Om almen går förlorad även på Gotland försvinner unika miljöer för alltid, tillsammans med ett sextiotal arter. Därför behövs resurser säkras upp för bekämpningen innan det är för sent. Det skriver bland annat skogskonsulenterna Amanda Magnusson Overmark och Christoffer Ulfsparre vid Skogsstyrelsens distrikt Stockholm-Gotland i en debattartikel som publicerats i Svenska Dagbladet.
Almstriden i Kungsträdgården 1971 var en uppvisning i människors kärlek till träden, och till deras vilja till handling för att bevara dem. Den striden vanns, men dagens almar hotas av en svårare fiende än myndigheter och motorsågar. Vi har slagits mot almsjukan på Gotland i snart tjugo år, men kampen glider oss ur händerna.
I våras presenterades en statlig utredning om behovet av insatser för att rädda almen och asken. Den rekommenderade en rejäl satsning på forskning och förädling på resistenta almar, men var också tydlig med att den viktigaste åtgärden är att fortsätta att ge bekämpningen på Gotland tillräckliga resurser. I november utlovade landsbygdsministern 76 miljoner kronor till arbetet med resistensen, men bekämpningen på Gotland nämndes inte över huvud taget. När nu regeringen väljer att satsa på forskning mot almsjuka, är det absolut nödvändigt att också sjukdomsbekämpningen får tillräcklig finansiering.
Almen ett ikoniskt träd på Gotland och en nyckelart i det unika kulturlandskapet. Sådana miljöer var nyss vanliga över hela Europa, men efter sjukdomens framfart finns de i dag bara kvar på denna ö. Om almen går förlorad försvinner de för alltid, tillsammans med ett sextiotal arter som inte klarar sig utan trädet. De ekologiska kedjereaktionerna är omöjliga att överblicka. Men såväl arter som lövängar skulle kunna räddas om motståndskraftiga almar planteras ut innan de nuvarande almarna dör. Problemet är att sådana ännu inte finns tillgängliga. Därför måste Gotland vinna tid.
Almsjukan orsakas av en svamp och sprids av en skalbagge. Skalbaggarna övervintrar som ägg i sjuka almars bark, och kryper ut som färdiga skalbaggar i maj månad. De är då täckta med svampens sporer. Skalbaggarna gnager på nya träd, och för över smittan till dem. Därför är det enda riktigt effektiva sättet att begränsa spridningen att varje sommar hitta, och varje vinter fälla och destruera så många sjuka träd som möjligt.
Detta arbete utrotar inte sjukdomen. Det räcker med att ett enda angripet träd inte upptäcks under inventeringen för att nya träd ska angripas nästa år. Men det minskar infektionstrycket på de träd som står kvar, och det kan hålla smittspridningen i schack så länge den är lågintensiv. Tillåts den att växa blir den dock snabbt en rullande snöboll, och det är vad som just nu sker på Gotland. Fram till 2021 hittades mellan 3 000 och 4 000 sjuka träd varje år i Skogsstyrelsens inventeringar, vilket visar att insatsen var tillräcklig för att förhindra att sjukdomen tog fart. Men de sista åren har antalet angripna träd ökat. 2022 och 2023 hittades cirka 5 200, och sommaren 2024 hela 7 200 smittade almar.
Det enda som kan vända trenden nu är en hårdare bekämpning.
Bekämpningens effektivitet är direkt kopplad till dess resurser, och dessa är i dag otillräckliga. År 2022 kunde verksamheten sysselsätta femton personer, men i år bara sex. En tredjedel så många tjänster ska hantera dubbelt så mycket almsjuka. Den matematiken går inte ihop. Om bekämpningen inte får mer resurser, är snöbollen snart ostoppbar.
Situationen kompliceras också av att fler markägare nu vill behålla de avverkade stammarna som virke eller brännved, i stället för att låta Skogsstyrelsen destruera dem. Detta gällde cirka 20 markägare år 2022, men beräknas stiga till 120 under kommande vinter. Markägarna förväntas själva se till att barken skalas av stammarna innan maj, vilket effektivt stoppar nya kullar av de skalbaggar som sprider sjukdomen. Men återbesök har visat att var femte markägare inte får detta gjort. Den andelen förväntas öka, eftersom de tekniska resurserna för avbarkningen måste hyras in privat och redan nu är en bristvara på Gotland. Beroende på hur många stammar de 120 markägarna valt att spara kan detta innebära att upp mot 1 000 av de 7 200 sjuka träd som hittades sommaren 2024 kommer att bidra till smittspridningen under sommaren 2025, trots att de hittats och avverkats.
Vi är övertygade om att 2025 kommer att vara ett ödesår för almarna på Gotland. För att undvika en katastrofal sjukdomsspridning nästa år krävs nu att allmänhet och myndigheter drar åt samma håll, men framför allt att bekämpningen tilldelas tillräckliga medel för att kraftfullt trycka tillbaka de snabbt stigande sjuktalen. Minst 15 personer krävdes för att hålla spridningen konstant fram till 2022, och eftersom sjukdomens utbredning nu är dubbelt så stor, kommer det snarare att behövas resurser till 20. Om så inte sker är risken mycket stor att utbrottet växer sig bortom all kontroll, som det gjort på så många andra ställen. I så fall försvinner öns 400 000 stora almar inom ett decennium, och världens största population av gamla almträd går förlorad för alltid.
Vår tids almstrid står på Gotland. Den striden behöver forskningsresurser, men den behöver framför allt tid att få fram resistenta träd innan de gamla almarna försvinner. Det är utmärkt att regeringen vill satsa stort på förädlingsarbetet, men det är bara halva lösningen. När det nu finns en politisk vilja att göra skillnad, är det mest angelägna att trycka tillbaka utbrottet på Gotland, så att det finns några almmiljöer kvar att rädda.
Mårten Lind
författare och skogspatolog
Malin Elfstrand
professor i skogspatologi, SLU
Johanna Witzell
professor i skogspatologi, LNU
Åke Olson
SLU Skogsskadecentrum
Amanda Magnusson Overmark
Christoffer Ulfsparre
skogskonsulenter Skogsstyrelsen
Annika Forslund
Länsstyrelsen Gotlands län
Skogsstyrelsens presstjänst är tillgänglig för media vardagar 8 - 16.30