Blandskog
. Foto Michael Ekstrand

Skogsträd

Här får du en kort presentation av några av skogens träd. Tall och gran är de allra vanligaste i våra skogar och finns i hela landet. Här hittar du också länkar till fördjupad kunskap om träd och trä.

Gran

Granen (Picea abies) är vårt vanligaste träd fastän den etablerade sig i landet i sen tid. Men redan vid början av vår tidräkning hade granen lyckats erövra nästan hela landet.

Granen trivs på näringsrik, kalkpåverkad jordmån med god vattentillgång. Klimatiskt sett är den härdigare än tallen, men känslig för vårfroster, sedan skottet börjat driva. Skogsbränder är ödesdigra för det tunnbarkiga trädet. Granen blåser lätt omkull, eftersom dess rötter ligger ytligt. Den är extra känslig då marken är uppblött av regn.

Tall

Tallen (Pinus sylvestris)var ett av de träd som invandrade medan landisen fortfarande täckte stora delar av Sverige. Den är efter granen vårt vanligaste träd och tallen finns i hela landet. De nordligaste tallarna återfinns norr om Karesuando. Trädet kan växa på många olika marker men full utveckling når den endast på djup och uppluckrad jord. Eftersom tallens rotsystem vanligen består av en pålrot eller kraftiga snett nedåtriktade huvudrötter är trädet stormhärdigt. 

Björk

I Sverige finns björken i två arter: vårtbjörk och glasbjörk. Fjällbjörken är en variant av glasbjörken. Det vetenskapliga namnet för släktet björk är Betula.

Glasbjörken invaderade mycket tidigt och bildade tillsammans med aspen våra första skogar redan medan landisen låg kvar. Detta var möjligt eftersom trädet är mycket frosthärdigt. Björken växer i hela landet och är ett omtyckt träd bland många. 

Ek

Eken (Quercus)är det mäktigaste trädet i vår svenska skog. Detta på grund av ekens stora omkrets som kan bli över 10 meter. Däremot blir eken ytterst sällan över 30 meter hög. Eken kan bli mycket gammal, det sägs över 1 500 år. Men i skogsbruket skördas den vid 120-150 års ålder.

Eken trivs bäst på djup, lerhaltig och mullrik jord, men kan också växa på bergiga marker. Eken är stormfast, eftersom huvudroten kännetecknas av en kraftig pålrot och många förgreningar åt sidorna. Blomningen sker i början av juni. Eken växer från södra Sverige upp till Gävle. I planterad form finns den ända upp till Haparanda.

Bok

Boken (Fagus sylvatica) är det enda av de ädla lövträden som växer i större bestånd. Tidigare dominerade trädet stora delar av Sydsverige men har bortträngts av människans åtgärder. Bokskogar finns nu bara i Skåne, västra Blekinge och östra Halland. Norr därom finns spridda bestånd upp till Mälardalen. Som parkträd finns boken betydligt längre norrut. 

För att boken ska kunna växa bra behöver den mullrik, lucker och kalkrik jord med god vattentillförsel. Den trivs i kuperad terräng och dominerar bland annat de skånska åsarna. Boken är härdig mot vinterköld men är känslig för vårfroster. Blomningen sker i början av maj vilket är samtidigt som lövsprickningen.

Skogslönnen

Skogslönnen (Acer platanoides) tillhör de ädla lövträden där bland annat ek och bok ingår. I fri ställning får den en vid, lövrik krona och uppskattas därför som parkträd. Lönnen kan nå en betydande storlek. De två grövsta lönnarna som uppmätts på senare tid var båda 5,15 m i omkrets. De växer i Västergötland och Östergötland. 

Lönnen kräver en näringsrik mullmark. Den växer i lövblandskogar men bildar inte några egna bestånd. Den vilda lönnen förekommer mer allmänt bara i sydligaste Sverige, men i varma lägen hittas den upp till norra Värmland.

Asp

Aspen (Populus tremula) är tillsammans med björken det äldsta trädet i vår flora. Trädet förekommer i hela landet, från Skåne upp till fjällgränsen. Aspen är härdig mot låga temperaturer, men kräver samtidigt mycket ljus. Trädet kan finnas på magra marker men den utvecklats bäst på näringsrik jord, gärna ler- eller kalkrik med rikligt och rörligt vatten exempelvis i sluttningar.

Rönn

Rönn (Sorbus aucuparia) växer i hela Sverige från Skåne i söder till skogsgränsen i norr. Den har oftast formen av en buske eller ett litet träd. Den närbesläktade oxeln (Sorbus intermedia) blir ofta betydligt större. 

Rönnens bär är begärliga för många fåglar och även älg och hare tycker om rönn. Trädet har ringa betydelse för dagens virkesproduktion, men veden används gärna som slöjdvirke. Rönnens värde i skogen är främst som naturvårdsträd. Förutom att rönnens bär ger en mycket god gelé, brukar de även användas i vackra höstdekorationer. 

Al

I Sverige har vi två typer av al: klibbal och gråal. Klibbalen återfinns främst i södra delen av landet medan gråalen återfinns i norr. Det vetenskapliga namnet för släktet al är Alnus.    

De olika alarterna trivs på olika marker, gråalen växer både på torr och på fuktig mark medan klibbalen trivs bäst på vattenrika marker. Klibbalen kan bilda hela sumpskogar, exempelvis alkärr, där träden kan stå helt översvämmade på våren. Gemensamt för de båda sorterna är att de inte kräver så mycket ljus, utan kan växa upp i skuggan av andra träd

  • Senast uppdaterad: 2017-03-22