Älgar.

Viltskador ska minskas med nya mål

För första gången finns nu konkreta mål i älgförvaltningen för andelen acceptabla skador på skog. Det har Naturvårdsverket beslutat. Samma mål finns i Skogsstyrelsens nya viltskadepolicy. Myndigheten har redan följt upp om målen har nåtts, men svaret är nej i de flesta områden.

Älgförvaltningen som infördes 2012 säger kortfattat att Sverige ska ha en livskraftig älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurserna. Vad det konkret innebär preciserades aldrig.

Men för knappt ett år sedan fick Naturvårdsverket i uppdrag av regeringen att konkretisera målen i älgförvaltningen och göra dem uppföljningsbara, vilket man nu gjort i samarbete med Skogsstyrelsen. Bakgrunden är helt enkelt att man även från politiskt håll uppmärksammat de omfattande viltbetesskadorna.

– Det är angeläget att minska betesskadorna i skogen. Med de åtgärder vi tagit fram i samarbete med Skogsstyrelsen och presenterat för regeringen kommer vi längre än vi gjort hittills för att uppnå en bra balans i älgförvaltningen, säger Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger i en kommentar.

För skogens räkning finns dessa mål nu med i älgförvaltningen:

  • Högst 5% tallstammar har årliga viltskador orsakade av hjortdjur (högst 2% i områden med låg bonitet).
  • Minst 85% av tallstammarna är oskadade av hjortdjur.
  • Viltskador på gran indikerar en obalans mellan skog och vilt. Situationen betraktas som allvarlig när andelen gran med årliga viltskador överskrider 1%.
  • Utpräglade tallmarker föryngras inte med gran. På marker som passar både för tall och gran föryngras minst en fjärdedel med tall.
  • I unga bestånd där rönn, asp, sälg eller ek (RASE) förekommer naturligt är det långsiktiga målet att ha minst tio vuxna RASE-träd per hektar. För att nå dit finns mål för den oröjda ungskogen:
  • I områden där andelen mager mark är 40% eller mer ska det finnas mer än 200 stammar av RASE per hektar varav 5% med gynnsam status.
  • I områden där andelen mager mark är mindre än 40 % ska det finnas mer än 400 stammar av RASE per hektar varav 10% med gynnsam status.

Dessutom har Naturvårdsverket fattat beslut om mål som rör älgstammens kvalitet. Här handlar det om kalvar per hondjur, andel vuxna tjurar samt kalvvikter.

Skogsstyrelsens viltspecialist Christer Kalén är nöjd med att måltal nu förts in i älgförvaltningen. Målen om skog är desamma som Skogsstyrelsen har i sin färska viltskadepolicy.

– Det är först nu vi kan säga vad en älgförvaltning i balans med betesresurserna konkret innebär, säger Christer Kalén.

Målen i älgförvaltningen ska följas upp av Naturvårdsverket med start 2019, men Skogsstyrelsen har redan tjuvstartat och gjort en uppföljning av målen utifrån de fyra senaste årens älgbetesinventeringar.

De kartor som Skogsstyrelsen tagit fram visar att det ser mycket illa ut.

– Endast åtta av 144 älgförvaltningsområden klarar målet med högst fem procent årliga skador på tall. Inget älgförvaltningsområde klarar målet med minst 85 procent oskadade tallar, säger Christer Kalén.

Målet att inte föryngra med gran på tallmarker har nåtts i 32 älgförvaltningsområden, främst i norr. Men läget i södra Sverige är problematiskt.

När det gäller målet om skador på gran är det något som tagits med eftersom betesskador i ung granskog indikerar att hjortdjuren har börjar tära på ”nödfodret”.

– Där det finns ett överflöd av gran är andelen skadade granar i unga bestånd större än i områden med lite gran. Hjortdjuren äter helst inte gran, men i områden med mycket gran har de inget annat val, förklarar Christer Kalén.

Unga träd av rönn, asp, sälg och ek (RASE) utgör viktig föda för hjortdjuren. Därför är det viktigt att det finns tillräckligt av dessa trädslag – men också att de kan växa upp till vuxna träd. Det är bakgrunden till RASE-målet.

– I 88 älgförvaltningsområden klarar man inte målen, och det är allvarligt eftersom de här träden är mycket viktiga inslag i hjortdjurens diet, men också för den biologiska mångfalden. Den viktigaste orsaken till att RASE hålls nere i ungskogen är betestrycket, men skogsbruket har också ett stort ansvar här, säger Christer Kalén.

I rapporten till regeringen skriver Naturvårdsverket att viltskadorna har ökat de tre senaste åren. En viktig anledning är att avskjutningsmålen inte har nåtts. Men vare sig avskjutningsmålen eller de preciserade målen i älgförvaltningen som Naturvårdsverket nu beslutat om är tvingande.

– Vi har en lokalt baserad älgförvaltning som bygger på att markägare och jägare tar sitt ansvar att nå de mål som riksdagen beslutat om. För att dagens system ska överleva så måste de här åtgärderna ge resultat, annars kommer det att ställas krav på att man ser över hela förvaltningen, tror Christer Kalén.

Text Maria Larsson

Foto Kenneth Johansson

  • Senast uppdaterad: 2018-12-10