Efter skogsbrand
Efter en skogsbrand är det markägaren som ansvarar för bevaka så att elden inte blossar upp igen. Det finns riktlinjer som hjälper dig som är drabbad i arbetet efteråt. Skogsbränder medför givetvis stora påfrestningar, men det medför inte bara olycka och förödelse. De är också en förutsättning för att vissa växt- och djurarter ska kunna finnas kvar i de svenska skogarna.
Stora risker i brandhärjad skog
Att gå in i en brandhärjad skog innebär stora risker och kan vara farligt i flera månader efter branden. Även efter att lågorna slocknat kan glödbränder finnas kvar i torvmossar, myrstackar och andra material – ibland hela vintern, även under snö. Så länge det finns bränsle och syre fortsätter förbränningen, vilket gör området osäkert.
Vid regn kan röken försvinna, vilket gör glödbränder svårare att upptäcka. När skogen väl kan beträdas är rejäla skor nödvändiga – undvik gummistövlar.
En annan stor risk är att brandskadade träd kan falla plötsligt och utan förvarning. Det gäller både inne i skogen och längs skogsbilvägar, där träd kan falla över vägen om de inte avverkats.
Efter en skogsbrand ökar risken för erosion, särskilt i sluttande terräng, eftersom brandskadade rötter försvagar markens stabilitet.
Bevakning efter skogsbränder
När brand är släckt ansvarar markägaren för bevakning och släckning av pyrande glödbränder. En arbetsgrupp samordnad av Skogforsk har tagit fram riktlinjer som ska hjälpa markägare att bevaka och förhindra att bränder blossar upp igen.
Riktlinjerna innehåller bland annat enkla instruktioner till markägare om vad som i praktiken ska göras vid en bevakning. Här är några exempel.
- Patrullera ytterkanterna, inledningsvis kontinuerligt. Kontrollera noggrant från ytterkanten och 20-50 meter in i brandområdet.
- Aktiva glödhärdar ska släckas helt, till exempel genom att grävas upp och begjutas med vatten.
- Rökutveckling och svärmar med mygg (som dras till värme) är tecken på dolda glödbränder.
- Se upp för varma stenar. Om det syns vit aska på stenens yta finns det ofta varm glöd och hög värme under.
- Samarbeta gärna i par. En person kan kyla, släcka och ha uppsikt över exempelvis fallande träd, den andre personen arbetar med hacka, spade eller yxa för att komma ner till glödhärdarna.
Huvudregeln är att bevakning ska pågå tills alla rökhärdar är släckta. Därefter ska området besökas i ytterligare tre dygn, helst under den mest riskabla delen av dygnet - det vill säga sen eftermiddag.
Förebyggande arbete mot brand - riktlinjer (skogforsk.se)
Karta över områden med skogsbrand
Skogsägarna drabbas ekonomiskt av en skogsbrand
Skogsbränder medför givetvis stora påfrestningar för drabbade skogsägare, i synnerhet om skogen ej är försäkrad. Värden och framtida arbetstillfällen går förlorade. Uppröjningsarbetet är kostsamt och olycksfallsrisken stor. Avsättningsmöjligheterna för brandskadat virke är begränsade. Bränder på magra marker leder till produktionsnedsättningar eftersom stora delar av markens förråd av kväve och organiskt material förloras. Insektsangrepp på oskadad skog kan också förekomma. Men bränd skogsmark och bränd ved behövs också om den biologiska mångfalden ska bevaras.
Brandskadad skog och risk för skogsskador
Brandskadade träd kan i vissa fall tjäna som yngelmaterial för skadeinsekter. Risken för att skadeinsekterna efter en skogsbrand ska massförökas och ge upphov till skador på oskadad skog påverkas av en rad olika faktorer. Det går därför inte generellt att ange hur stor denna risk är.
Du kan i många fall lämna brandskadad skog av naturvårdsskäl utan att detta leder till allvarligare insektsskador på omkringliggande skog. I synnerhet om du vid tidigare ordinarie åtgärder i skogen sett till att skadeinsekterna inte fått god tillgång till yngelmaterial. Skadeinsekterna är då förhållandevis få och kan därmed inte utnyttja det stora utbudet av yngelmaterial som plötsligt finns tillgängligt efter en katastrof.
Skadeinsekter och svampar efter brand
Om det blir en ökning av skadeinsekter eller svampar i den brandskadade skogen beror på de lokala förhållandena, hur kraftigt brandskadade träden är och på vilka skogliga åtgärder man väljer att göra och hur vädret blir.
För medelålders till äldre träd är risken för följdskador de kommande åren störst för gran, men ganska låg för tall och obefintlig för lövträd. När det gäller plantor är skaderisken för barrträdsplantor hög, medan lövträdsplantor har ganska låg skaderisk förutom de trädslag som är mera begärliga för klövvilt.
Granbarkborre
Om granar dödas av brand under sommaren torkar de ut så pass snabbt att granbarkborren inte kan föröka sig i den under sensommar och höst.
Om endast markvegetationen brunnit ökar risken för barkborreangrepp under nästkommande år på granar som överlevt branden. Normalt angrips sådana träd av dubbelögad bastborre eller sextandad barkborrre. Dessa arter angriper normalt inte vitala friska granar och är därför ganska ofarliga för produktionsskogen.
Skulle det bli angrepp av granbarkborren bör sådana träd avverkas och transporteras till industri senast 1 juli i södra och 15 juli i norra Sverige. Alternativt kan angripna granar fällas och barkas, men då måste barkningen göras medan granbarkborren fortfarande är i larvstadiet, det vill säga senast i slutet av maj eller början av juni.
Vid sena svärmningar måste bekämpningsåtgärder göras även senare på säsongen. Läs mer under Granbarkborre på Skogsstyrelsens webbplats, under rubriken Svärmningsövervakning.
Rotmurkla
Rotmurklan brukar öka kraftigt de första åren efter brand. Den lever av rötterna på de branddödade träden, men angriper också rötterna på nyplanterade barrträdsplantor. Efter tre säsonger är risken för rotmurkla över. Men skaderisken är låg, mycket lägre än riskerna med konkurrerande vegetation.
Vid den stora branden i Västmanland 2014 förekom rotmurkla överallt, men orsakade trots det mycket små skador, troligen tack vare att planteringen gjordes med täckrotsplantor. Därför rekommenderar Skogsstyrelsen att plantering bör göras så snart det blivit arbetsmiljömässigt lämpligt efter branden. Undvik att plantera närmare träd eller stubbar från branddödade barrträd än 1 meter. Plantera med täckrotsplantor som har någon form av skydd mot snytbagge.
Snytbagge
Snytbaggeskador ökar ofta kraftigt på brända områden. Detta beror på att brända områden lockar till sig snytbaggar i högre grad än obrända avverkningar. Mindre brandområden och kantzoner brukar bli mer skadedrabbade än stora ytor.
Ögonvivel
Ögonvivlar gnager barr och kan göra stora skador på plantor, särskilt på såddplantor, första våren efter brand innan ögonvivlarna har någon annan vegetation på marken att äta.
Märgborre
På tall kan man förvänta sig en kraftig ökning av större märgborre, men den brukar inte döda några träd. Näringsgnag i skotten kan dock orsaka tillväxtminskningar inom och strax utanför brandområdena.
Blå praktbagge
Stressade tallar kan dö av blå praktbagge under några år efter en brand. Denna art brukar dock inte förekomma i särskilt stora mängder, så volymen insektsdödad tallskog blir normalt ganska liten.
Miljöhänsyn vid avverkning i brandområden
Skogsbränder skapar miljöer som är viktiga för en rad olika arter både på kort och lång sikt. Efter en brand är det därför extra viktigt att tänka på naturhänsyn vid skogliga åtgärder.
