Skogsskador orsakade av älg och andra hjortdjur ökar nu åter efter ett par år med lägre skador. Det visar Skogsstyrelsens analys av den skadeinventering som skogsbruket nyligen genomfört i norra Sveriges ungskogar.
– Sammantaget har nära 9 procent av tallstammarna betats i vintras. Med sådana nivåer på viltskadorna kommer alldeles för många unga tallar att till slut få en viltskada, eftersom älgarna hinner återkomma till samma ungskogar under flera år, säger Bo Leijon, Skogsstyrelsens skog-viltsamordnare i norra Sverige.
I år har cirka 2 100 ungskogar i norra Sverige inventerats enligt Skogsstyrelsens älgbetes-inventering (Äbin). Hela Norrbottens och Västerbottens län utom fjällen har inventerats samt delar av Västernorrlands och Jämtlands län. I första hand registreras skador på tall och gran. Skadorna är på många håll större än de två närmast föregående åren, samtidigt som variationen är mycket stor mellan olika älgförvaltningsområden.
– Gamla mönster går igen, säger Bo Leijon. Vi har varnat för att skadorna med nuvarande älgstam skulle kunna skjuta i höjden så fort det kommer en vinter med lite mera snö. Samtidigt ser vi att viltförvaltningen på vissa håll börjat ta betesskadorna på större allvar och genom avskjutning försöker närma sig en bättre balans mellan skogen och viltet.
I Norrbottens län har redan tidigare hårt skadade områden åter drabbats. Särskilt Kiruna, Boden och Överkalix sticker ut med mycket svåra skador medan till exempel Piteåområdet är ganska förskonat.
I Västerbotten är tendensen att kustlandets ungskogar klarar sig bäst. Där skadades 5–7 procent av ungtallarna i vintras medan ett inlandsområde som Lycksele-Storuman uppvisar närmast katastrofala 15 procent skadade ungtallar. I Örnsköldsviksområdet har skadorna ökat oväntat mycket till nära 15 procent.
I Jämtlands län inventerades tre älgförvaltningsområden. I Härjedalen och Strömsund-Sollefteå var betesskadorna måttliga. Östersund-Sundsvall är däremot ett problemområde med färska skador på mer än var tionde tall.
– Vi vill återigen understryka hur viktigt det är att älgförvaltningen använder sig av resultaten. Alla, såväl markägare som jägare, har både ett ansvar för och ett långsiktigt intresse av en skog med god virkesproduktion med varierande trädslag, en bibehållen biologisk mångfald och som är rik på älg och annat vilt, säger Skogsstyrelsens viltspecialist Christer Kalén.
Älgbetesinventeringen är en del av älgförvaltningens basmetoder. Fältarbetet finansieras främst av skogsbruket. Skogsstyrelsen ansvarar för inventeringens utformning samt för analys och sammanställning av resultat. Resultatet ska i första hand användas som ett beslutsunderlag inför älgjakten i älgförvaltningsgrupperna.
Resultatet från älgbetesinventeringen finns på Skogsstyrelsens webbplats.
Mer information:
Bo Leijon, viltsamordnare, Skogsstyrelsen region Nord, 090–15 83 25
Rikard Flyckt, kommunikationschef, Skogsstyrelsen, 036–35 94 38