I en ny rapport beskriver vi vilka åtgärder som krävs för att ett antal naturtyper i våtmarker och sötvatten ska nå gynnsam bevarandestatus – och en uppskattning av vad detta kostar. Naturtyperna ska enligt miljöbalken och art- och habitatdirektivet ha gynnsam bevarandestatus i Sverige, men alla har inte det i dagsläget.
Rapporten beskriver ett urval av de åtgärder som behövs för att våtmarker och sötvatten ska behålla eller uppnå en gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet och miljöbalken. Behoven vi beskriver i rapporten gäller åren 2021–2027.
Enligt beräkningarna i rapporten kostar insatserna i våtmarker 699 miljoner kronor, samt en årlig kostnad för skötsel på 16 miljoner kronor. Fokus har främst varit åtgärder relaterade till hydrologisk återställning, röjning och skötselkostnader för hävd av rikkärr. Alla våtmarker gynnas av en naturlig eller naturliknande hydrologi och hydrologisk återställning och höjning av grundvattenytan genom igenläggning av diken skapar förutsättningar för fungerande våtmarker.
I sötvatten finns ett stort åtgärdsbehov som enligt kostnadsuppskattningarna uppgår till 3 454 miljoner kronor, med en tillkommande en årlig kostnad för till exempel kalkning på 30 miljoner kronor. Flera av åtgärderna behöver genomföras i avrinningsområdet och inte alltid i själva sjön eller vattendraget. Det är därför viktigt att samordna åtgärdsarbetet med de mål och åtgärder som finns framtagna för landmiljöerna.
I många fall har åtgärderna en positiv effekt på en gång, medan det i andra fall kan ta många år innan det går att se en effekt. Rapporten har utarbetats av Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket.