken ungefär nu, i 30–35 års åldern, men här har det delvis redan hänt, säger Emma och pekar upp mot grantopparna som skjutit en meter på ett år.

Så frågan är vad som kommer att hända med den här skogen. Väldigt bördiga marker ger ytterligare en dimension till hur blandskog växer. Hon tror att det kan bli svårt att bibehålla andelen björk under hela beståndets omloppstid, men kanske kan man lyckas få tio procent vid slutavverkning om röjning och gallring sköts rätt.

– Man får mycket stubbskott efter röjningen, men på så här bördiga marker har stubbskotten ändå ingen chans mot granen, visar våra försök.

I området där mest björk sparats, är situationen för björken förstås helt annorlunda. Här kan björken skötas på det sätt som trädslaget sköts i rena björkbestånd, det vill säga med ganska hårda röjningar och gallringar som ger kronorna gott om utrymme och ger hög tillväxt. Granarna kommer troligen växa som om de stod i ett glesare förband i en ren granskog. 

– Det är ju väldigt bördigt här och det blir en snabb inväxning av gräs. Så man kan konstatera att man har ett kort fönster för självföryngring av björk på sådana här marker.

Ett argument för att satsa på blandskog är att man sprider riskerna för skador. Om ett trädslag slås ut av till exempel en skadegörare, har man det andra trädslaget kvar. Efterfrågan på olika trädslag i framtiden, är också ett argument för att satsa på blandskogar.

Andra fördelar är att den biologiska mångfalden är högre i blandade bestånd och för oss människor upplevs blandade skogar ofta som trevligare. 

Ståndortsanpassning – rätt trädslag på rätt plats – bidrar också till mer varierade skogar.

Mer löv dessutom i de svenska skogarna.

– Utgångsläget för självetablering av löv är sämre i dag än tidigare, åtminstone i södra Sverige, menar Emma Holmström. Granplanteringarna lyckas väldigt bra; vi är effektiva med att markbereda, bekämpa snytbagge, hantera vegetationskonkurrens och plantmaterialet är bättre. Till detta kommer det höga betestrycket på löv. Lyckade granplanteringar är i sig en framgångssaga, men lövet får en sämre position jämfört med granen.

Rent ekonomiskt är inte skillnaderna jättestora mellan en granplantering och ett kombinerat bestånd av gran och björk. Fler variabler än bara blandningen spelar in, till exempel omloppstid, gallringsval och rötandel i granens rotstock.

– Men vi behöver fler etablerade försök med jämförelser av trädslagsrena bestånd och blandskog på olika typer av marker för att kunna svara bättre på framtida ekonomi och produktion.

– Fast det är ju inte så att man tappar 50 procent av intäkten i ett bestånd som består av hälften gran, hälften björk. Våra beräkningar visar att det rör sig om 10–20 procent. Det kanske en del kan tycka är ett bra pris för att få upp en skog med blåbärsris redan vid 30 års ålder. Allt handlar ju om vad man vill med sitt skogsbruk och vilken skog man vill ha.

Text: Maria Larsson

Foto: Mostphotos

 

FAKTA Korta råd om gran–björkbestånd

  • Aktiv skötsel behövs. Bli inte efter med röjning och gallring om du vill behålla blandningen.
  • Var klar över målet med din blandskog. Är produktion målet, eller är andra värden lika viktiga? Detta styr hur du ska sköta beståndet under omloppstiden och om och när du ska avverka björken.
  • Stamvis blandning är svårare att sköta än gruppvis blandning. Om du ändå vill ha stamvis blandning är det viktigt att sätta glesare med granplantor från början (cirka 1 200 plantor per hektar). Annars blir det så småningom dåligt med utrymme för enskilda björkar, granen tar över.
  • Intäkten minskar i ett blandbestånd jämfört med ett rent granbestånd. Men har du 50 procent björk och 50 procent gran innebär det inte att intäkten halveras, utan intäkten minskar med cirka 10–20 procent, enligt SLU-studier.
  • Tänk på att björken drar ifrån granen snabbt i början av omloppstiden på svaga och medelgoda marker. Om björkuppslaget är för stort, kommer granen att få det svårt. Senare under omloppstiden blir förhållandet det omvända; i för täta granbestånd klarar sig inte björken.
  • Om du vill ha 10 procent björk vid slutavverkning, kommer det inte att räcka att spara 10 procent björk i etableringsfasen (snarare 20–40 procent).
  • Senast uppdaterad: 2017-10-09