Skogsstyrelsens senaste inventering av kända kulturlämningar visar att andelen som skadas vid föryngringsavverkning ligger kvar på oförändrad nivå. Jämfört med 2012 då inventeringarna startade har andelen skadade kulturlämningar minskat men andelen grova skador är lika stor.
Andelen kända kulturlämningar som skadas vid föryngringsavverkning är i nivå med de senaste årens inventeringar. Kulturlämningar med skadegraden skada eller grov skada uppgick till 10 procent 2024. När mätningarna startade 2012 var siffran 18 procent.
Andelen kända kulturlämningar med grova skador var 4 procent vid årets uppföljning. Grova skador är skador som inte går att återställa. Denna siffra har minskat obetydligt sedan mätningarna började.
Under 2024 påverkades eller skadades totalt 30 procent av alla kända kulturlämningar av föryngringsavverkning. Då har även påverkan som lättare körskador, nedrisning och körskador räknats med. Denna siffra var 37 procent 2012.
Under de senaste årens inventeringar har lika många fornlämningar som övriga kulturhistoriska lämningar bedömts. Skador och grova skador på fornlämningar har mellan 2021 och 2024 legat på 11-14 procent och övriga kulturhistoriska lämningar på 7-12 procent.
I de fall där Länsstyrelsen skrivit ett beslut bedöms även skador på fornlämningsområdet. De senaste åren har andelen skador och grova skador på fornlämningsområden legat på 30-40 procent för hela landet. Den enskilt största skadeorsaken är markberedning. På andra plats kommer körskador, följt av vindfällen och avverkningsrester. Ofta förekommer en kombination av skadeorsaker. Resultaten visar att Länsstyrelsens beslut i många fall inte följs.
När det gäller skadeorsakerna är markberedning fortsättningsvis den enskilt största skadeorsaken för kulturlämningarna. Den näst vanligaste skadeorsaken på landsnivå är körskador, följt av avverkningsrester och vindfällda träd.
Götaland hade, liksom förra året, den högsta skadenivån orsakat av markberedning. Här är det även vanligast med plantering på kulturlämningar. Götaland är också den landsdel där kulturstubbar är ovanligast. Här är endast 15 procent av de kända kulturlämningarna utmärkta med kulturstubbar, jämfört med Norra Norrland där siffran är 75 procent. En kulturstubbe är 1,3 m hög (±0,5 m) och används som markering av kulturlämningar för att förhindra skador vid skogsbruksåtgärder.
Norra Norrland utmärker sig genom att ha den lägsta skadenivån sedan mätningen började med 8 procent skadade eller grovt skadade kulturlämningar. Det är framför allt skador och grova skador orsakade av körskador och avverkningsrester som minskat. Södra Norrland, som i förra årets mätning hade en stor ökad andel skadade eller grovt skadade lämningar är tillbaka på 2022 års nivå på 12 procent. Götaland och Svealands skadenivåer ligger i nivå med de senaste årens resultat med 11 respektive 8 procent. Detta innebär sammantaget att skadegraden i de olika landsdelarna inte skiljer sig nämnvärt åt.
Kulturlämningar: Ett samlingsbegrepp för fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Dessa har olika lagskydd.
Fornlämning: En lämning efter människors verksamhet under forna tider som tillkommit genom äldre tiders bruk, är varaktigt övergiven och kan antas vara tillkommen före år 1850. Exempel: stenåldersboplatser, fångstgropar och gravar. Länsstyrelsen kan fornlämningsförklara en yngre lämning om det finns skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde. Omfattas av 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950).
Fornlämningsområde: Till alla fornlämningar hör ett fornlämningsområde. Fornlämningsområdet är en del av fornlämningen och har samma skydd som själva lämningen. Länsstyrelsen bedömer fornlämningsområdets utbredning i samband med samrådsärenden och tillståndsärenden enligt 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950).
Övrig kulturhistorisk lämning: Lämningar som har ett kulturhistoriskt värde men ej uppfyller alla kriterier för att bedömas som fornlämning. Oftast tillkomna efter år 1850. Exempel: kolbottnar och husgrunder. Omfattas av 30§ Skogsvårdslagen, Miljöbalken, Plan- och bygglagen. Tillsynsmyndighet för övriga kulturhistoriska lämningar på skogsmark är Skogsstyrelsen.
Skadegrader som används vid inventeringen:
Kulturstubbe: En 1,3 m hög stubbe (±0,5 m) som används som markering av kulturlämningar för att förhindra skador vid skogsbruksåtgärder.
Landsdelar: Norra Norrland (Norrbottens och Västerbottens län), Södra Norrland (övriga norrlandslän) samt Svealand och Götaland.
Undersökningen ingår i Sveriges officiella statistik.
Här kan du anmäla dig till vårt nyhetsbrev om Skogsstyrelsens statistik. Du kan när som helst avsluta din prenumeration genom att klicka på avanmälan i nyhetsbrevet. Om du vill ändra din e-postadress gör du först en avanmälan och anmäler dig sedan på nytt med din nya adress.