Experter inspekterar skogsbilväg som rasat samman.

Skogsvägen rasade samman

Åtgärder i skogen på erosions- och raskänslig mark kan i värsta fall få omfattande konsekvenser. Men det går att minska risken för att marken eroderar och rasar. Som markägare måste man alltid fråga sig hur påverkar jag mängden vatten och vart tar vattnet vägen?

Klaraälvsdalen, Sälen-fjällen, Indalsälven och Ragunda är några exempel på områden där risken för erosion, ras och slamströmmar bedöms vara större än på många andra håll, enligt en kartläggning som Statens geotekniska institut, Sveriges geologiska undersökning och Skogsstyrelsen gjort. Omkring en halv procent av den totala skogsmarksarealen i Sverige är ett riskområde. För drabbade markägare kan erosion, ras och slamströmmar bli både kostsamt och farligt.

Kombinationen finkorniga jordarter (sand och silt) och marker i brant lutning innebär en ökad risk för att jorden sätts i rörelse i samband med en åtgärd i skogen. Ökar mängden vatten i marken, exempelvis genom regn ökar risken ännu mer. Växter skyddar däremot marken från vattnets spolande kraft och rötterna binder samman jorden. De tar även upp vatten.

– Åtgärder som på något sätt påverkar vegetationen och mängden vatten i marken ökar därför risken och tänker man efter så inkluderar det egentligen alla skogsbruksåtgärder, förklarar markspecialist Anja Lomander, Skogsstyrelsen.

Men det handlar inte enbart om skogsbruksåtgärder, utan också om projektering av vägar, järnvägar, hus och anläggning av slalombackar som kan få oönskade konsekvenser.

Naturens egna krafter orsakar erosion och ras, men när omfattande skador sker är det inte sällan någon form av mänsklig påverkan bakom.

Ett sådant exempel är en totalt bortspolad skogsbilväg i Hälsingland som Anja Lomander, Stefan Gunnarsson, vägspecialist på Skogsstyrelsen, samt Karin Lundström, geotekniker vi Statens geotekniska institut, SGI, besöker.

Här forsade vattnet fram efter snösmältningen i våras och svepte med sig flera hundra meter av vägen. Skadorna är enorma, och vattnet har bitvis gröpt ur en djup ravin.

Experterna är på plats för att dels försöka reda ut vad som hänt och varför, dels samråda med vägsamfälligheten om vad de ska göra nu.

– Det här är en gammal väg, byggd vinkelrät uppför en sluttning nån gång på 1950-talet. Det man gjorde då var att leda om en bäck så att vattnet istället rann ner i vägdiket parallellt med vägen. Det bästa hade varit att låta bäcken behålla sin naturliga bana, menar Anja Lomander.

Vägen har hållit i 60–70 år, men under årets vinter kom det enorma mängder snö. Och på det följde en rekordsnabb snösmältning.

– Snön försvann på några dagar och vägdiket var inte anpassat för så stora flöden. Vattnet fortsatte rakt fram och själva vägen blev som ett dike, förklarar Karin Lundström.

Trummor och avledande diken saknades längs med hela vägen, vilket gjorde att stora mängder vatten kom att rinna i diket. Några hinder för att bromsa vattenhastigheten fanns inte heller och vattnet fick så hög hastighet att det började riva med sig material och så rasade det till slut.

En viktig orsak till raset är att vägen ligger i ett erosionskänsligt område. Det djupa lagret av sandsediment under vägen kunde inte stå emot det forsande vattnet.

Lärdomarna från den rasade skogsbilvägen är många. Karin, Anja och Stefan diskuterar bland annat vägens placering och konstaterar att det hade varit bättre att om den lagts högre upp i terrängen, uppe på någon av åsarna.

Området är nämligen mycket kuperat. Genom att titta på höjdkartor räknar experterna ut att hela 190 hektar av den omgivande markens vatten rinner ner mot vägen och vägdiket.

– Men problemet med att bygga vägar på åsar är att de kan bli för branta. Enligt våra anvisningar ska man inte bygga vägar som lutar mer än sju procent, och här är det nog runt åtta, säger Stefan Gunnarsson.

I branta erosionskänsliga områden behöver skogsägare ha extra koll på hur skogsbruksåtgärder genomförs och var vägar placeras.

– Man måste alltid ta hänsyn till hur vattnet rör sig i landskapet, vad det är för jordarter, och hur åtgärderna i skogen påverkar vattenmängden och vart vattnet rinner, sammanfattar Anja Lomander.

Avverkning innebär till exempel att avrinningen fördubblas i och med att grundvattennivån höjs då inga träd suger upp vattnet. Gallring ökar avrinningen med cirka 30 procent.

