Insektsskador på träd
Granbarkborre, röd tallstekel och dubbelögad bastborre är några olika skadeinsekter som kan angripa din skog. Angrepp kan leda till stora problem och ekonomiska förluster.
Här finns information om de arter som Skogsstyrelsen följer upp på olika sätt. Mer information om olika insekter som kan angripa träd finns på SLU:s webbplats.
Blåsvart björkstekel
Blåsvart björkstekel angriper björkbestånd i Skåne, Blekinge, Halland och Kronoberg.
Kännetecken
Från mitten av sommaren syns larver i stora grupper uppe i björkarnas kronor. Larverna är gula med svarta längsgående ränder och cirka 2 centimeter långa. De föredrar solbelysta träd och sitter i klungor. Larverna lämnar alltid kvar mittsträngen på bladen som får en rödbrun färgton när de vissnar, vilket syns på långt håll.
Vid små angrepp är det enstaka grenar som blir angripna, stora angrepp kan drabba hela eller flera träd.
Den fullvuxna björkstekeln är blåsvart och 10–15 millimeter lång. Den svärmar i juni och lägger ägg i björkens bladkanter, som får en liten bula över varje ägg.
När dessa larver har ätit färdigt (under tidig höst) kryper de ner på marken för att leta efter lämpliga förpuppningsplatser. De spinner en kokong, förpuppas och kläcks nästa vår.
Bekämpning och förebyggande åtgärder mot blåsvart björkstekel
Angripna björkar får en tillväxtnedsättning. Sedan 2016 har två parasitsteklar som äter björkstekelns larver etablerat sig. Det har gjort att stora angrepp främst förekommer lokalt.
Blåsvart björkstekel är främst giftig för får och getter, inga skador har noterats på andra betande djur. Det är viktigt att ha får och getter i björkfria hagar under augusti till september.
Dubbelögad bastborre
Det finns tre arter av dubbelögade bastborrar i Sverige - mindre dubbelögad bastborre, nordlig dubbelögad bastborre och större dubbelögad bastborre. Det är främst den större dubbelögade bastborren som angriper stressade och döende granar.
Kännetecken
Arten angriper främst nyligen dödade eller stressade granar i medelålders till äldre bestånd. Vid torra somrar kan skadorna bli omfattande, särskilt i yngre granbestånd som står på svaga och torra marker.
Den dubbelögade bastborren svärmar i juli och äggen läggs i månadsskiftet juli till augusti. Insekten övervintrar i huvudsak som larv i barken. Den nya generationen kläcks från början av juli.
Modergångarna, cirka 1 millimeter breda och cirka 4 centimeter långa, går relativt rakt ut från den stjärnformiga parningskammaren i barken. Larverna äter sig fram i barken och bildar ett tätt och slingrande gångsystem. Innerbarken torkar ofta fast mot veden, medan ytterbarken lossnar lättare och pickas gärna bort av hackspettar.
Bekämpning och förebyggande åtgärder mot dubbelögad bastborre
På lång sikt är ståndortsanpassning det viktigaste för att undvika omfattande skador. Undvik gran på svaga och torra marker.
Antalet bastborrar kan minskas kraftigt genom vinteravverkning om barken följer med ut ur skogen, eftersom insektens larver övervintrar i den angripna granens bark. Men bekämpningen minskar även de naturliga fienderna, vilket gör det tveksamt om detta har någon positiv effekt på den sammanvägda mängden barkborreskador över tid.
Granbarkborre
Granbarkborre, även kallad åttatandad barkborre, är en cirka 4 millimeter lång skalbagge. Det finns cirka 90 arter av barkborrar i Sverige. Nästan 30 av dem kan leva på gran, men granbarkborren är den ende av dem som kan döda stora friska granar.
Kännetecken
Stormfällda granar är granbarkborrens lättaste byte. Men även levande granar kan angripas när det finns för många granbarkborrar i förhållande till granens motståndskraft. Långvarig torka är en faktor som stressar granarna och gör dem mer mottagliga för angrepp.
Granbarkborre är den insekt som gör mest skada på våra granskogar. Störst risk för angrepp är det under perioden maj till augusti då granbarkborren svärmar. Ett tidigt tecken på angrepp är brunt borrmjöl som syns vid stambasen eller i barkfickor på stammen.
Bekämpning och förebyggande åtgärder granbarkborre
Granbarkborren bekämpas framför allt genom förebyggande åtgärder som till exempel att ta rätt på färska stormfällda granar. Den vanligaste bekämpningsmetoden att avverka nyligen angripna granar och forsla bort dem från skogen.