Efter stora bränder kommer troligtvis den största delen av ytan att avverkas med maskin enligt gängse metoder. Med en riktad och medveten naturhänsyn idag kan de framtida produktionsskogarna ”kryddas” med biologiskt viktiga inslag. Innan skogen anmäls för avverkning bör man därför fundera på om området kan passa som frivillig avsättning.
Samma regler gäller för naturhänsyn vid avverkning i brandområden som för naturhänsyn vid annan avverkning. Detta gäller även åtgärder för att undvika skador på mark och vatten.
Exempel på god hänsyn efter brand
En del områden är särskilt lämpliga att lämna som naturhänsyn efter en brand. Dessa kan vara
- Områden med hårt bränd skog, exempelvis i kantzoner mot myr, sjö, vattendrag eller i blockiga områden.
- Bränd skog på hällmarker.
- Bränd skog på myrholmar och uddar.
- Bränd skog i tidigare lämnade hänsynsytor.
- Skog på blöt-fuktig mark (bränd eller inte bränd).
Observera att skog på impediment är lagskyddad och alltid ska lämnas.
När man funderar över naturhänsyn med koppling till träd och död ved bör man särskilt tänka på att:
- Lämna levande, brandskadad tall, spridda eller i grupp: dessa utvecklar på sikt brandljud och tjärrik ved.
- Lämna all asp och sälg.
- Prioritera att lämna bränd björk, levande och/eller död: Brända, grova eller klena lövträd är mycket viktiga som föda för vedlevande insekter, hackspettar och vissa svampar, till exempel brandskiktdyna.
- Lämna bränd kolad ved, exempelvis grova lågor, högstubbar och grova träd: dessa är viktiga för många insekter, till exempel raggbock. Särskilt viktigt att lämna död ved på kontinuerligt solbelysta platser, i diverse
zoner, på hällar och liknande. - På platser där människor uppenbart färdas eller vistas kan högstubbar och döda naturvärdesträd läggas ner ur säkerhetssynpunkt
Till stöd för tankar och beslut kring god miljöhänsyn kan du använda skogssektorns gemensamma målbilder.
Hänsyn vid terrängkörning och dikningsåtgärder
Efter en omfattande skogsbrand kan risken för körskador vara stor på grund av kraftigt minskat vattenupptag och därmed höjd grundvattennivå. Dessutom har mineraljord blottlagts och det saknas ris att köra på. Skador på mark och vatten ska, som alltid, förhindras eller begränsas. Vid dikningsåtgärder är det viktigt med anpassningar som minimerar transporten av slam.
Förhindra allvarliga körskador
Allvarliga körskador är exempelvis sådana som orsakar skadlig slamtransport till eller försumpning invid vattenmiljöer, påverkar naturvärden negativt eller skadar kulturmiljöer, stigar och leder. Vid avsaknad av ris kan virke/kavelbro fungera som markskonare över partier med sämre bärighet. Det går också att använda stockmattor eller liknande. Inom branta erosionkänsliga områden är det viktigt att vatten inte samlas och rinner längs med eventuella körspår. Fördela istället vattnet ut i terrängen och bromsa vattenhastigheten.
Exempel på hänsyn:
- Kör inte längs med diken, vattendrag och sjöar.
- Vid passage över vattendrag eller dike, använd virke, stockmattor eller liknande för att bygga bro. Förstärk alltid på- och avfart till bron.
- Kör inte i försumpade områden.
Anpassningar vid dikesrensning och skyddsdikning
För att säkerställa föryngring och framtida produktion kan diken i brandområden behöva rensas. Eventuellt kan även skyddsdikning på föryngringsytor bli aktuellt. Samtidigt är det viktigt att förhindra slamtransporten till vattenmiljöer.
Viktigt att tänka på:
- Var rädd om fungerande diken, då slipper du rensa.
- Rensa bara om behov finns och inte i områden avsatta för naturvård.
