Almsjuka kan drabba alla inhemska arter av alm och orsakas av en svamp. Spridningen sker dels via sporer som överförs av almsplintborre, dels via rotkontakt med smittade träd. Sjukdomsförloppet kan gå mycket snabbt – trädet kan insjukna och dö på bara några få veckor.

Under juli och augusti är det lättast att se vilka almar som är sjuka eftersom angripna träd håller kvar vissna blad. Men gula löv kan även orsakas av torka. Sedan några år tillbaka bedrivs resistensforskning på alm. Förhoppningen är att förädla fram almar som är resistenta mot almsjuka. Forskare vill ha tips på friska, grövre almar med en brösthöjdsdiameter över cirka 15 centimeter som står i områden där almsjuka härjar och där det finns sjuka och/eller döda almar i närheten. Kontakta Skogforsk om du har observerat detta.

Svår att bekämpa

Almsplintborren övervintrar som vuxna larver i de angripna almarna. Det kan därför vara effektivt att från och med juli månad och framåt söka upp almar som drabbats och att avverka dessa under senhösten-vintern. Det är viktigt att avverka träden och destruera grenar och bark så snart som möjligt efter smittotillfället för att hindra spridning av almsjuka via rötterna.

Bark och grenar måste brännas på plats eller transporteras i slutna containers till värmeverk. Grövre virke som barkats ordentligt kan användas utan risk för smittspridning. Att avverka almar som varit döda i mer än två säsonger och har avfallande bark stoppar inte smittan. Däremot kan vedupplag av alm (kluven ved som ligger i trave) fungera som yngelplats för almsplintborre under flera säsonger.

Om bekämpning ska vara meningsfull måste den genomföras konsekvent på alla marker inom ett stort sammanhängande område.

Friska almar kan vaccineras

Särskilt värdefulla almar kan hållas friska med ett hjälpa av ett vaccin. En sådan behandling måste förnyas varje år. Vaccinet kan inte rädda en redan insjuknad alm.

Du kan läsa mer om almsjuka på sidorna 34-40 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.

Skador på skog, del 2 (pdf)

Rapportera almsjuka på Gotland

Askskottsjuka orsakas av en invasiv mikrosvamp som angriper askträd via blad och grenar in i stammen. Sjukdomen kom till Sverige i början av 2000-talet och kan döda askar i alla storlekar. Vissa askar är dock mindre mottagliga och överlever angrepp.

Du kan läsa mer om askskottsjuka på sidorna 41-46 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.

Skador på skog, del 2 (pdf)

Sjukdomen kan i värsta fall ta död på ett träd men framför allt påverkar den trädets tillväxt och orsakar skador som förhindrar att träden når upp till högkvalitetsskog. 

Sedan 2012 har Diplodia hittats på spridda platser i landet, från Skåne till Jämtland. Sommaren 2016 upptäcktes det första fallet på beståndsnivå av Diplodia pinea i Sverige. Under 2017 hittades skador av Diplodia på unga tallbestånd på ett flertal platser och svampsjukdomen ansågs då vara etablerad i Sverige. 2018 förekom stora skador på Gotland. 2023 har Diplodia även konstaterats på contortatall i Gävleborgs län.

När det första fallet upptäcktes 2016 rörde det sig om ett cirka 15 hektar stort område med tallungskog norr om Arlanda. Skogen var så svårt skadad att den fick avverkas, flisas och brännas. Detta gjordes också för att inte sporerna skulle sprida sig.

Sjukdomen etablerad i Sverige

Sakkunniga vid SLU och Skogsstyrelsen är överens om att sjukdomen får anses som etablerad och att den sannolikt finns på fler platser i södra och mellersta Sverige. Analyser av skadade träd visar att Diplodia har orsakat skador i Sverige sedan minst 10 år tillbaka, men undgått upptäckt eftersom skadorna liknar de som orsakas av den vanliga skadesvampen Knäckesjuka. Diplodia är alltså inte så ny som vi trott.

Varierad skog ger bättre motståndskraft

Som skogsägare kan du försöka ha ett så varierat bestånd som möjligt, med många trädslag. Det gör att beståndet blir mer motståndskraftigt mot skadeangrepp. Det är också viktigt att gran och tall sätts på marker som är bäst för respektive trädslag, så kallad ståndortsanpassning.

