Regeringen har tagit emot slutredovisningen av regeringsuppdraget och fortsätter beredning av underlaget så att Sverige kan skicka in ett första förslag på naturrestaureringsplan till EU-kommissionen senast den 1 september 2026. Därefter har EU-kommissionen sex månader på sig att granska förslaget och lämna eventuella synpunkter till Sverige. Sedan har Sverige ytterligare sex månader på sig för eventuella justeringar och senast den 1 september 2027 lämna in en plan som fastställs.

Det är upp till varje medlemsland att göra en tolkning av var gränsen mellan ”ej gott tillstånd” och ”gott tillstånd” går för en viss livsmiljötyp.

Tolkningen ska göras utifrån den formella beskrivningen av livsmiljötypen i EU:s tolkningsmanual. Nya svenska vägledningar för de skogliga livsmiljötyperna kommer att innehålla information om hur gott tillstånd respektive ej gott tillstånd kan bedömas. Arbetet med restaureringsplanen har utgått från artikel 17-rapporteringen av hur stor andel av livsmiljötyperna som är i gott respektive ej gott tillstånd men även den behovsanalys (behov av naturvårdande skötsel) som gjorts i den prioriterade åtgärdsplanen för Natura 2000.

EU-kommissionen har nyligen publicerat en vägledning för att stötta medlemsländernas arbete med bedömning och övervakning av livsmiljötypernas tillstånd.

Västlig taiga är en variationsrik livsmiljötyp med många olika ekologiska undertyper och stadier.

Det finns en stor mängd relevanta restaureringsåtgärder som syftar till att förbättra det ekologiska tillståndet, exempelvis naturvårdsbränning, skapande av död ved och borttagning av oönskade trädarter. I vissa fall kan avsättning för fri utveckling vara en lämplig åtgärd i sig, så kallad ”passiv restaurering”.

Vilken åtgärd som passar i vilket område avgörs bland annat av områdets historik, nuvarande tillstånd, samt läge i landskapet.

Båda regeringsuppdragen har löpt parallellt under 2025-2026 med sina givna ramar, med separata projektgrupper och redovisas var för sig till regeringen i slutet på februari 2026.

Arealmässiga konsekvenser som kan uppstå till följd av den revidering av skogliga livsmiljötypers vägledningar som gjorts har inte varit möjliga att ta hänsyn till i restaureringsplanförslaget. I uppdraget för att ta fram en nationell restaureringsplan har endast befintliga vägledningar för skogliga livsmiljötyper använts och livsmiljötypsarealer hämtats från den senaste artikel 17-rapporteringen 2025.

Vid hydrologisk restaurering är vatten inblandat på något sätt. Det kan exempelvis innebära igenläggning av ett dike i syfte att återställa grundvattennivån till hur den var innan diket anlades. Det kan också handla om att ta bort jordvallar och andra konstruktioner längs vattendrag för att vattnet åter ska kunna svämma över stränderna vid höga flöden.

I den svenska restaureringsplanen behöver åtgärder föreslås som syftar till att det ska finnas tillräcklig kvantitet och kvalitet av olika arters livsmiljöer. Arbetet med arterna har av olika anledningar inte kunnat slutföras inom uppdragstiden och behöver fortsätta efter uppdragets slut.

Några åtgärder riktade till skogliga arter har dock föreslagits. Ett exempel är ett rådgivningspaket som syftar till att bevara och skapa död ved av hög kvalité som flera av de skogslevande arterna som omfattas av förordningen och minskar idag behöver. Åtgärden kan även påverka fågelarter som ingår i den obligatoriska fågelindikatorn positivt.

En av de mer uppmärksammade kopplingarna gäller betesmarker. Om det i framtiden fattas beslut av en myndighet om restaurering av betesmarker med stöd av EU:s förordning om restaurering av natur, kommer dessa marker att vara undantagna bestämmelserna i avskogningsförordningen. Det finns fler kopplingar.

På Naturvårdsverkets webbplats finns beskrivningar och vägledningar för alla EU-livsmiljötyper som förekommer i Sverige. Genom att läsa vägledningarna kan du få information om hur du känner igen de olika livsmiljötyperna.

Flera skogsägare har information om nyckelbiotoper i sina avsättningar. Skogsstyrelsens bedömning är att de allra flesta nyckelbiotoper är livsmiljötypsområden.

Myndigheterna föreslår att regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag att i samarbete med Naturvårdsverket och SLU Artdatabanken så snart som möjligt ta fram en översättningsnyckel mellan olika typer av system för indelning av skog till livsmiljötyp.

Förslaget är en första lösning fram till att bättre underlag kommer på plats genom ett annat separat förslag om Kartlägg skogliga livsmiljötyper och deras tillstånd samt skötselbehov.

Nuvarande metoder för klassning av skoglig livsmiljötyp påminner om metoderna för naturvärdesbedömning i skog. Den exakta relationen mellan livsmiljötyp och resultaten från olika naturvärdesbedömningsmetoder är dock inte klargjord i nuläget. Myndigheterna avser att utveckla verktyg så att det ska vara lättare att få kunskap om livsmiljötypers förekomst och tillstånd.