- Avsluta rensning och skyddsdikning god tid innan diket når vattendrag eller sjö.
- Anlägg sedimentationsdammar och nyttja möjlighet till översilning.
- Bedömning av om åtgärden påverkar Natura 2000-områden kan behöva göras.
Till stöd för tankar och beslut kring god hänsyn kan du använda skogssektorns gemensamma målbilder.
Kulturmiljöhänsyn vid avverkning i brandområden
Det kan finnas kulturhistoriska lämningar inom brandområden. Hantering av dessa forn- och övriga kulturhistoriska lämningar följer de vanliga rutinerna vid avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen. Du som är markägare, planerar eller är utförare av arbetet ansvarar för att lämningarna inte skadas.
De lämningstyper som kan finnas är bytomter, dammvallar, torp- och husgrunder, kvarnar, kolningsanläggningar med mera.
Det kan också finnas oregistrerade fornlämningar inom brandområden, som efter brand är lättare att upptäcka i fält. Dessa är också skyddade enligt lag.
Hänsynen till det skogliga kulturarvet regleras av kulturmiljölagen (1988:950) och skogsvårdslagen (1979:429).
Oregistrerade lämningar
Om du påträffar en oregistrerad lämning ska den anmälas till Länsstyrelsen. Kontakta även om du upptäcker skador på lämningar.
Råd för god kulturmiljöhänsyn efter brand
- Kända lämningar finns registrerade i Fornsök (www.fmis.raa.se) samt i Skogsstyrelsens Mina sidor och Skogens pärlor.
- Kör inte på synliga lämningar.
- Planera basvägarna i traktdirektivet och placera körvägar så att lämningarna inte riskerar att skadas.
- Undvik basvägar genom sammanhängande lämningsmiljöer.
- Risa basvägar för bästa bärighet.
- Markera lämningar med kulturstubbar som skydd vid senare skogsbruksåtgärder. Använd gärna kulturstubbar även om de kommer att
trilla inom ett par år. - Lämna inte kvar träd och ris på lämningar.
- Dra inte träd över lämningarna – stenarna rubbas lätt.
- Markbered och plantera inte för nära lämningen – se Länsstyrelsens beslut vilket avstånd som gäller. Håll ett avstånd om minst 10 meter till lämningens ytterkant, om inget annat anges i beslutet.
- Vid röjning hålls lämningarna fria från ris, buskar och träd.
- Se till att maskinförare i samtliga led får tydlig information om de lämningar som berörs.
Till stöd för tankar och beslut kring god hänsyn kan du använda skogssektorns gemensamma målbilder.
Frågor och svar
Det är mycket farligt att röra sig i brandskadad skog där träd med avbrunna rötter kan falla. Med hjälp av Skogsstyrelsens karttjänster går det att bilda sig en uppfattning om var det brunnit via mobilen eller datorn.
Du kan se aktuella bränder i karttjänsten Skador på skog. Webbappen fungerar både på dator, i mobil och surfplatta.
I Skogliga grunddata kan du ladda ned flera olika typer av kartor om du använder ett eget GIS-system.
Om du använder drönare för att inventera skadorna, se till att starta från en säker plats. Tänk på att inte använda drönare under pågående brandbekämpning utan klartecken från räddningsledare.
Att ge sig ut i brandområdet är förenat med stora risker. Så länge glödbranden pågår är det inte säkert att beträda den branddrabbade skogen. När den flammande branden, den brand som vi ser, upphört kan glödbranden pågå länge, till och med hela vintern. Glödbranden kryper sakta ner i torvmossar, myrstackar och andra ställen fast det är fuktigt. Så länge den har bränsle och tillräckligt med syre så sker en förbränning och det är inte säkert att gå där förrän branden slocknat helt. Det kan brinna i marken fastän det ligger snö ovanför.
