Inkludering, en förutsättning för hållbarhet
Inkludering ska ses som en central hållbarhetsfråga både utifrån ett företags- och samhällsperspektiv. Sett ur ett företagarperspektiv relaterar hållbarhet både till interna och externa relationer.
- De interna organisatoriska förutsättningarna och resurserna kan till exempel handla om vilken kompetens som skulle behöva utvecklas för att verksamheten skall vara konkurrenskraftig och innovativ och hur fortsättningar för detta ser ut?
- De externa relationerna handla om den produkt- och serviceutveckling som företaget bedriver för att bygga kund- och affärsrelationer – hur kan företaget nå och vara relevanta för en bredare kundkrets, även över tid?
Både dessa typer av relationer är centrala för företagets och serviceutvecklings hållbarhet över tid. De är också tätt sammanvävda och beroende av varandra. Därför utgör inkludering, både i relation till den egna verksamhet och ens affärsrelationer, på olika sätt, en väsentlig grund för strävan mot en ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet.
Ekonomisk hållbarhet
Det understryker inkludering som ett sätt att stärka innovationsförmågan och att öka konkurrenskraften. Fler affärsmöjligheter och -relationer utgör grunden för att vara mer attraktiv för fler, men också en ökad medvetenhet för företag och organisationer kring vilka kundgrupper och samarbetspartners verksamheten är attraktiv för och varför. Detta blir högst relevant sett över tid och i relation/anpassning till förändring som till exempel skiftande råvarutillgång, efterfrågan eller nya kompetenskrav.
Social hållbarhet
Social hållbarhet framhäver behovet av att inkludera fler, exempelvis i form av en organisationskultur där fler trivs och kan prestera, eller att kunna attrahera kompetens, inte minst i företagets närområde. Samma typ av förutsättningar går även att applicera på företagets affärsrelationer och den sociala hållbarheten i dessa. Primärt handlar det om att minska exkluderingen och grunderna för olika typer av konflikter eller motsättningar. Detta går även att betrakta med utgångspunkt i demokratiska principer, som allas lika värde.
Det finns ett demokratiskt värde i att företag och verksamheter är representativa för, och speglar, det samhälle de verkar i. Social hållbarhet har också en rättslig dimension sett till bland annat diskrimineringslagstiftningen. Denna föreskriver inte bara att arbetsgivare ska motverka diskriminering utan också främja lika rättigheter och möjligheter på arbetsplatsen genom aktiva åtgärder. Diskrimineringslagen utgår ifrån de sju diskrimineringsgrunderna: Kön, könsöverskridande identitet och uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller trosuppfattning, sexuell läggning, funktionsnedsättning och ålder.
Ekologisk hållbarhet
Ekologisk hållbarhet betonar, i relation till inkludering, förutsättningarna och möjligheterna till att inbegripa fler perspektiv och förståelser av människors och företags relationer och aktiviteter i, och i relation till, naturen och dess ekologiska processer och förutsättningar. I likhet med det sociala, inbegriper det ekologiska också en uppsjö och diversitet av behov och drivkrafter sett till olika arter och processer. Ett bredare och mer inkluderande arbetssätt generellt skapar förutsättning för att bättre hantera även denna typ av dimensioner.
Exemplet klimatförändringar framhåller innovationsförmågan som avgörande för företags möjligheter att anpassa sin affärsverksamhet till de ändrade ekologiska och klimatmässiga villkoren.
Frågor kring image och varumärke knyter ofta samman dessa tre aspekter av hållbarhet genom allmänhetens och kundgruppers värderingar och drivkrafter. Frånvaro av, eller otydlighet kring, hur företag tar ansvar för social och ekologisk hållbarhet, kan negativt påverkar attraktiviteten i en verksamhet och därigenom i förlängningen den ekonomiska hållbarheten i verksamheten. På samma sätt kan upplevelsen av bristfällig ekonomisk hållbarhet undergräva affärsrelationer och serviceutveckling.