Älg.  Foto: Kenneth Johansson

Älgbetesinventering (Äbin) och foderprognos

Skogsstyrelsen utvecklar och tillhandahåller beslutsunderlag i förvaltningen av hjortdjur.

Tjänsten Skoglig Betesinventering

Älgbetesinventering (Äbin) är en kvalitetssäkrad metod för att inventera viltskador i ungskog som är mellan 1 och 4 meter i medelhöjd. Äbin mäter omfattningen av klövviltets (Älg, kronvilt, dovvilt och rådjur) bete i ungskogarna och är ett av underlagen till älgförvaltningen.

I tjänsten Skoglig Betesinventering kan du plocka fram resultat från Äbin och foderprognoser för det område du är intresserad av.

Film om älgbetesinventeringen

Därför varierar Äbin-resultat mellan år

Äbin-resultat inom ett område kan variera ganska mycket mellan olika år, så kallad mellanårsvariation. Ibland kan variationen vara svår att förklara och det uppstår lätt osäkerhet om hur resultaten ska tolkas.

Mellanårsvariationen kan bero på både verkliga förändringar och på olika slumpfaktorer eller i vissa fall avvikande väderförhållanden.

De verkliga förändringarna kan bero på hur balansen mellan antal älgar, andra vilda hjortdjur och fodermängd har förändrats. Fler älgar och andra vilda hjortdjur och/eller mindre foder gör att skadorna vanligen ökar. Detta förhållande störs dock av att vi har betydande variation i väder mellan åren. Särskilt snödjup och snöns varaktighet har här stor betydelse. Även sommaren med exempelvis torka eller mycket regn, påverkar skadorna på ett sätt som inte är lätt att förutse och beskriva. Älgen rör sig också mellan områden, mer i norr än i söder, vid olika årstider. Detta kan påverka resultatet mer vissa år.

Eftersom Äbin är en stickprovsinventering påverkas resultaten också i någon mån av vilka provytor som ingår i stickprovet, något som slumpen avgör i det lottningsförfarande som föregår fältinventeringen. Inom ett älgförvaltningsområde som har stor variation med avseende på till exempel topografi, ungskogens sammansättning och/eller hjortviltstammarnas tätheter, får slumpen vanligen större betydelse för resultatet än inom ett område som är mer enhetligt. Detta ligger i stickprovsinventeringarnas natur och är förväntat, men återspeglar alltså inte en verklig förändring mellan inventeringstillfällena.

Till det kommer också fel som beror på den mänskliga faktorn och som kan förekomma vid inventeringar. Dessa fel kan bero på olika faktorer, till exempel misstag i urval av bestånd. Skogsstyrelsen har ett åtgärdsprogram för att minimera dessa fel.

Hur hanterar man mellanårsvariationen?

Var försiktig med att jämföra värden mellan två inventeringstillfällen. Lägg fokus på trender över flera inventeringstillfällen så kallade flerårsmedelvärden.

Frågor och svar

1. Vilka genomför och ansvarar för Äbin?

Skogsstyrelsens uppgift är att tillhandahålla och utveckla Äbin som metod, bearbeta och analysera insamlade data samt publicera resultatet. Ett antal större skogsbolag och skogsägarföreningar upphandlar de företag som utför fältinventeringen.

2. Varför inventeras inte alla älgförvaltningsområden varje år?

För närvarande finns inte finansiering för att årligen inventera alla Sveriges älgförvaltningsområden.

3. Varför inventeras inte fjällnära områden?

Områden innanför den så kallade fjällnära zonen ingår inte i Äbin. Anledningen är att andelen av den avverkade arealen inom den fjällnära zonen är mycket lägre i de berörda älgförvaltningsområdena (ÄFO), jämfört med områdena utanför zonen. Lottningen av inventeringsrutor sker slumpmässig i Äbin och om den fjällnära zonen skulle inkluderas så skulle lottningen resultera i många fler rutor som innehåller skog men saknar ungskog (1-4 meter i höjd).

Dessa ”noll-rutor” skulle ge upphov till två problem:

  • En ökad ekonomisk kostnad eftersom att många fler rutor skulle behöva granskas och eventuellt besökas i fält.
  • En ökning i felmarginalen för de statistiska skattningarna eftersom att samtliga lottade rutor ingår (även noll-rutor) och därmed ökar variansen.

