Körskador
Det finns mycket du som skogsägare kan göra för att undvika körskador. Ofta uppstår dessa vid föryngringsavverkning eller gallring. När skadan har skett är det oftast för sent att göra något åt det. Se därför till att förebygga körskador.
Körskador har flera negativa effekter både på miljön och skogens tillväxt. Erosion kan uppstå i spåren. Det betyder att jorden spolas bort med vatten som rinner i spåren. Jorden kan sedan föras ut i sjöar eller bäckar och grumla vattnet samt skada de djur som lever där. Vattnet för även med sig nedbrutna växtdelar, så kallad humus, näring och tungmetaller, ut i bäckar och sjöar.
Inom branta områden, och speciellt när innehållet av sand eller något mer finkornig jord (silt) i marken är högt, kan erosionen i körskador bli kraftig och orsaka att marken rasar. Riskerna för detta och hur du förebygger det kan du läsa om på sidan om brant och erosionskänslig terräng.
Sammanpressad, hård mark och spår är negativt för träden. Träd i närheten av hjulspår växer långsammare. Rötterna kan slitas av vid körning och den hårda sammanpressade marken gör att de blir grunda och korta och får sämre tillgång till syre. Körskador blir också en inkörsport för rotröta och träden kan lättare blåsa omkull.
Målbild - Körning i skogsmark (pdf)
Film som förklarar allvarliga körskador
Skogsvårdslagen definierar vad som ska betraktas som allvarliga körskador och som därför ska förhindras. Utgångspunkten för denna definition är inte djup och längd på körspåret utan effekten av körskadan. Lär dig mer i filmen:
Förebygg körskador
Som skogsägare är du enligt Skogsvårdslagens hänsynsparagraf skyldig att förhindra allvarliga körskador. En viktig del av det arbetet är att planera lämpliga körvägar, överfarter och avläggningsplatser i god tid före en avverkning. Känsliga områden, som blöt mark, mark med fin jord, eller fornlämningar ser du lättast när det är snöfritt ute. De olika kartskikten på Mina sidor är också till stor hjälp.
En bra kommunikation mellan dig som markägare eller ditt ombud och de som ska utföra åtgärderna i skogen, är viktigt. Alla som ska arbeta i området måste få ta del av bra och tydliga underlag med kartor och beskrivningar av vad som ska göras. Det gäller skördarförare, skotarförare och senare ofta markberedare. Ibland ska även grot (grenar och toppar) skördas. Då behöver de som ska göra arbetet med detta också få informationen.
Risa i första hand, ta ut grot i andra hand
Använd i första hand riset till att köra på. Kraftiga risbäddar som byggs upp av skördaren och sedan underhålls av skotaren är ett bra skydd mot markskador. Blir det ris över kan det tas ut som grot.
Några tips för att förebygga körskador:
- Gå över området när det är barmark och notera områden som kan vara känsliga, till exempel blöta områden, branta sluttningar, fornlämningar, övriga kulturhistoriska lämningar eller stigar och leder.
- Använd gärna en jordsond för att se hur marken är uppbyggd. Ju mer finkornigt material och ju mer humus, desto sämre bärighet har marken.
- Notera och markera blöta eller svaga partier eller partier där flera körningar kommer att koncentreras. Det gör det lättare att planera för att bygga ris- eller kavelbro eller ta dit flyttbara broar eller andra hjälpmedel.
- Kör inte i låga partier, där är marken ofta blötare och har sämre bärighet.
- Kör inte i kantzoner mot bäckar, sjöar eller våtmarker.
- Följ alltid länsstyrelsens beslut då en fornlämning berörs. Tänk på att den omgivande miljö som lämningen behöver för att bevaras också ingår i fornlämningen. Undvik skador på eller intill övriga kulturhistoriska lämningar.
- Kör inte på stigar och leder.
- Ta vara på den kunskap och erfarenhet som finns hos maskinförarna.
- Titta på aktuella GIS-skikt som finns på Mina sidor
Uppläggningsplatsen är en del av avverkningen
Även uppläggningsplatsen, avlägget, bör ingå i planeringen av basvägar. Marken slits hårt på avlägget och längs basvägen fram dit. Se till att avlägget inte påverkar vägar, rinnande vatten eller fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Tänkt på att timmer är tungt. En tung last direkt ovanför en hög slänt kan utlösa ras. Placera därför avlägget nedanför eller på långt avstånd från branta slänter.
Behöver du passera annans mark måste du ha tillstånd och väghållaren kan behöva bli kontaktad angående avlägget.
Tänk även på följande vid planering av avlägget:
- Virkesbilen ska komma fram längs hela vägen, samt kunna starta från avlägget.
- Avlägget ska ha tillräcklig storlek - det vill säga vara avpassad efter virkesvolymen.
- Snöplogning ska kunna ske utan att hindras av utstickande virke.
- Överväg flera uppläggningsplatser för att minska slitaget på marken i anslutning till avlägget.
