En ny rapport från Grip on Life visar att restaurerade myrar kan få liknande kolbalans och metanutsläpp som naturliga myrar. Under tre år, cirka sex till åtta år efter restaureringen, har vi undersökt två myrar – Anderstorps stormosse i Småland och Ånnsjöns myr i Jämtland – och jämfört dem med orörda myrar för att undersöka om restaurerade ytor har lika eller olika flöden av växthusgaserna koldioxid och metan.
Naturliga myrar har under årtusenden lagrat in kol i marken som torv, som efter dränering för jordbruk eller torvbrytning bryts ner till koldioxid. Förutom stora utsläpp av koldioxid påverkas också den biologiska mångfalden negativt.
Restaurering av myrar i projektet Life to Ad(d)mire åren 2013–2015 gjordes med syftet att återställa den biologiska mångfalden. Inga mätningar av växthusgaser genomfördes därför innan eller strax efter restaureringen. I projektet Grip on Life var frågan därför hur den tidigare restaureringen har påverkat gasflödena. Vi jämförde därför gasflöden från restaurerad myr med närliggande orörd myr.
Mätningar gjordes under tre sommarperioder och visade då en nettoinlagring av koldioxid både från restaurerad och orörd myr, när växterna binder in mer koldioxid än vad som andas ut. Sett över hela året var växthusgasbalansen dock nära noll, varken upptag eller utsläpp. Metanutsläpp är en naturlig del av myrars växthusgasflöden och blir som väntat högre när det är mycket blött. Restaurerade ytor visar dock lägre metanutsläpp än från den orörda myren, och på Anderstorps stormosses restaurerade yta var metanutsläppet ofta nära noll.
– Rent statistiskt kan vi inte se någon skillnad i gasflöden mellan de två ytorna på Ånnsjöns myr, säger Åsa Kasimir, docent på Göteborgs universitet och den som genomfört studien. Däremot visade mätningarna på Anderstorp stormosse att kolflödena var större från den restaurerade ytan än från den orörda myren, men metanavgången var mindre jämfört med den orörda myren.
Både vattennivå och vegetation påverkar växthusgasbalansen. Båda ytorna på Ånnsjöns myr hade vattennivåer nära markytan, som också var ganska stabila över året. Det gynnar våtmarksväxter som vitmossa – vilket gör att myren har förutsättning att binda in kol genom vitmossans fotosyntes, samtidigt som nedbrytningen är låg i den blöta marken. Restaureringen ser här ut att ha lyckats skapa naturliga förhållanden för en myr.
På Anderstorps stormosse var vattennivån lägre på den restaurerade ytan jämfört med den orörda myren, och nivån varierade också mer under året. Därmed hade vegetationen en annan karaktär på den restaurerade myren, där fanns mer och större växter som ljung och buskar, vilket resulterade i högre fotosyntes. Det är dock svårt att säga om den restaurerade ytan med tiden kommer att lagra in kol i marken eller om nedbrytningen i den torrare marken blir större än inlagringen. Den lägre vattennivån kan också förklara att metanutsläppen var så låga, nära noll.
– Vi kan konstatera att den restaurerade ytan på Anderstorps stormosse inte ännu återfått myrens naturliga förhållanden, som de är på den orörda myren, säger Åsa Kasimir. Men restaureringen har troligen varit bättre för klimatet än innan restaureringen.
Restaurering av myrar har stor potential att förhindra utsläpp av koldioxid och möjligen återskapa deras roll som kolsänkor, utan att orsaka stora metanutsläpp. Restaureringen bör eftersträva stabila vattennivåer nära markytan såsom det oftast är i orörd myr. Detta skyddar torven i myren från att brytas ner och kan möjliggöra ny inlagring av torv under lång tid, en kolsänka, utan stor risk för höga metanutsläpp.
Läs mer i rapporten Växthusgasflöden i två restaurerade myrar
Kolbalans handlar om balansen mellan mängden kol som tas upp och mängden kol som släpps ut från ett ekosystem. Kolbalans påverkas av processer som fotosyntes (som tar upp, lagrar in koldioxid) samt andning och nedbrytning (som släpper ut koldioxid).
En myr är en typ av våtmark som lagrar in torv med vatten precis över eller under markytan. Vegetationen på myren är vattenälskande och består till stor del av vitmossa (Sphagnum), starrgräs, hjortron och mindre buskar som ljung och pors.
Myrar lagrar stora mängder kol eftersom biomassa (växtdelar) bryts ner mycket långsamt på grund av syrefattiga förhållandena i den blöta marken varvid ny torv ackumuleras. Våtmarker släpper också ifrån sig metan, vilket är en kraftfull växthusgas men med en kortare livslängd i atmosfären än koldioxid. En orörd myr lagrar därför mer växthusgaser än den släpper ut och begränsar därmed uppvärmningen av jordens klimat.