En skogsbrand kan kraftigt öka risken för ras och erosion i sluttningar under lång tid. Trots det är kunskapen om risker och åtgärder bristfällig i Sverige. Det visar en rapport från Skogsstyrelsen som för första gången samlar de erfarenheter som finns internationellt.
– En skogsbrand stannar inte med en skogsbrand utan ökar faran för erosion, ras och slamströmmar under flera år. Det här behöver vi ha betydligt mer kunskap om i Sverige. Med den här kunskapssammanställningen påbörjas nu arbetet med att få fram fler åtgärder för en bättre beredskap, säger Anja Lomander, markspecialist vid Skogsstyrelsen.
Rapporten sammanfattar kunskapen som finns när det gäller skogsbränders beteende och hur de kan påverka risk för ras, erosion och andra jordrörelser. Den visar bland annat att skogsbrand leder till att vegetationens skyddande effekt mot jordrörelser helt eller delvis förstörs genom att rötternas armerande funktion minskar efter brand. Dessutom förändras markstrukturen, växternas vattenupptag och skydd mot regnets slagkraft minskar. Ytterligare en effekt är att ytavrinningen ökar.
Resultat från en modellstudie visar att skogsbränder kan minska en slänts motståndskraft mot ras med 25 procent, men det finns andra studier som visar på ännu sämre motståndskraft beroende på bland annat tidigare vegetation, topografi och brandintensitet
De flesta studier av skogsbränders påverkan på mark är dock genomförda i USA, Kanada och Sydeuropa, vilket innebär att kunskapsunderlaget för skandinaviska förhållanden fortfarande är begränsat. Därför inleds nu arbetet med att ta fram åtgärder som är anpassade efter förhållandena i Sverige genom fältstudier och erfarenhetsutbyte med bland annat Kanada.
Det är viktigt att identifiera var områden finns där riskerna är stora men också att sätta in välanpassade åtgärder snabbt i erosionskänsliga sluttningar efter en brand.
– Om vi vet var riskerna är störst så vet vi också var det behövs åtgärder, främst att få upp ny skog som binder och skyddar marken i de områden som drabbats, samt minskar avrinningen av vatten, säger Anja Lomander.
Det tar dock tid att få upp ny skog. Därför kan man behöva vidta åtgärder för att förhindra erosion eller ras fram tills att skog etablerats.
En vanlig metod för att skydda marken i utpekade riskområden i de studier som finns är att lägga barriärer, till exempel terrasser, halmbalar eller stockar. Marktäckning med halm, flis eller bark är också vanligt.
– Forskning och erfarenhet visar att det är bättre att snabbt skydda en brandpåverkad sluttning med någon metod, än att inte göra något alls. Men nu är det viktigt att vi får fram kunskap och åtgärder anpassade efter svenska förhållanden, säger Anja Lomander.
Rapporten har tagits fram av Skogsstyrelsen i samarbete med Myndigheten för civilt försvar och Statens geotekniska institut.
Skogsstyrelsens presstjänst är tillgänglig för media vardagar 8–16.30