Fakta om undersökningen om kulturmiljöhänsyn

Omkring 15 inventerare från Skogsstyrelsen besöker varje år omkring 500 föryngringsavverkningar där det finns kända kulturlämningar. De registrerar påverkan av avverkningen på kulturlämningen, skadegrad och skadeorsak. Dessutom noteras också åtgärder som vidtagits för att märka ut kulturlämningen inför avverkning och inför återväxtåtgärder.

Kulturmiljöhänsyn vid föryngringsavverkning genomförs som stickprovsundersökning av avverkningsanmälningar där avverkningen är utförd och det finns en känd och registrerad kulturlämning. 500 objekt lottas ut i fyra landsdelar; Norra Norrland, Södra Norrland, Svealand och Götaland. Utlottningen fördelas lika mellan ägarkategorierna enskilda ägare och övriga ägare. I de fall antalet i någon ägarkategori, i någon landsdel inte är tillräcklig, lottas bland de avverkningsanmälningar som finns. Utlottningen sker bland normal skog, fjällnära skog och ädellövskog.

Innan fältbesök noteras kända uppgifter om objektet såsom; uppgifter om kulturlämning i avverkningsanmälan, kontakt med myndighet (Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen) eller museum, finns meddelande, beslut från myndighet och/eller notering om fältbesök.

Definitioner och förklaringar

Kulturlämningar

Ett samlingsbegrepp för fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Dessa har olika lagskydd.

Fornlämning

En lämning efter människors verksamhet under forna tider som tillkommit genom äldre tiders bruk, är varaktigt övergiven och kan antas vara tillkommen före år 1850. Exempel: stenåldersboplatser, fångstgropar och gravar. Länsstyrelsen kan fornlämningsförklara en yngre lämning om det finns skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde. Omfattas av 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950).

Fornlämningsområde

Till alla fornlämningar hör ett fornlämningsområde. Fornlämningsområdet är en del av fornlämningen och har samma skydd som själva lämningen. Länsstyrelsen bedömer fornlämningsområdets utbredning i samband med samrådsärenden och tillståndsärenden enligt 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950).

Övrig kulturhistorisk lämning

Lämningar som har ett kulturhistoriskt värde men ej uppfyller alla kriterier för att bedömas som fornlämning. Oftast tillkomna efter år 1850. Exempel: kolbottnar och husgrunder. Omfattas av Skogsvårdslagens 30 par, Miljöbalken, Plan och bygglagen. Tillsynsmyndighet för övriga kulturhistoriska lämningar i skogsmark är Skogsstyrelsen.

Skadegrader

  • Ingen skada
  • Påverkan – till exempel lättare körskador, nedrisning och tryckskador
  • Skada - tydlig påverkan som kan återställas till exempel djupa körskador och viss mark-beredning
  • Grov skada - irreversibla skador som inte kan återställas

Påverkan från markberedning och notering om planterade kulturlämningar

Andel påverkan från körspår, markberedning, nedrisning, vindfällda träd och notering om planterade kulturlämningar beräknas på alla inventerade föryngringsavverkningar oavsett om avverkningarna varit föremål för föryngringsåtgärder (markberedning och plantering) eller inte.

Från och med 2015 noterar vi om markberedning och plantering har utförts vid tidpunkten för inventeringen. 

Övrig påverkan såsom körspår, nedrisning och påverkan från vindfällda träd kan förekomma på alla föryngringsavverkningar.

Redovisade skadeorsaker

  • Annat skogligt - påverkan från stubbrytning, dikning, fäll- och släpskador. samt grotavlägg och större grothögar.
  • Körspår - påverkan från skördare, skotare och markberedare.
  • Markberedning - påverkan från manuell eller maskinell markberedning.
  • Avverkningsrester - skall vara aktivt skapat, grenar och toppar från avverkade träd. Påverkan från avverkningsrester bedöms aldrig som grov skada, då skadan rent teoretiskt alltid går att åtgärda. Påverkan från grotavlägg och större grothögar redovisas under avlägg, där är det möjligt att redovisa grov skada.
  • Vindfälle - träd på kulturlämning som blåst omkull efter avverkning med skador från rotvältan (rotsystemet) som följd.
  • Plantering - plantor planterade på kulturlämning eller i villkorsområde.

Högst skadenivå beräknas

Då en kulturlämning kan åsamkas flera skador, exempelvis både körskador, markberedning, avverkningsrester och skador från vindfällda träd, väljer vi skadetyp med högst skadenivå vid beräkningar.

Kulturstubbar

En kulturstubbe är 1,3 meter hög (± 0,5 meter) och används som markering vid kulturlämningar för att förhindra skador vid skogsbruksåtgärder.

Sedan 2015 definieras 5 olika utmärkningar i undersökningen:

  • Kulturlämningen är utmärkt med en ensam kulturstubbe.
  • Kulturstubbar står på kulturlämningen.
  • Kulturstubbar är korrekt placerade, utanför och runt om kulturlämningen.
  • Annan tydlig utmärkning (käppar, skyltar, högstubbar som använts för att markera kulturlämningen).
  • Ingen utmärkning, kulturmiljön är inte utmärkt med kulturstubbar eller annat.

Landsdelar

  • Norra Norrland (Norrbottens och Västerbottens län)
  • Södra Norrland (övriga Norrland)
  • Svealand
  • Götaland

Ägarklasser

  • Enskilda ägare: fysisk person, dödsbon och bolag som inte är aktiebolag.
  • Övriga ägare: staten, statsägda aktiebolag, övriga allmänna ägare, privatägda aktiebolag samt övriga privata ägare