Enligt artikel 12, som handlar om restaurering av skogsekosystem, ska medlemsstaterna uppnå en ökande trend för den obligatoriska fågelindikatorn, samt för minst sex av följande sju indikatorer:

• stående död ved
• liggande död ved
• andel skogsmark med olikåldrig struktur
• skoglig konnektivitet
• lager av organiskt kol
• andel skogsmark som domineras av inhemska trädarter och
• trädartsblandning.

Sverige får välja bort en av sju indikatorer vilket är en flexibilitet i förordningen. I förslaget som lämnats till regeringen föreslås indikatorn lager av organiskt kol att väljas bort. Myndigheterna bedömer att det finns en för liten nationell möjlighet att påverka indikatorns trend med åtgärder om trenden blir negativ. Myndigheterna bedömer även att indikatorn har en mer osäker betydelse för den biologiska mångfalden i Sveriges skogsekosystem än övriga indikatorer, som enligt förordningen ska ligga till grund för val av indikatorer.

Trenden ska mätas under perioden från och med den 18 augusti 2024 till och med den 31 december 2030, och vart sjätte år därefter, till dess att tillfredsställande nivåer har uppnåtts. Tillfredställande nivåer behöver fastställas senast 2030 för varje indikator. Underlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som anges för indikatorerna är berättigat om det orsakas av storskalig force majeure, inbegripet naturkatastrofer, särskilt oplanerade och okontrollerade skogsbränder, eller oundvikliga livsmiljöförändringar som orsakas direkt av klimatförändringar.

I naturrestaureringsförordningen finns hänvisningar till källor som beskriver metodik för mätning. I Sverige finns data från riksskogstaxeringen och markinventeringen, båda från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Data för vanliga skogsfåglar tas fram av Svensk fågeltaxering vid Lunds universitet. Myndigheterna föreslår att Sverige i den nationella restaureringsplanen använder en nationell fågelindikator, i stället för den så kallade EU-indikatorn, för att ha en mer flexibel och ändamålsenlig indikator.

Indikatorn skoglig konnektivitet avviker i sammanhanget med data framtaget på EU-nivå. Myndigheterna föreslår dock att regeringen efterfrågar ett klargörande från EU-kommissionen om det är tillåtet att använda inhemska data för indikatorn skoglig konnektivitet.

Ja, det finns en koppling. Indikatorerna är definierade på olika sätt men flera av indikatorerna inkluderar all skog. I sådana fall kommer restaurering av skogliga livsmiljötyper påverka olika indikatorers trender.

Den största arealen skogsmark ligger dock utanför livsmiljötypsområden och därför kommer åtgärder i brukad skog såsom anpassat skogsbruk för mer varierade skogar och landskapsplanering vara särskilt viktiga för att uppnå en ökning av de nationella skogliga indikatorerna.

Desto bättre den brukade skogen blir för biologisk mångfald, desto mindre blir behovet av andra åtgärder. Vi kan i dagsläget inte göra någon arealskattning. Bidraget från brukade skogar kan vara särskilt viktigt för exempelvis fågelarter som är beroende av skiktade och olikåldriga skogar på landskapsnivå.

Nej, skogsägare behöver inte göra inventeringar utifrån indikatorerna. Indikatorerna ska följas nationellt och myndigheterna föreslår åtgärder som kan bidra till att indikatorerna ökar på nationell nivå.

I dagsläget arbetar Skogsstyrelsen efter rådande lagstiftning och kan inte föregå eventuella kommande författningsändringar.

Skogsstyrelsens tillsynsarbete inkluderar indirekt livsmiljötyper och arters livsmiljöer. Det är till exempel olagligt att avverka livsmiljöer för vissa arter, om åtgärden kan förväntas påverka den kontinuerliga ekologiska funktionen för arten.

Det finns dock inget generellt förbud att avverka skogar med höga naturvärden.

Det finns skrivningar i förordningen som handlar om områden som används för, eller behövs för anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor.

Sådana får, under vissa förutsättningar, undantas från kravet att mindre skadliga alternativa lösningar ska saknas. Detta gäller inte bara skogsmark utan alla ekosystem.

Det är inte klarlagt ännu. EU-kommissionen ska ha kontakter med alla medlemsländer för att diskutera sådana frågor. Privat finansiering har framtida potential men myndigheterna bedömer att grunden behöver vara offentlig finansiering och lämnar förslag om samordning för att tillvarata möjlig EU-finansiering.

För skogsekosystem innebär de uppskattade behoven omkring en dubblering jämfört med nuvarande utgifter för naturvård, biologisk mångfald och restaurering. Redovisade kostnadsskattningar ska ses som en första bedömning och är inte ett färdigt underlag för kommande budgetarbete. Planen är inte beslutad och myndigheterna lämnar exempelvis utifrån dagens kunskapsläge flera förslag på fortsatta utredningar. Myndigheterna har lämnat ett förslag till nationell restaureringsplan.

Artikel 20 och 21 ställer krav på övervakning och rapportering. Vi kommer att få en bättre bild av detta under arbetet som nu följer efter regeringsuppdraget, vad som finns på plats redan och vad som kan behöva utvecklas för att uppfylla kraven.