– Många av rasen i våras i Klaraälvsdalen inträffade faktiskt i gallringsskogar där körskador uppstått, fortsätter hon.

Körskador efter skogsmaskiner är ett stort problem eftersom spåren samlar upp och leder vatten. Det kan orsaka ras även efter en gallring. Anja visar bilder från Klaraälvsdalen där en basväg börjat erodera och sedan har hela marken släppt. På ett område har skogen helt enkelt tippat och ramlat ned i en djup ravin som bildats i den före detta basvägen.

Karin Lundström tipsar skogsägare om att alltid ta en promenad i skogen före en skogsbruksåtgärd och fundera på hur vattnet rinner och vad som kan hända.

– Det viktigaste är att vattnet inte får för hög fart, och att man kan fördela det i terrängen på flera olika punkter. Man måste hela tiden motverka en koncentrering av flödena.

Hon tipsar också om de jordartskartor som alla kan ta del av hos SGU, Statens geologiska undersökning. Här kan man bilda sig en övergripande uppfattning om jordarternas sammansättning på sin fastighet. I Skogsstyrelsens Mina sidor finns dessutom rasriskkartor.

I ett varmare klimat tyder allt på att riskerna för erosion, ras och slamströmmar kommer att öka.

– Det beror på att varmare klimat medför kortare tjälperioder och då ökar risken för markskador i samband med skogsbruksåtgärder. Dessutom visar klimatscenarierna att det kan bli perioder med intensivt regn och har man då tagit bort vegetationen kan det leda till erosion som i sin tur kan leda till slamströmmar och ras, säger Karin Lundström.

Kännedomen i skogsbruket om vad som orsakar erosion, ras och slamströmmar och vilka förebyggande åtgärder som finns, varierar, menar Anja Lomander.

– Vi försöker jobba med de här frågorna och planerar att erbjuda utbildningar igen under våren 2019 för markägare, maskinförare och tjänstemän i riskområden.

Tillbaka till den rasade skogsbilvägen i Hälsingland. Stefan Gunnarsson menar att det bästa nu är att flytta vägen i 25–30 meter sidled så att den hamnar på säker mark. Det innebär också man lägger igen marken på den skadade sträckan så att det blir skogsmark där igen.

Dessutom behöver bland annat avrinningen i övre delen av området ledas om från vägdiket till bäckens ursprungliga fåra och det behövs fler och större vägtrummor.

I svåra fall är det bra att ta hjälp även av en geotekniker anser Stefan Gunnarsson. Hans grundråd är att man som markägare först tar reda på jordartsförhållanden på sin fastighet innan en väg byggs.

– Tänk på att det är verksamhetsutövaren – alltså markägaren – som i de allra flesta fall är ansvarig för åtgärderna i skogen, säger han.

Text Maria Larsson

Foto Philippe Rendu

 

Tips för att undvika ras och erosion - åtgärder och exempel på anpassningar

Avverkning, gallring

Minska ytan. Avverka etappvis, underröj inte, överväg hyggesfria metoder. Förhindra körskador, hantera avrinnande vatten.

Gallring, röjning, plantering

Gynna träd med djupa rötter (löv, tall). Röj och gallra skogen tidigt och ganska hårt så att du gynnar mark- och buskskikt samtidigt som du får ett mer stormfast bestånd.

Markberedning, plantering

Markbered inte, grönrisplantera. Överväg plantering av löv om självföryngring går långsamt.

Körning

Om du måste köra i markerna, förhindra uppkomst av alla körskador. Hantera vatten som rinner i eventuella spår genom att leda bort och sänka vattenhastighet. Se till att broar och trummor inte dämmer.

Skogsbilväg

Minska pårinnande vatten, förhindra att vatten infiltrerar i vägkropp. Fördela vatten i flera trummor av tillräcklig dimension och underhåll dessa. Erosionssäkra känsliga punkter, exempelvis in- och utlopp av trummor. Sänk vattenhastigheter på vägplan och i vägdiken. 

Avlägg

Placera avlägget längst ned i sluttning eller på ett avstånd från släntens krön motsvarande slänthöjden. Förhindra körskador och att vatten rinner mot området.

Mer information

Läs mer om brant- och erosionskänslig mark på skogsstyrelsen.se/bruka-skog. Här finns också en ny broschyr att ladda ner med tips och råd.

På kurs med Skogsstyrelsen

I slutet av maj 2019 planerar Skogsstyrelsen att ha kurser om skogsbruk i brant och erosionskänslig terräng. Kurserna kommer att hållas i Ragundaområdet. Mer information kommer på Skogsstyrelsens webbplats och i nästa nummer av Skogseko (nr 1-2019).

  • Senast uppdaterad: 2018-12-10