Kan förväxlas med Knäckesjukan

Skogsstyrelsens råd till skogsägare är att hålla utkik efter bruna årsskott, framför allt på ung tall. Det kan vara ett tecken på att svampen angripit trädet, men Diplodia är också lätt att förväxla med Knäckesjukan.

Vid Knäckesjuka bildas en kådig 1-2 cm lång skada mitt på årsskottets ena sida. Skottet får där en knäböj, en knäck. Skottet kan ibland dö ovanför knäböjen, men inte under denna. Säkraste tecknet på knäckesjuka är om såret på det färska årsskottet är gult av sporer under ett par veckor i juni. Knäckesjuka angriper små tallar som är högst 2-3 meter höga, särskilt om de växer tillsammans med aspsly.

Vid Diplodiaangrepp fortsätter skottet att dö nedanför böjen. Det kan tränga ut kåda från skottet men aldrig i form av en distinkt gul fläck i juni. Diplodia kan även angripa skott och kottar högt uppe i kronan på äldre tallar och kan då förväxlas med Gremmeniella. Diplodia drabbar främst tall som är kraftigt stressad av torka.

Kontakta distriktets skadesamordnare om du misstänker Diplodia.

När sjukdomen är bekräftad kan du ta ner de mest angripna träden och låta dem ligga kvar. Under skottskjutningen bör du undvika åtgärder eftersom sporerna sprids som mest då. Gynna de mest välväxande tallarna i beståndet. De kan läka skador av Diplodia. Röj så att toppskottet och de översta grenvarven har utrymme att växa och få sol.

Granrost är en svampsjukdom som främst drabbar unga granar. Angripna träd får en rostbrun färg på barren. Angreppen är koncentrerade till den nedre delen av kronan. Om hela kronan blivit brun beror detta på en kombination med andra skador, som torka eller olika barkborrar.

Sporspridningen sker under tidig vår och gynnas om det är fuktigt och milt på hösten och vintern då sporgömmena växer ut. Infektionen sker tidigt på våren i de växande skotten från sporgömmen på de fastsittande döda barren från året innan. Symtomen börjar synas på högsommaren i form av gula tvärband och gulfärgning på yttre delen av barren. Senare på hösten eller tidigt nästa vår dör hela barret.

Angriper inte knoppar

Om granarna har hyggligt med vatten skjuter de nya skott och granen blir grön och fin igen. Granrosten angriper inte knoppar och normalt sett överlever en gran ett angrepp av granrost. Syns gröna skott i grenspetsarna så är granen på gång igen.

Torka försvårar

Om det är torrt får de sjuka granarna svårare att försvara sig och det finns stor risk att de angrips av granbarkborre under försommaren. Håller torkan i sig kan de angripas av sextandad barkborre från mitten av juni eller av dubbelögad bastborre från mitten av juli tillsammans med en eventuell andra generation av granbarkborren. 

Gallring förebygger angrepp

Lämplig skötsel är tidig och stark förstagallring, som ger vitala träd och utrymme så att beståndsklimatet inte blir lika fuktigt. Snabb tillväxt möjliggör också tidig slutavverkning, vilket minskar riskerna för en lång rad skador.

Skadade bestånd bör hållas under uppsikt. Fäll inte träd i onödan för det kan trigga igång barkborreangrepp. Kolla hur skotten ser ut – även kraftigt avbarrade granar kan återhämta sig. Om det blir barkborreangrepp (syns på nedfallande gnagmjöl) så bör skadade träd upparbetas och transporteras bort före 1 juli. Om det inte blir barkborreangrepp kan skadade bestånd lämpligen gallras under hösten/vintern.

Se film om granrost och skvattramrost

Gremmeniella är en skadegörare på tall, gran och contortatall. På svenska kallas den också för tallens knopp- och grentorka eller granens topptorka, eftersom den skadar genom att döda unga skott och knoppar. Svampen gynnas av fuktiga förhållanden och om träd är försvagade. Gremmeniella kan ge stora ekonomiska förluster.

Du kan läsa mer om Gremmeniella på sidorna 15-22 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.

Skador på skog, del 2 (pdf)

Se film om gremmeniella

Knäckesjuka är en rostsvamp som värdväxlar mellan tall och asp. Skadorna sätter ner tillväxten på tallen och deformerar stammar och grenar. Små plantor kan dö, men knappast plantor som blivit några decimeter höga. Tallar över 3 meter angrips sällan.