Vid en eventuell ändring av lottningsmetodik, som till exempel en metod som tar hänsyn till ungskogsarealen, skulle det kunna bli aktuellt att inventera även i fjällnära områden.

4. Hur länge har Äbin använts?

Den nuvarande Äbin togs fram i samband med den nya älgförvaltningen och sattes i drift 2015.

5. Vad fanns före Äbin?

Före nuvarande Äbin fanns olika typer av älgbetesinventeringar. De skiljde sig till exempel åt genom höjd på inventerade bestånd och avstånd mellan provytor. En annan viktig skillnad var att dessa inventeringar skedde som punktinsatser inom olika län eller regioner.  

 

Begäran om uppgifter
6. Jag vill ha uppgifter om var provytorna ligger. Är det möjligt?

Data från enskilda provytor är inte tillgänglig för allmänheten. Detta på grund av den sekretessbestämmelse som finns i lagen om offentlighet och sekretess som de myndigheter som producerar statistik behöver följa.

I 24 kap §8 framgår att "Sekretess gäller i sådan särskild verksamhet hos en myndighet som avser framställning av statistik för uppgift som avser en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde."

Det innebär att Skogsstyrelsen inte får lämna ut material som kan knytas till en enskild (person eller företag), därmed kan Skogsstyrelsen inte heller lämna ut data om enskilda provytor, bestånd eller inventeringsrutor.

7. Jag vill veta om det finns provytor på min mark och var de i så fall ligger. Är det möjligt?

Du som är markägare har rätt att begära ut uppgifter om din mark. Skicka in en skriftlig begäran till Skogsstyrelsens registrator tillsammans med fastighetsuppgifter och kartunderlag. Vi kan då undersöka om provytor från Äbin-inventeringen finns inom berört område.

Observera att utlämnande av uppgifter kan vara förenat med en kostnad beroende på den arbetstid som krävs för att ta fram uppgifterna. I de fall begärda uppgifter behöver skickas med post så tillkommer även kostnad för utskrift och porto.

Statistik
8. Hur väljs kilometerrutorna ut?

Rutorna väljs inte ut, utan de lottas ut genom en slumpgenerator. Se gärna filmen "Så här fungerar älgbetesinventeringen" samt de instruktioner som hör till Äbin. Filmen och instruktionerna hittar du på den här sidan.

9. Hur många provytor läggs ut?

Nationellt läggs cirka 40 000 provytor ut årligen. Exakt hur många provytor som läggs ut vid varje inventeringstillfälle är beroende av antal bestånd och beståndens storlek inom en kilometerruta. Du hittar aktuella uppgifter om provytor, rutor och bestånd i Äbin-rapporten för det älgförvaltningsområde du är intresserad av.

10. Varför finns bara Äbin-data på älgförvaltningsområdesnivå, ÄFO? Jag önskar högre upplösning.

Äbin är en stickprovsinventering dimensionerad för att ge ett väntevärdesriktigt svar på älgförvaltningsområdesnivå och kan därför inte ge svar för mindre områden.

Resultat
11. På min fastighet ser jag få till inga skador orsakade av vilda hjortdjur. Men enligt Äbin är skadorna inom mitt ÄFO väldigt höga – hur kan det vara så?

Resultatet som presenteras är ett medeltal för hela älgförvaltningsområdet, ÄFO. Det innebär att många inte känner igen sig – betesskadorna är i själva verket ofta ojämnt fördelade i landskapet. Det vill säga en del skogsägare har betydligt lägre skadegrad än vad som presenteras i Äbinrapporten medan andra har betydligt högre skadegrad.

12. När jag själv lägger ihop resultaten från enskilda år för att ta ut ett treårsmedelvärde stämmer det inte alltid med den siffra som redovisas i rapporten. Hur kommer det sig?

I Äbin-rapporten presenteras ofta resultat som andelar, som till exempel andelen tallar med årsskador. Att beräkna ett tre-inventeringsmedelvärde av dessa andelar genom att enkelt lägga ihop dem och sedan dela med tre ger inte en korrekt bild. Istället krävs det att man summerar det totala underlaget från alla tre åren för att få fram en mer representativ andel.

