Skadorna på ungskog av älg och andra hjortdjurs bete har ökat i fem av åtta län i Svealand samt Gävleborgs län. Dessutom ligger betesskadorna långt över målen i samtliga län i området. Det visar en inventering av 2 800 bestånd i området som Skogsstyrelsen gjort.
– Trots en rad insatser och tidigare rapporter om oroväckande siffror ser vi tyvärr ytterligare en försämring från en redan dålig nivå. Resultatet förvånar oss och tyder på att de insatser som görs i dag inte räcker i Svealand. Inblandade myndigheter behöver ta i frågan med större allvar eftersom markägare och jägare själva uppenbarligen inte lyckas åstadkomma det som krävs för att minska de miljardförluster för skogsbruket och samhället som detta innebär, säger Matts Rolander, viltsamordnare vid Skogsstyrelsens Region Mitt.
Jämfört med förra året har andelen ungtall som skadas per år av vilt ökat från 11 till 12 procent i regionen. I Västmanland är skadorna oförändrade medan skadorna har ökat i Stockholm, Örebro, Värmland, Dalarna och Gävleborg. I Uppsala och Södermanland har skadorna minskat och det återstår att se om det är början på en långsiktig trend. (Se siffror för varje län i grafik nedan!)
Varje år orsakar betesskadorna produktionsförluster för skogsbruket motsvarande miljardbelopp. Ett av de mål som Skogsstyrelsen satt upp tillsammans med andra aktörer och berörda myndigheter för att minska betesskadorna, innebär att maximalt fem procent av ungtallarna ska ha färska betesskador från året som gått. Inget av de enskilda länen är ens i närheten av målet, visar årets inventering. De flesta län ligger på mer än det dubbla. Sämst är läget i Värmland och Södermanland där skadorna är mer är tre gånger så höga som målet.
I varje län finns ett antal så kallade älgförvaltningsområden. I 17 av de 31 områden som inventerats i Svealand och Gävleborgs län 2019 finns en tydlig ökning av skadorna, i 11 har det minskat och i 4 är det oförändrat. I 18 av områdena bedöms skadorna ligga på en kritisk nivå.
– Det är nu sju år sedan den nya älgförvaltningen infördes där både skogsägare och jägare har delat ansvar. Det finns fortfarande ingen tydlig trend som visar att vi rör oss mot målen. Insikten om bristerna måste nu landa ordentligt hos alla inblandade aktörer. De träd som utgör det naturliga fodret för älgen i våra skogar behöver en återhämtning samtidigt som skogsägarnas tro på att det går att föryngra med tall utan omfattande betesskador behöver stärkas, säger Matts Rolander.
Viltbetesskador på skog är en komplex fråga där antalet älgar och andra hjortdjur är av grundläggande betydelse. Samtidigt påverkar andra faktorer som tillgången till ungskog, förekomst av tall men även väderförhållanden som vinterns längd eller sommartorka.
Alla resultat finns här: http://www.skogsstyrelsen.se/statistik/statistik-efter-amne/abin-och-andra-skogliga-betesinventeringar/abin/
Mer fakta om älgbetesinventeringen, Äbin:
Varje år presenterar Skogsstyrelsen den nationella älgbetesinventeringen, Äbin, som visar hur omfattande betesskadorna är på tall av hjortdjur, främst älg, hjort och rådjur.
Inventeringen görs i samarbete med flera andra aktörer i ungefär hälften av Sveriges drygt 140 älgförvaltningsområden.
Inventeringen görs på våren, strax innan lövsprickning. Resultatet ska i första hand användas som ett underlag för beslut i älgförvaltningsgrupperna om hur stor avskjutningen ska vara under älgjakten.
Resultaten från inventeringarna i Norrland kommer att presenteras senare under året och en samlad analys för landet som helhet kommer i höst.
Mer information:
Matts Rolander, viltsamordnare Region Mitt, Skogsstyrelsen, 018-27 88 43, 070-396 67 01, matts.rolander@skogsstyrelsen.se
Peter Jernberg, pressansvarig, Skogsstyrelsen, 036-35 93 30, 076-785 93 30, peter.jernberg@skogsstyrelsen.se