Du kan läsa mer om knäckesjuka på sidorna 23-27 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.

Skador på skog, del 2 (pdf)

Se film om knäckesjuka

Phytophthora-arter är svampliknande mikroorganismer med förmågan att orsaka allvarliga skogsskador på framförallt al, ek och bok i södra Sverige. Phytophthora skadar de fina rötterna och orsakar utglesade kronor eller sår på stammen. Symtomen är dock diffusa och kan lätt förväxlas med andra skadeorsaker, vilket gör att det behövs expertis och laboratorieanalys för att bekräfta smittan.

Den internationella växthandeln är den viktigaste spridningsvägen för Phytophthora.

Du kan läsa mer om Phytophthora på sidorna 47-52 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.

Skador på skog, del 2 (pdf)

Rotmurkla är en mycket vanlig svamp i nyligen bränd skog. Den lever på nyligen dödade eller försvagade rotsystem hos barrträd.

Fruktkroppar syns mest året efter branden och det är också då riskerna för planterade barrplantor är störst. Du kan undvika problem med rotmurkla genom att låta hygget vila eller genom att använda dig av sådd eller självföryngring istället för plantering.

Du kan läsa mer om rotmurkla och hur man kan förebygga skador på sidorna 42-45 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 1.

Skador på skog, del 1 (pdf)

Rotröta är ett samlingsnamn för skador som orsakas av flera vednedbrytande svampar. Den viktigaste svampen i Sverige är rottickan som årligen orsakar ekonomiska förluster i miljardklassen.

Mest drabbas granen men även andra trädslag angrips. Med kunskap om hur olika skogsskötselåtgärder påverkar rottickans spridning och med rätt planering kan du hålla tillbaka angrepp.

Du kan läsa mer om rotröta på sidorna 16-34 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 1.

Skador på skog, del 1 (pdf)

Snöskytte är en svampsjukdom som vid gynnsamma förhållanden kan orsaka svåra skador och döda träd i tallföryngringar i norra Sverige.

Svampen angriper endast barr som varit täckta med snö. Svampens rottrådar (mycel) växer genom snön från planta till planta. Skadornas omfattning står i direkt proportion till snötäckets tjocklek och hur länge det har legat.

Du kan läsa mer om snöskytte på sidorna 35-41 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 1.

Skador på skog, del 1 (pdf)

Se film om snöskytte

Tallskytte är en svampsjukdom som främst drabbar unga tallar i södra och mellersta Sverige samt i plantskolor i hela landet. Angripna barr blir röd-gröna för att övergå i rödbrunt under våren. På sommaren kan träden bli kala så när som på de nya gröna, ofta förkortade, årsskotten.

Skadorna koncentreras oftast till de yngsta barren i kronans nedre del. Angrepp leder till minskad tillväxt och små plantor dör ofta. Vid svåra angrepp kan även stora tallar angripas och om angreppen upprepas kan tallen dö. Om det blir en sval och mycket regnig juni månad kan dock mycket hårt angripna träd repa sig och överleva.

Hög nederbörd under sommaren gynnar sporspridningen och kan leda till mycket allmänna angrepp på hösten.

Sprids på sensommaren och hösten

Livscykeln för tallskytte är ettårig. Sporerna sprids på sensommaren och hösten och strax därefter kan bleka fläckar synas på angripna barr. Barren hinner ofta falla av under sommaren innan fruktkropparna utvecklas. Dessa är svarta och ovala och öppnar sig med en längsgående springa. Till skillnad från tallbarrsprickling har tallskytte inga svarta tvärband mellan de längsgående fruktkropparna.

Röjning är bästa skyddet

Svaga och misskötta plantor klarar sig sämst mot tallskytte. För dig som skogsägare gäller det att plantröja i täta föryngringar i tid (cirka 0,5-1,0 meter höga) och ha koll på utvecklingen. Om ett stort antal plantor skulle dö bör du överväga att hjälpplantera.

Törskatesvampen angriper både yngre och äldre tall. Betydande angrepp på yngre tall har på senare år uppträtt i norra Sverige, framför allt i norra Norrland. Törskate kan ge stora ekonomiska förluster eftersom den leder till stora avgångar i ungskog och yngre gallringsskog. 

Du kan läsa mer om Törskatesvampen på sidorna 28-33 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.

Skador på skog, del 2 (pdf)

Se film om törskate