- Räkna med att största sortimentet ska till närmaste uppläggningsplats.
Planering av basväg för markberedaren
Markberedaren kommer vanligen till hygget några år efter avverkning. Eftersom markberedningen sker på otjälad mark kan just den maskinen orsaka stora skador. Ofta har bäddarna av ris som lades ut för att skydda marken vid körning i samband med avverkningen blivit torra och spröda eller försvunnit och eventuella hjälpmedel tagits bort.
Upplag av virke och skogsbränsle vid allmän och enskild väg (trafikverket.se)
Öka markens bärighet
Det finns flera sätt att öka markens bärighet. Förutom att lägga ut ris kan du också bygga en kavelbro, använda markskonare eller flyttbara broar.
Att risa bas- och stickvägar, det vill säga bygga tjocka risbäddar, är ett enkelt och billigt sätt att förbättra bärigheten och därmed minska spårbildning och körskador. Riset slits dock ganska snabbt och måste därför fyllas på eller rättas till under arbetets gång.
Du bör planera för att skördaren risar bas- och stickvägar innan skotaren börjar köra ut virke. Det ska även finnas ris som skotaren kan använda för att underhålla risbädden. Är bärigheten mycket dålig kan du förstärka med massavedsbitar under riset. Risning och förstärkning av bas- och stickvägar måste ske förebyggande. När körskador väl uppstått är det svårt att förstärka marken igen.
Kostnaden för risning är den tid som det tar för skördaren att lägga ut riset. Värdet av riset påverkas också om det är tänkt att säljas som skogsbränsle. Tidsåtgången för risning varierar, men är inte hög när skördaren gör det samtidigt som avverkning sker. Dessutom vinner skotaren ofta körtid och sänker kostnaden för bränsle.
Försäljning av grot bör inte ske på bekostnad av mark- och vattenskador. Principen är därför att i första hand använda riset till att köra på och i andra hand ta ut det som grot.
Efter avslutat arbete är det viktigt att ta bort ris eller virke som hamnat i diken eller vattendrag och riskerar att dämma. Laga körskador som riskerar att slam rinner ut i sjöar och vattendrag. Ris på stigar, leder och forn- eller kulturlämningar måste du också ta bort.
Genom att lägga massaved tätt efter varandra kan du bygga en kavelbro över partier med dålig bärighet. För att stärka bron ytterligare kan du ha längsgående virke eller slanor i botten. Du kan öka bärigheten ytterligare och minska slitaget genom att även risa bron. Använd lågt betalda sortiment till kavelbrovirket.
Erfarenheten visar att en praktisk gräns för byggande av kavelbro är cirka 40 meter, det vill säga cirka två skotarlass.
Markskonare, stockmattor, träbroar - kärt barn har många namn och utseendet kan variera något. Vanligen består en markskonare av bjälkar eller klent timmer som hålls samman av en bult eller en vajer. De kan variera i längd från cirka 4.70 - 7 meter och bredden är vanligen 0.75 meter. Vanligen använder man dem i par om två, över partier med dålig bärighet. Det är viktigt att de läggs så plant som möjligt för att undvika att de knäcks eller trycks undan av maskinen som kör över dem.
Markskonare kan också användas för att maskinen ska kunna ta sig över ett dike eller en bäck. Det är viktigt att du stabiliserar kanten på diket eller bäcken med tvärliggande virke innan markskonaren läggs dit. Du måste även stabilisera på- och avfarterna. Annars kan du skada dikes- och bäckkanterna och riskera att slam och andra föroreningar förs ut i vattnet.
Kostnaden för att använda markskonare är låg eftersom de har en låg inköpskostnad i förhållande till sin hållbarhet och lätt kan tas med av en skotare. De flesta bolag och entreprenörer har i dag markskonare på lager som de tar ut vid behov.
Det blir allt vanligare att skördaren bygger broar av material på plats, över diken eller vattendrag. Genom att stabilisera diket eller vattendragets kanter med stockar och sedan lägga bärande virkesbitar över vattendraget gör du en stomme till bron. Kavla sedan denna med massaved och risa.
Metoden är både billig och effektiv och ger dessutom broar som du kan använda under flera år framöver. Ofta behöver du inte ta bort dem utan de ruttnar ned och försvinner med tiden. Är det risk för dämning eller mycket höga flöden kan du behöva ta bort broarna eller kontrollera så att de inte rasat ihop.
Körskador på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar
Körskador på forn- och kulturlämningar i skogen är ett stort problem och många gånger är det svårt att återställa dessa skador. För att förhindra körskador på eller i närheten av fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar är det viktigt att veta vilka lämningar som finns och att planera körningen så att skador kan undvikas. Det är också viktigt att vara uppmärksam på lämningar som inte tidigare är kända. I Skogsstyrelsens karttjänster finns information om nu kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar.
Fornlämningar skyddas av kulturmiljölagen. Hänsyn till övriga kulturhistoriska lämningar regleras i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen.