Att anpassa skogsskötsel till ett torrare och varmare klimat är en viktig åtgärd för att minska riskerna för stora angrepp av granbarkborre i framtiden.
Röd tallstekel
Röd tallstekel förekommer i hela Götaland och Svealand samt i Norrlands kustland. Den angriper såväl ungskog som äldre bestånd.
Kännetecken
Röd tallstekel är 6–10 millimeter lång. Det är näringsgnaget från larverna som förorsakar skadorna. Larven är cirka 25 millimeter långa som fullvuxen och har blanksvart huvud, grågrön kropp med längsgående svarta linjer. Den äter i huvudsak på fjolårsbarren, men den kan även äta äldre barr.
Röd tallstekel svärmar och lägger sina ägg under september till oktober i hål som honan ”sågar” i kanten av ett årsbarr. Äggen övervintrar och larverna kläcks i slutet av maj till början av juni.
Bekämpning och förebyggande åtgärder mot röd tallstekel
Utbrott av röd tallstekel kan inte förebyggas och angreppen brukar vara fleråriga. Parasiter och rovdjur men framför allt virus är orsaken till att kraftiga utbrott går tillbaka efter några år.
Eftersom nästan alltid årsskotten med barr blir kvar så dör oftast inte tallen av angreppen, det brukar oftast stanna vid tillväxtförlust. Vid omfattande eller upprepade angrepp kan tallar dö eller dödas sekundärt av främst större märgborre och tallvivlar.
Du kan läsa mer om röd tallstekel på sidorna 76–78 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 1.
Sextandad barkborre
Sextandad barkborre är mycket vanlig i svensk skog. Den föredrar tunn granbark och angriper därför grenar och toppar hos större granar, hela stammen hos unga granar samt hyggesrester. Ibland kan den förekomma allmänt på contorta och i sällsynta fall även på tall.
Kännetecken
Den vuxna insekten är 1,8 till 2,3 millimeter lång. Den främre halvan är blanksvart medan bakre halvan är rödbrun. Den anlägger gångsystem i innerbark, vilka är stjärnformade med 3 till 7 modergångar.
Normalt gör sextandad barkborre ingen skada på friska granar eller ung granskog, förutom vid långvarig torka. Skador på äldre träd visar sig i form av en död ”julgran” i toppen på en i övrigt levande gran.
Sextandad barkborre är vanlig i brandskadad granskog tillsammans med dubbelögad bastborre.
Bekämpning och förebyggande åtgärder mot sextandad barkborre
Sextandad barkborre är mycket svår att bekämpa eftersom det finns stora mängder yngelmaterial som hygges- och röjningsavfall samt naturligt dödade granar i skogen. Att röja under augusti kan minska risken för att dessa stammar utgör yngelmaterial. Huvudsvärmningen har då passerat och innerbarken hinner torka och bli ointressant inför nästa års svärmning.
Ståndortsanpassning, variation i trädslag och en aktiv skogsskötsel är andra förebyggande åtgärder.
Du kan läsa mer om sextandad barkborre på sidorna 58–60 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.
Snytbagge
Snytbagge är en av de allvarligaste skadegörarna vid trakthyggesbruk och kan orsaka stora kostnader på grund av minskad tillväxt och behov av hjälpplantering.
Kännetecken
Snytbaggen är en 8 till 14 millimeter lång skalbagge som finns i hela landet. Den söker sig till färska hyggen för att föröka sig och gör näringsgnag från barken på främst barrträdsplantor, men även lövplantor kan drabbas.
Den gnager av barken fläckvis, vilket lämnar tydliga märken längs plantans stam. Omfattande gnag leder till försämrad vitalitet och ringbarkning dödar plantor.
Barkgnag i och under markytan på tall eller gran kan förväxlas med näringsgnag av svart bastborre.
Bekämpning och förebyggande åtgärder mot snytbagge
Tidigare behandlades plantor förebyggande med kemiska växtskyddsmedel. Dessa preparat har under senare år bytts ut till olika typer av beläggningar som skyddar plantan genom en fysisk barriär.
För att minska angreppen bör du markbereda och därefter plantera i ren mineraljord samt använda beläggningsskydd. Du kan även använda stora plantor, skärmställning och hyggesvila.
Film: Bra att veta om snytbagge
Du kan läsa mer om snytbagge på sidorna 46–64 i Skogsskötselserien, del 1 eller på SLU:s webbplats.