Låt sly växa upp och håll det inom beteshöjd utmed skogsbilvägar!

Jägare, skogsägare och forskare i samarbete

Med smartare röjning och mer blandskog kan viltbetesskadorna minska. Det kan skogsägare och jägare i Glimåkra konstatera. Nära samarbete med forskare har gett bra resultat.

Jan-Axel Olsson, ordförande i Glimåkra älgskötselområde, tar emot forskarna Annika Felton och Nils Fahlvik som är på besök. Tillsammans med markägarna Christian Petersson, som driver Brunstorps skogsservice, och Anders Persson, ger de sig ut i markerna för att se hur en del av tall- och granskogsplanteringarna klarat sig från viltbetesskador. Älgskötselområdet omfattar 16 500 hektar, men älgstammen har gått ner de senaste åren.

Det är inte första gången forskarna och markägarna träffas. Markägarna är intresserade av vad forskarna kommer fram till och omsätter gärna deras teorier i praktiken. Ett nära samarbete har lett till att Glimåkra älgskötselområde nu tagit initiativ till nya satsningar för att minska viltbetesskadorna.

– Medlemmar som är intresserade av att fröså tall kan få 1 600 kronor i bidrag per hektar. Vi har fått ett positivt gensvar, säger Jan-Axel Olsson.

Syftet med mer tallskog är att de vill öka andelen tall på lämpliga marker, vilket på sikt minskar de stora arealerna med tät granskog i området. Den mörka granskogen främjar inte biologisk mångfald utan leder till att det blir ont om mat för klövviltet. I en tallskog är det ljusare och kan finnas gott om lövsly, blåbärsris och annan markvegetation. Det ger utmärkt föda åt älgarna vintertid. Då äter de inte så mycket skott av barrträden, menar han.

Christian Petersson har goda erfarenheter av tallskog.

– Tallen klarar torka mycket bättre än granen. Det märks särskilt i år när det är så torrt, säger han.

– Men många markägare envisas med att plantera gran på marker där det egentligen passar bättre med tall. Granen klarar sig kanske bra de första åren, men stannar sedan i växten på grund av näringsbrist. Det ger ingen bra avkastning, fortsätter han.

Annika Felton påbörjade ett forskningsprojekt 2014 i samarbete med veterinär Jonas Malmsten. De ville ta reda på om det finns någon koppling mellan älgarnas foderintag och deras kondition. Projektet finansierades av Naturvårdsverket och Södra. Forskarna samlade in prover av över 500 skjutna älgar från sju olika förvaltningsområden i Götaland. Slutrapporten presenterades 2017.

– Intresset har varit stort. Många jägare är oroliga över att slaktvikterna sjunkit på älgkalvarna. I vissa områden verkar djuren inte må bra och frågan är vad det beror på, säger Annika Felton.

Genom att undersöka maginnehåll, har forskarna konstaterat att älgarna lever av ett 50-tal olika växtarter vintertid. De viktigaste födoämnena är björk, sälg, tall, rönn, lingonris, blåbärsris, ljung och ek.

– I de områden där älgarna ätit varierad kost med stort inslag av sälg och asp, var medelslaktvikten för kalv högst, summerar Annika Felton.

Förutom undersökning av maginnehåll, tog de även prover av livmoder, mjälte, njurar, päls och avföring.

– Vårt arbete tyder inte på någon alarmerande sjukdomsbild, men vi har påträffat en del patogener som vi tidigare aldrig hittat i älg. Det kan bero på klimatförändringar och påverka deras immunförsvar, säger hon.

Nu har medlemmarna i Glimåkra älgskötselområde tagit fasta på resultatet av forskningen och arbetar målmedvetet med att öka viltfodertillgången i markerna. Men någon stödutfodring av ensilage eller rotfrukter under vintern vill de inte lägga ut. Det har forskarna avrått från.

– Det ingår inte i älgarnas naturliga föda och i stora doser kan det leda till att pH-värdet i vommen sänks. Det mår de inte bra av, förklarar Annika Felton.

För att skydda planteringarna från viltbetesskador är markägarna i Glimåkra noga med att röja på ett smart sätt. Det är viktigt att låta sly av rönn, asp, sälg och ek gå upp i beteshöjd med barrskogsplantorna. Det är först när slyet börjar bli högre och konkurrera med barrskogen eller står för nära, som man röjer för att undvika piskskador. Om man tar bort för mycket sly kan barrskogsplantorna råka ut för viltbetesskador. Främst tallplantorna.

Men lövsly måste ändå hållas efter och tall är känsligare för konkurrens än gran. Huvudstammarna bör därför friställas från löv som kan komma att bli konkurrenter, menar Nils Fahlvik, skogsskötselexpert på Skogforsk.

– Men undvik städning av lövträd som inte kommer att konkurrera med huvudstammarna. Då ökar man fodertillgången i landskapet, säger han.

Christian Petersson tar med forskarna till en plantering som växer i en slänt. Spillning och legor visar spår av älg. En del fristående rönnar och björkar har blivit betade i topparna, men barrträden har klarat sig förhållandevis bra. Någon enstaka tall har fallit älgen i smaken, men i övrigt ser det bra ut.

– Det är svårt att veta vad älgarna väljer att äta. Ibland föredrar de vissa plantor framför andra av någon oförklarlig anledning. Därför låter vi betade tallar stå kvar. Då kommer älgarna tillbaka för att äta av dem igen och låter de andra vara ifred, säger han.

Text Torbjörn Svensson

Foto Siv Öberg

 

FAKTA Praktiska råd

  • Välj att plantera eller fröså tall istället för gran där marken lämpar sig bäst för tall.
  • Låt sly som inte konkurrerar med barrträden växa upp och skydda plantorna så långt det är möjligt.
  • När det är dags att röja, ta bara bort sly som riskerar att ta över eller ge piskskador.
  • Låt tall stå kvar i granskogsplanteringar om ingen konkurrenssituation uppstår.
  • Lämna kvar sälg, rönn, asp och ek. Alternativt kapa i midjehöjd.
  • Låt tallar som blivit betade stå kvar.
  • Lämna kantzoner med sly upp till beteshöjd längs skogsbilvägar.
  • Senast uppdaterad: 2018-10-12