Sten för att sänka hastigheten på vattnet i dike.

Terrängkörning och skogsbilvägar

Körspår i terrängen är en vanlig orsak till kraftig erosion och ras. Körskador har uppmärksammats de sista åren. Därför har skogsbruket arbetat mycket med att ta fram metoder för att förhindra körskador.

När det gäller branta erosionskänsliga områden är huvudsyftet med anpassning av terrängkörning att förhindra att mineraljord blottläggs och att vattnets rörelse i marken förändras av djupa spår. Man vill även förhindra att marken trycks samman, det vill säga kompakteras, eller att markytan luckras upp eftersom detta också påverkar hur vatten rör sig.

Planering är A och O

Inom branta erosionskänsliga områden är det mycket viktigt att du försäkrar dig om att all körning planerats i fält under barmarksperiod. Tydliga kartor med direktiv måste fram. Se till att alla som kommer att utföra åtgärder får ta del kartor och direktiv och att de verkligen förstår hur de ska agera och varför.

En generell regel är att alltid undvika körning inom kraftigt lutande områden, det vill säga vid lutning över 18 grader. Om du inte kan undvika det krävs noggrann planering och att du är mycket försiktig. Har slänten en mycket kraftig lutning, det vill säga över 25 grader, bör du ta kontakt med en konsult med kunskaper inom geoteknik.

Tänk på följande när du planerar körning inom branta erosionskänsliga områden:

  • Försök att utföra åtgärderna vintertid på bärande tjäle eller vid torka.
  • Utgå alltid från att vädret slår om. Planera därför så att du kan hantera tjällossning, snösmältning, kraftiga regn och höga flöden i bäckar och diken.
  • Risa alla bas- och stickvägar och se till att det finns ris för att förstärka dem.
  • Lägg kavelbroar, använd träbroar med mera på extra känsliga områden. Det kan vara blöta, fuktiga områden, kantzoner mot vattendrag eller bäckar och diken.
  • Planera åtgärder som förhindrar att rinnande vatten kan orsaka erosion i bas- och stickvägar. Lägg ut tillfälliga trummor när du korsar lokala blöta partier eller utströmningsområden. Vattnets väg längs slänten får inte påverkas. Följ sedan upp och kontrollera att det fungerar under flera år framöver.
  • Se till att ytvatten inte tränger ned i eller samlas och rinner med hög hastighet längs bas- och stickvägarna. Skär av eller led bort ytvatten från bas- och stickvägar inom det branta området. Fördela ytvatten till flera punkter i slänten.
  • Dimensionera trummors storlek och antal efter hur mycket vatten som rinner och hur mycket marken lutar. Ju mer vatten och ju kraftigare lutning, desto fler utspridda trummor krävs att fördela vattnet i.
  • Se till att vatten rinner med en låg hastighet inom det branta området.
  • Överväg små, lätta maskiner eller alternativa system.

Skogsbilvägar och vägdiken

Vägar och vägdiken ligger också ofta bakom kraftig erosion ras eller slamströmmar. Syftet med att anpassa dessa åtgärder är att förhindra att mineraljord blottas eller luckras upp. Det är även att förhindra att vattnets rörelse i marken påverkas av exempelvis dämning eller koncentration av flöden.

Beroende på vilken standard du vill ha på din väg och läge i terrängen finns det en rad olika tekniker som du kan använda dig av när du bygger din skogsbilväg. Det finns även olika tekniker för att skydda vägkroppen mot vatten. 

Planerar du att bygga en skogsbilväg inom branta erosionskänsliga områden finns det några extra saker som du måste tänka på.

  • Planera noggrant all anläggning och allt underhåll i slänter med kraftig lutning.
  • Planerar du att bygga i en slänt som lutar mer än 18 grader bör du rådfråga en konsult med geoteknisk kunskap .
  • Försök att minska mängden vatten som rinner ner mot vägen eller på annat sätt leda vatten bort från vägen.
  • Förhindra att vatten i diken på uppströmssidan av vägen tränger ned och gör att den blir instabil eller i värsta fall rasar.
  • Fördela vattnet på flera trummor. Då minskar du risken för erosion och ras till följd av för höga och kraftfulla flöden i enskilda punkter.
  • Använd tillräckligt stora trummor. Då minskar du risken för dämning, översvämning och att väg och trumma spolas bort. Dämning kan även orsaka slamströmmar.
  • Överväg reservtrummor, som kan fungera vid stopp i en trumma eller vid mycket höga vattenflöden, i mycket känsliga områden.
  • Undvik att leda vatten genom skarpa kurvor. Fördela istället vattnet ut i slänten innan eventuell krök. Erosionssäkra diket i kröken och slänten nedanför diket genom att klä det med bergkross.
  • Följ upp och underhåll din vägkropp, trummor och vägdiken i branta områden. Efter snösmältning eller andra tillfällen som ger höga vattenflöden, är bra tidpunkter. Om du ser början till erosion, vatten som rinner fel eller att en trumma satts igen, åtgärda felet omgående.

Avlägg av virke

Vältor av timmer vid avlägg är tunga Dessutom slits marken ofta hårt vid och kring platsen för avlägget. Detta tillsammans kan göra att marken rasar eller att det uppstår erosion.

Du kan förhindra problemet genom att aldrig placera avlägg i eller direkt ovanför slänter som lutar över 18 grader. Placera istället avläggen lågt i terrängen, nedanför slänten eller på ett annat stabilt område.

Om du absolut måste placera ett avlägg ovanför en brant slänt är det viktigt att du placerar det på ett avstånd från släntens krön motsvarande slänthöjden. Stabilisera marken vid avlägget med ris, virke eller kross. Förhindra även att vatten rinner in mot eller samlas vid avlägget, under och efter att du använt avlägget.

Erosionssäkring

Genom att erosionssäkra kan du skydda känsliga områden från vattnets spolande kraft.
In- och utlopp till trummor och korsdiken kan du erosionssäkra genom stensättning av en skålformad ränna vid in- respektive utloppet. 

  • Lägg kross av sten med en diameter på över 10 centimeter i ett lager som är minst 30 centimeter tjockt för att klä rännan.
  • Skyddet bör sträckas minst 2 meter utanför röröppningen och minst 0,5 meter innanför.
  • Du bör även lägga det så att det täcker minst 0,3 meter ovanför högsta vattennivån alternativt några decimeter över högsta tänkbara vattennivå.

Vägslänter och andra områden där mineraljord blottas kan du erosionssäkra genom att du täcker med vegetation som ris, halm eller förna. Du kan också använda stenkross och olika typer av nät av exempelvis kokos.

Alla åtgärder när du hanterar rinnande vatten ingår också som en del i erosionssäkring.

  • Senast uppdaterad: 2018-01-11