Miljöbalken i skogen
Skogen berörs av vissa delar av miljöbalken. Skydd av skog med höga naturvärden är ett exempel.
Miljöbalken innehåller regler om bland annat skydd av områden, miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, genteknik, kemiska produkter och avfall.
Flertalet regler i miljöbalken är allmänt hållna. För att precisera reglerna har regeringen gett ut ett stort antal förordningar. Skogen berörs bland annat av förordningar om områdesskydd, artskydd och anmälan för samråd.
Skogsstyrelsen ansvarar för tillsynen inom vissa delar av miljöbalken, främst
- biotopskyddsområden,
- skogsbruksåtgärder som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område och
- skogsbruksåtgärder som omfattas av samrådsplikt enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
Allmänna hänsynsregler
De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens andra kapitel reglerar den hänsyn som alla måste ta till människors hälsa och miljön vid verksamheter eller åtgärder som prövas enligt miljöbalken. Reglerna är bindande för var och en och gäller oavsett om Skogsstyrelsen har fattat något beslut om dem. De är allmänt hållna och gäller parallellt med annan lagstiftning om det inte särskilt anges att miljöbalkens regler inte ska tillämpas.
Av miljöbalkens andra kapitel framgår bland annat följande:
Bevisbördan
I miljöbalken har lagstiftaren lagt bevisbördan på den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd. Detta framgår av 2 kap. 1 § och innebär att det är markägaren/verksamhetsutövaren som ska visa att de allmänna hänsynsreglerna följs.
Kunskapskravet
Kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken innebär att det är den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som ska ha tillräcklig kunskap om hur människors hälsa och hur miljön påverkas och kan skyddas.
Försiktighetsprincipen
Försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken innebär att redan risken för att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön ställer krav på att markägaren/verksamhetsutövaren vidtar försiktighetsmått.
Rimlighetsavvägning
Rimlighetsavvägningen i 2 kap. 7 § miljöbalken innebär att kraven i 2-6 §§ endast gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. I bedömningen ska nyttan av skyddsåtgärderna jämföras med kostnaderna för dem. Det är markägaren/verksamhetsutövaren som måste visa att en åtgärd är orimlig.
Artskydd
Vilda fåglar, vissa andra djurarter och vissa växtarter är fridlysta genom regler i artskyddsförordningen. Mark- och miljööverdomstolen har i praxis slagit fast att artskyddsförordningen ska ses som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken. Du kan läsa mer om artskyddsförordningens regler på sidan Artskydd.
Samråd om skogliga åtgärder
En skoglig åtgärd eller verksamhet som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön ska anmälas för samråd till Skogsstyrelsen minst sex veckor innan den påbörjas. Du kan läsa mer om detta på sidan Skogliga åtgärder som kräver samråd.
Dikning i skogen
Vid dikning skiljer man på följande tre åtgärder varav de två första regleras i miljöbalken.
- Markavvattning
- Rensning
- Skyddsdikning
Markavvattning innebär framförallt grävning av nya diken, frånsett sådana som grävs vid skyddsdikning. För att få markavvattna krävs att länsstyrelsen lämnar tillstånd. I större delen av södra Sverige är markavvattning i princip förbjuden.
Rensning av diken till samma djup och läge som de haft tidigare kräver i de flesta fall inte tillstånd. Rensning ska i många fall anmälas till Skogsstyrelsen för samråd. Om fisket kan skadas av rensningen ska anmälan göras till länsstyrelsen innan arbetet påbörjas.
Skyddsdikning efter avverkning syftar till att leda bort överskottsvatten under en begränsad tid för att ge bra förutsättningar för plantorna. Skyddsdikning kräver inte tillstånd men ska anmälas till Skogsstyrelsen enligt skogsvårdslagen minst sex veckor innan åtgärden påbörjas.