Blädningsskog i Lilla Trångshyltan hos Lars-Erik Levin, Skogseko reportage. © Sven Persson / swelo.se

Skogskänslan kvar efter avverkning

Lars-Erik Levin har inte ”börjat” med hyggesfritt skogsbruk. Han har bara fortsatt förfädernas arbete på en del av sin mark. Det får han bra lön för, både i form av kantareller, fågelkvitter och i reda pengar.

Nordöstra Skåne liknar egentligen inte Skåne. Snarare Småland, som bara är ett par kilometer bort. Vägen till Lilla Trånghyltan är mörk av granskog på bägge sidor, men stenmurar och kvarblivna ekar vittnar om att det en gång såg annorlunda ut här. Skogsbrukaren Lars-Erik Levin kan berätta om sin barndoms öppnare landskap när han tar emot vid föräldragården. Huset och skogen har gått i arv i fem generationer, och för några år sedan fick sonen ta över.

– Men jag fortsätter att hjälpa till med skogen ett tag till.

Vi kommer snart att förstå varför. Här handlar det inte bara om att ringa hit en entreprenör med maskiner.

Staplade vid vägen ligger granbjässar med årsringar som är bredare än Lars-Eriks tumme.

– Sådant här ser man inte i Sveaskogs travar, konstaterar han nöjt och lägger handen på en jätte med 60 centimeter i diameter.

Lars-Erik tar oss med in för att visa varifrån jättegranarna kommer. På en nysågad granstubbe har han skrivit med röd spritpenna: 75 år. På den skulle en hel förskoleklass få plats att sitta och fika. Och de skulle nog trivas. Här skulle de kunna hoppa mellan tjocka mosstuvor, plocka blåbär och balansera längs fallna träd. Det är fortfarande en skog, trots att den är alldeles nyavverkad. Lars-Erik var här med motorsåg och traktor och tog de största granarna för några veckor sedan.

Blädning handlar om att ta ut varje träd när det har nått max på sin tillväxtkurva, istället för att ta allt på en gång. Gamla tiders blädning fick dåligt rykte eftersom folk tog för mycket, enligt Lars-Erik Levin.

– Du ska aldrig ta ut mer än 25 procent av volymen i ett bestånd. Det behövs stora träd som maximerar tillväxt, småträden kan inte ta hand om all växtkraft som finns i marken och ljuset.

Han förtydligar:

– I en riktig blädningsskog ska det kunna vara fyra älskande par per hektar, och farmor ska kunna gå genom skogen utan att bli generad.

Lars-Erik kramar om en gran. Alla som står kvar är sådana som han når runt med armarna.

– Den här får bli kvar, den behövs som vindskydd. Jag tänkte först att den skulle ner så att den där eken bakom kunde få komma upp, men den är redan kuvad, du ser, alldeles sned av snölass …

Det är ett ständigt resonerande kring varje träd. Lars-Eriks blick far upp och ner längs stammarna. Blädningsbeståndet har varit förskonat från stora vindfällen och barkborreangrepp, konstaterar han. En bit bort står 20-åriga granar tätt ihop som ett ungdomsgäng.

– När Södra kommer tycker de att jag ska röja sådant, men här har det inte varit någon röjsåg på 37 år.

De röjer sig själva, enligt Lars-Erik. Snart är det dags att ta björken bakom, och då är det bra att ha några extra unggranar, om björken behöver fällas på några av dem. Bakom ”ungdomsgänget” ligger en rötad gran.

– Den här får ligga för naturvården, jag hade tänkt ha den som högstubbe, men fällde den för att komma åt att avverka granen bredvid. Den gör nytta liggande också för skalbaggar och svampar.

Han plockar upp en liten blek klump ur mossan.

– Det är en blomkålssvamp, en delikatess, den behöver tallar omkring sig som är minst 125 år.

Marken har aldrig varit kalavverkad. Fram till 1989 gick tjurar på bete här, så då gick det inte att hugga allt på en gång, berättar Lars-Erik.

– Virkesköpare brukar råda mig att kalavverka. Men man kan inte bara tänka ekonomi. Och även om man gör det så tror jag att blädningsmarken är min mest lönsamma. Det är inga utgifter, bara lite motorsågsbensin.

Kalkylen beror mycket på hur man värderar sin egen tid. Lars-Erik går omkring varje vecka i sina 4,2 hektar med blädningsskog.

– Men då är det inte bara jobb, det är att lyssna på fåglarna, plocka lite svamp, gå och fundera lite…

Vi fortsätter in i beståndet bredvid, en ung granskog som han planterade 1989 på platt åkermark.  Här är det bara ekonomi som gäller. Lars-Erik tar fram ett linjerat papper fullskrivet med blyertsanteckningar om kubikmeter per hektar, stamdiameter och virkespriser.

– Här kan det bli en 8 256 kronors tillväxt per hektar om året, konstaterar han belåtet.

Men om blädningsskogen är mer lönsam och blir trevligare att gå i, varför brukar du inte all skog så?

– Jag får ju tänka lite på hur mycket tid barnbarnen vill lägga, det är inte säkert att de vill lära känna varje träd som jag. Och på den här gamla åkermarken går det inte. När alla träd är lika gamla – vilka ska du ta ut?

Han pekar tillbaka mot blädningsskogen och förklarar att den går att göra hygge av vilken dag som helst. Men om man sedan ångrar sig blir det värre. Att göra om en likåldrig skog till en bra blädningsskog skulle ta många år. 

Så om man är en vanlig skogsägare med vanliga produktionsbestånd, är det kört med hyggesfritt då?

– Nej, det går nog alltid att hitta något. Tallskog är bra att börja med, där granen kan komma upp under. Det gäller bara att ta sig tid att gå och fundera lite.

Text Anna Froster

Foto Sven Persson

  • Senast uppdaterad: 2017-12-05