Dessutom kan träd falla omkull utan någon som helst förvarning efter en brand. Det gäller även att vara försiktig när man färdas på skogsbilvägar sedan branden lagt sig. Om det inte avverkats längs vägkanterna för att förhindra att träd faller, kan träd när som helst falla över vägen.
Efter en brand med hög intensitet finns också en ökad risk för erosion, särskilt i sluttande terräng, eftersom ett avbränt rotsystem påverkar markens stabilitet.
När branden är släckt lämnar räddningstjänsten över det formella ansvaret för eftersläckning och bevakning till berörda markägare.
I normalfallet brukar sotskadat virke inte kunna användas till papper eller sågtimmer utan blir istället bränsleflis. Vid en större brand med större volymer skadad skog brukar timret sågas på ett eller några få sågverk. Dessa sågverk får sedan saneras från allt sot innan man kan såga normalt timmer igen.
De vanliga reglerna vid avverkning gäller även efter en brand. Det innebär att om du ska avverka ett område som är minst 0,5 hektar av din skog behöver du anmäla detta till Skogsstyrelsen.
Det varierar beroende på förhållandena. Upparbetning av skog måste vänta till dess att alla brandhärdar är släckta och eventuellt tillträdesförbud är upphävt, det kan dröja länge innan det är gjort.
Den som har sin skog försäkrad vänder sig till sitt försäkringsbolag som kan ge besked.
Skogsbränder kan öka risken för angrepp av granbarkborre och andra skadliga insekter och svampar i skogen. Om det blir en ökning av skadeinsekter eller svampar i den brandskadade skogen beror på de lokala förhållandena, hur kraftigt brandskadade träden är och vilka skogliga åtgärder man väljer att göra samt hur vädret blir.
För medelålders och äldre träd är risken för följdskador de kommande åren störst för gran, men ganska låg för tall och obefintlig för lövträd. När det gäller plantor är skaderisken för barrträdsplantor hög, medan lövträdsplantor har ganska låg skaderisk förutom de trädslag som är mer begärliga för klövvilt.
Om granar dödas av brand under sommaren torkar de ut så pass snabbt att granbarkborren inte kan föröka sig i den under sensommar och höst. Om endast markvegetationen brunnit ökar risken för barkborreangrepp under nästkommande år på granar som överlevt branden.
Rotmurklan brukar öka kraftigt de första åren efter brand. Den lever av rötterna på de branddödade träden, men angriper i samband med det också rötterna på nyplanterade barrträdsplantor.
Ja, har skogen skadats och markens produktionsförmåga inte tas tillvara måste man återbeskoga området. Senast inom tre år måste plantering eller sådd vara utfört. Behövs markberedning ska det också göras inom den tiden.
Om det visar sig att det finns möjlighet att lämna tillräckligt med fröträd som överlevt branden och man kan få till en naturlig föryngring är tidsperioden en annan. Längsta tid man har på sig för att få till en godkänd naturlig föryngring är sju år i södra Sverige (Götaland och Svealand utom Gotland, Dalarna och Torsby kommun). I norra Sverige (hela Norrland samt Dalarnas län, Torsby kommun och Gotland) gäller tio år.
Det beror på de lokala förhållandena och hur hårt bränt det är. Oftast kan man använda de vanliga föryngringsmetoderna.
På grund av risken för konkurrerande hyggesvegetation så rekommenderar Skogsstyrelsen att plantering bör göras så snart det blivit arbetsmiljömässigt lämpligt.
För att undvika skador av rotmurkla bör du ha ett avstånd på minst en meter mellan plantor och branddödade barrträd eller stubbar. Plantera med täckrotsplantor som har någon form av skydd mot snytbagge.
När det gäller nyckelbiotoper eller objekt med naturvärden kan markägaren begära omprövning av dem efter branden.
Det finns branschgemensamma riktlinjer som ger förslag på åtgärder som förebygger bränder och som till exempel beskriver vilken utrustning som ska finnas med vid olika typer av arbete.