Frihet under ansvar som skogsägare
Som skogsägare har du stor frihet att utveckla din skog efter dina egna mål. Men du har också ett stort ansvar i att se till att det kommer ny skog och för att bevara och utveckla miljövärden.
Den svenska skogspolitiken brukar ofta sammanfattas under devisen Frihet under ansvar. Med frihet menas att skogsvårdslagstiftningen innehåller ganska få styrande och tvingande regler.
Lite förenklat kan man säga att du som skogsägare måste se till att det kommer ny skog efter att du har avverkat. Du behöver också ta grundläggande miljöhänsyn när du genomför åtgärder. Det finns också regler för hur du ska hantera skador som kan drabba andra skogsägare, som till exempel stormfällning.
För övrigt har du som skogsbrukare stor frihet att välja inriktning för ditt skogsbruk och anpassa metoderna efter det. Ett av syftena med friheten är att det ska bidra till ett anpassat och varierat brukande av skogarna.
Mål för produktion och miljö
Frågan om ansvar är kopplad till skogspolitikens mål. Det finns två mål, ett mål om att skogen ska ge hög och värdefull virkesproduktion och ett mål om att skogens miljövärden ska bevaras och utvecklas.
De här två målen är lika viktiga och ska gå att förena. För att målen ska nås krävs att skogsbruket som grupp gör betydligt mer än vad lagen kräver. Det här brukar kallas för sektorsansvar eftersom det är ett gemensamt ansvar för skogssektorn där olika skogsägare mer eller mindre bidrar till att målet uppnås.
Sektorsansvar
Ett exempel på sektorns ansvar för produktionsmålet är åtgärden ungskogsröjning. Det finns ingen lag om att du som skogsägare måste röja i din skog. Men för att produktionsmålet i skogspolitiken ska nås så krävs det att de flesta skogsägare röjer. Det finns alltså ett sektorsansvar för röjning. På motsvarande sätt finns det ett ansvar för miljömålet som innebär att de flesta skogsägare måste ta betydligt bättre hänsyn än vad lagen kräver.
Fungerar det? Ja, i stora drag enligt de utvärderingar som gjorts av staten. Det finns områden där måluppfyllelsen är sämre och det finns förstås olika syn hos olika intressenter kring hur målen egentligen ska tolkas och om sektorn tar sitt ansvar. Mest debatt är det kring miljömålet, men det finns även områden kopplat till virkesproduktionen som behöver förbättras.
En anledning till att politiken kan fungera är att målen för den till stor del sammanfaller med vad som är bra för skogsägaren. Det är tydligast när det gäller produktionsmålet – till exempel att röja i sin ungskog. Men det är också viktigt för skogsägarna att allmänheten i Sverige och konsumenterna runt om i världen uppfattar det svenska skogsbruket som ekologiskt hållbart och skonsamt.