Fornlämningar enligt kulturmiljölagen
Lämningar efter äldre tiders verksamhet innan 1850 och den omgivande miljö som lämningen behöver för att bevaras (fornlämningsområdet) skyddas som fornlämningar. Länsstyrelsen bedömer utbredningen av fornlämningen. Då en fornlämning skadats ska du alltid anmäla detta till länsstyrelsen. Behöver du åtgärda skadan får du endast göra detta efter samråd med länsstyrelsen. Brott mot kulturmiljölagen kan leda till böter eller fängelse.
Övrig kulturhistorisk lämning enligt skogsvårdslagen
Lämningar efter äldre tiders verksamhet från 1850 och senare är övriga kulturhistoriska lämningar. Har en sådan lämning skadats ska den enligt Skogsvårdslagen återställas om det är möjligt. Ta alltid kontakt med Skogsstyrelsen när skador uppkommit och innan du börjar laga en körskada.
Körskador vid markberedning
En markberedare kommer vanligen till hygget några år efter avverkningen. Den väger mindre än en skotare med virke och behöver endast passera ett par gånger. Däremot har ofta utlagt ris från avverkningen torkat och börjat brytas ned och ger därför liten bärighet i basvägarna, samt att eventuella kavelbroar och andra hjälpmedel är borttagna. Markberedning sker dessutom på tjälfri mark. Det gör att markberedaren kan orsaka stora skador – inte bara på basvägen utan på alla känsliga partier.
Förhindra att markberedaren kör sönder
Planera för alternativa vägar. En längre omväg kan vara en vinst om du undviker skador. Körväg från uppställningsplats till hygge är, jämfört med skotaren, en liten del av markberedarens arbetstid.
Informera om och var det finns känsliga områden och överfarter när du beställer markberedning. Exempel på känsliga områden är
- fuktig eller blöt mark
- mark med en hög halt av finjord som sand, silt och lera
- långa branta slänter
- överfarter av vatten
- forn- och kulturlämningar
- stigar och leder.
Ge tydliga anvisningar
Ge tydliga anvisningar till föraren, muntligt och på karta samt markerat i fält, om var det finns känsliga områden. Ge även anvisningar om var broar för överfart av vatten finns. Markera också var markberedaren absolut inte får köra.
Fyll på basvägar med nytt ris eller virke. Markberedaren kan ha svårt att ta med virke eller andra typer av hjälpmedel. Fäll och kapa några, gärna risiga, träd intill eventuellt mjukt område. Dessa bitar och ris kan sedan läggas ut med hjälp av maskinens kran för att öka bärigheten.
En markberedare har, tack vare en låg tyngdpunkt, en god framkomlighet. Den kommer nästan alltid fram, men det kan ske till priset av stora skador.
Att laga körskador är svårt
Körskador ser inte roliga ut och många gånger vill man laga för att snygga till, och göra så att man lätt kan ta sig fram igen. Tänkt då på att lagning med exempelvis grävmaskin gör att marken grävs om på nytt. Detta ökar åter risken för att slam, humus, näring och tungmetaller rinner ut i sjöar och vattendrag. Omfattande grävning kan även öka risken för ras.
Om en körskada har uppstått bör du, så långt det är möjligt, låta bli att laga den. Risken är att du förvärrar skadan. Det finns bara ett fåtal tillfällen när du behöver laga körskador:
- När skadorna gör så att slam kan rinna ut i en sjö eller ett vattendrag.
- När skadorna gör så att du inte kan komma fram på stigar, leder eller vägar.
En viktig princip för att mildra effekterna av körskador är i stället att utgå från vattnet. Försök minska mängd och hastighet på det vatten som rinner i körskadorna. Proppar av ris och halm kan fördela vatten ut i terrängen och bromsa upp rinnande vatten och slam. Det gör att vegetationen snabbare får fäste och att skadan kan växta igen.
Upp till hälften av markens bärighet sitter i rötterna. Bärigheten är därför svår att återställa genom lagning eftersom växterna och deras rötter slitits sönder.
Vid sjöar eller vattendrag kan du försöka leda bort vattnet ur spåren och täppa igen dem i direkt anslutning till vattnet. Syftet är att hindra att slam förs ut och grumlar vattnet i sjön eller vattendraget.
Det är viktigt att förebygga körskador och spår i finjordsrika slänter eftersom de kan utlösa kraftig erosion eller ras. Om körskador ändå uppstått bör du försöka leda bort vatten från spåren. Du kan även försöka bromsa vattenhastigheten genom att fylla spåren med ris, halm eller annat material samt försöka få tillbaka gräs och buskar så snabbt som möjligt.
Brant erosionskänslig terräng
Kontakta Skogsstyrelsen om du behöver laga
Skogsvårdslagen säger idag att återställningsåtgärder ska vidtas där det är möjligt och återställandet inte innebär negativ påverkan på naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Ta alltid kontakt med Skogsstyrelsen innan du börjar laga en körskada.