För att illustrera detta med exemplet om andelen tallar med årsskador: det korrekta sättet att beräkna en treårsmedelvärde, som presenteras i rapporten, innebär att man tar det totala antalet skadade tallar från alla tre inventeringstillfällena och delar det med det totala antalet tallar under dessa år. På så sätt fås en mer rättvisande andel som speglar skadesituationen över en längre period. 

13. Hur ska jag använda Äbin-kartan?

Interpoleringskartorna är framtagna för att i möjligaste mån tillgodose det ökande behovet av geografisk information. Kartan presenterar en relativ skadenivå och bör användas med försiktighet. Den ger en övergripande bild av skadesituationen inom ett älgförvaltningsområde men bör endast användas som en grov indikation av områden där högre eller lägre skador kan förekomma. Faktorer som andelen tall i landskapet och antalet provytor påverkar med vilken säkerhet kartan speglar den faktiska skadebilden. Enstaka punkter och fläckar med höga eller låga värden bör tolkas med försiktighet.

14. Hur är Äbin-kartan framtagen?

För att skapa kartan används en metod där en relativ skadenivå beräknas för varje 1x1 kilometerruta i Lantmäteriets rutnät enligt följande steg:

  1. Inom en radie av 12,5 kilometer runt varje 1x1 kilometerruta samlas information om skadenivån från alla tillgängliga inventeringsrutor.
  2. Skadenivån i de olika rutorna vägs samman med hjälp av IDW (Inverse Distance Weighted) – metoden. Det innebär att rutor som är närmare har större påverkan än de som är längre bort.
  3. Rotvärden för skadenivån beräknas för att minska inverkan av extrema värden.

Radien på 12,5 kilometer gör att alla 1x1 kilometerrutor tilldelas ett värde även om det inte finns en inventerad ruta* direkt vid den specifika platsen.

*Det vill säga en kilometerruta som lottats ut för Äbin och där bestånd är inventerade med provytor.

15. Utför Skogsstyrelsen någon kontrollinventering?

Nej, Skogsstyrelsen utför inte någon kontrollinventering. I dagsläget finns ingen finansiering för det.

Skador
16. Vad menas med kvalitetsnedsättande skador?

Kvalitetsnedsättande skador är sådana skador som berör stamaxeln och som påverkar kvaliteten på det framtida virket; toppskottsbete, stambrott och barkgnag eller fejning där veden blivit blottad.

 

17. Kan skador orsakade av ren misstas för skador av vilda hjortdjur och mätas i Äbin?

Renens huvudsakliga föda sommartid är gräs, örter och löv. Vintertid består födan till största delen av lav och risväxter, till exempel ljung och kråkbär. Det finns få observationer av ren som betar tall. Det förekommer att ren fejar sina horn på tall och gran men mönstret ser annorlunda ut än när andra hjortdjur varit framme. Till exempel att det ofta är flera stammar på samma plats som blivit av med barken om skadorna är orsakade av ren. Detta beror på att renen är flocklevande och det därmed finns många djur på samma plats samtidigt. Läs mer i fältinstruktionen om hur du skiljer mellan olika skador.

18. Varför mäter ni inte in skador från andra djur eller svamp?

Äbin är utformad för att mäta skador orsakade av vilda hjortdjur. Andra skador följs upp i andra typer av inventeringar, till exempel nationellt riktade skadeinventeringar och Riksskogstaxens inventering.

19. Hur kan ni vara säkra på att ni inte misstar andra skador, till exempel snöbrott eller knäckesjuka, för skador orsakade av vilda hjortdjur?

Den som ska inventera enligt Äbinmetoden ska genomgå Äbinskolan, kalibreringsövning samt kontrollslinga innan fältarbetet. Det vill säga den som inventerar ska veta hur en betesskada eller fejning av vilda hjortdjur ser ut och kunna utesluta andra skador med förväxlingsrisk. I Äbinskolan och på kalibreringsövningen tydliggörs att inventeraren ska registrera stammarna som oskadade av vilt om det inte går att avgöra om en skada är orsakad av ett vilt hjortdjur.

  • Senast uppdaterad: 2023-03-01