Skogsstyrelsens fältbesök inför planerade avverkningar i Västmanlands län resulterade i tio beslut om åtgärder som krävs för att vattendragen inte ska skadas vid avverkningarna. Genom att följa dessa beslut kan skogsbruket bidra till en förbättrad miljöhänsyn vid vattendrag.
Av de 279 avverkningsanmälningar som kom in till Skogsstyrelsen i Västmanlands län under maj månad valdes 15 avverkningsanmälda områden ut för fältbesök. På tio av dessa fanns brister i planeringen.
– Vi valde dessa områden eftersom vi bedömde att det i just dessa fall fanns skäl att se närmare på hur hänsynen till vattenmiljöer planerats inför avverkningen och utifrån det fokusera fortsatta tillsynsinsatser där planeringen brister, säger Martin Klenz, skogskonsulent, Skogsstyrelsen.
Flera av de avverkningsanmälda områdena låg i anslutning till vattendrag som är klassade som nationellt värdefulla vattendrag, värdefulla vattendrag, naturreservat eller Natura 2000-områden.
Totalt har Skogsstyrelsen skrivit tio beslut utifrån Skogsvårdslagens paragraf 30, både förelägganden, åtgärder som markägaren måste göra för att förhindra att skador uppstår, och förbud, åtgärder som markägaren inte får göra. Det handlar dels om att vidta skyddsåtgärder i anslutning till diken, vattendrag eller surdråg, dels om att vissa delar av område inte får avverkas alls av hänsyn till naturvärden eller vattenmiljöer.
– En slutsats är att skogsbruket kan bli bättre på att beskriva vilken hänsyn man tänkt att ta till vattendrag vid en avverkning när anmälan görs. Det är viktigt att ta med allt som man planerar att göra. Tyvärr saknas det ofta information, kanske för att man glömt att ta med den, vilket är synd för ju mer information vi får i avverkningsanmälan, desto bättre bedömningar kan vi göra, säger Martin Klenz.
Bakgrunden till att fokus låg just på vatten är att Skogsstyrelsens uppföljningar av miljöhänsyn visar på att skadorna vid vattendrag ofta blir allvarliga, exempelvis på grund av körning med tunga maskiner i eller i anslutning till vattnet. Skador som uppstår vid vattenmiljöer kan vara svåra att reparera och kan ge allvarliga och långvariga miljökonsekvenser i form av läckage av tungmetaller och näring.
– Syftet var också att granska om man hade planerat in en skyddszon mot vattnet, det vill säga genom att spara lövträd, undvika underväxtröjning i kantzonen samt undvika att köra med skogsmaskiner där. Det hade man inte gjort i tillräckligt stor utsträckning, säger Martin Klenz.
Bästa sättet att undvika att skador uppstår vid en avverkning är att planera så att man tar bästa möjliga hänsyn till vattendrag och exempelvis lämna kantzoner, en övergångsmiljö mellan skogen som ska avverkas och vattendraget.
– Självklart kan man också kontakta oss för att få råd om hur man går till väga på bästa möjliga sätt när man planerar sin avverkning, säger Marin Klenz.
Mer information:
Martin Klenz, skogskonsulent, Skogsstyrelsen, 0224–374 53
Ulrika Lamberth, pressansvarig, Skogsstyrelsen, 036–35 93 30