Artskyddsförordningen i skogen
Alla vilda fåglar samt vissa utpekade växter och djurarter är fridlysta genom artskyddsförordningen. Det innebär att det är förbjudet att på olika sätt skada eller störa dem.
Det svenska artskyddet regleras i artskyddsförordningen
I artskyddsförordningen finns fridlysningsbestämmelser som både grundar sig på EU-lagstiftning och internationella överenskommelser samt svenska fridlysningsregler. Bestämmelser skiljer sig åt i tillämpning eftersom vissa delar vilar på EU-direktiv och andra på vår egen svenska fridlysning.
Artskyddsförordningen (riksdagen.se)
Artskyddsförordningens olika paragrafer hanterar olika artgrupper
Artskyddsförordningens regler ska säkra de fridlysta arternas överlevnad. Reglerna för arterna ser olika ut beroende på hur de är skyddade.
- Fåglar hanteras i 4 § artskyddsförordningen. Alla vilda fåglar omfattas av förbuden och det är förbjudet att skada deras bon eller ägg samt störa dem. Åtgärder som saknar betydelse för att upprätthålla en tillfredsställande nivå för fågelns population omfattas inte av förbuden när det är fråga om skogsbruk.
- Fridlysta djurarter återfinns i 4 a§ artskyddsförordningen och de som har markerats med N eller n i bilaga 1 har ett strikt skydd, oavsett artens bevarandestatus. Det är förbjudet att avsiktligt fånga eller döda dessa djur, störa dem, förstöra eller samla in ägg i naturen samt att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.
- Fridlysta växtarter markerade med N eller n finns i 7 § artskyddsförordningen. De har ett skydd som syftar till upprätthållandet av en livskraftig population på lokal, regional och nationell nivå.
- För svenska fridlysta arter är de åtgärder förbjudna som kan påverka den aktuella artens bevarandestatus negativt. Förbuden som gäller för svenska fridlysta arter finns i 6, 8 och 9 §§ artskyddsförordningen och arterna som omfattas av dessa bestämmelser räknas upp i bilaga 2 till artskyddsförordningen.
Vad är en tillfredsställande nivå?
En fågelarts population har en tillfredställande nivå om arten långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde, det vill säga populationen är långsiktigt stabil.
Exempel på omständigheter som kan tala för att nivån inte är tillfredsställande är om fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1, eller har genomgått en konstaterad kraftig minskning. Bedömningen av lokala förekomster och regional status behöver beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå.
Vad betraktas som störning?
Verksamhet bör ses som en störning om den:
- avsiktligt påverkar artens chanser till överlevnad, fortplantningsframgång eller reproduktionsförmåga, eller
- leder till en minskning av det bebodda området eller till att arten förflyttas eller fördrivs.
Vad som bör ses som en störning varierar därför beroende på art.