Den nya lydelsen i artskyddsförordningen (2007:845) innebär att förbudsbestämmelserna för fåglar (4 §) separeras från andra djurarter (4a §) som tidigare fanns i samma paragraf.

Syftet med bestämmelserna kring fåglar är att bevara fågelpopulationerna på en tillfredsställande nivå. Det innebär att åtgärder som skogsbruk endast är förbjudna i de fall åtgärderna kan påverka möjligheten att upprätthålla en tillfredsställande nivå för en fågelarts population.

För fridlysta arter markerade med N och n i bilaga 1 till artskyddsförordningen gäller även fortsatt ett individskydd.

Fåglar hanteras i 4 § artskyddsförordningen. Alla vilda fåglar omfattas av förbuden. Åtgärder som saknar betydelse för att upprätthålla en tillfredsställande nivå för fågelns population omfattas inte av förbuden när det är fråga om skogsbruk.

Arter som har markerats med N eller n i bilaga 1 till artskyddsförordningen har ett strikt skydd och varje individ av dessa arter är skyddade. Förbuden gällande dessa arter finns i 4 a och 7 §§ artskyddsförordningen.

Hur djur- och växtarter som omfattas av de nationella fridlysningsbestämmelserna är skyddade finns i 6, 8 och 9 §§ artskyddsförordningen. De arter som omfattas av dessa förbud framgår av Bilaga 2 till artskyddsförordningen.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen anser att en tillfredsställande nivå bör vara en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Bedömningen av lokala förekomster och regional status behöver beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå.

Exempel på omständigheter som kan innebära att den aktuella fågelarten inte har en tillfredsställande nivå är att arten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har minskat med mer än 50 % sedan 1980. Men det behöver alltid göras en bedömning i det enskilda fallet.

I slutänden är det domstolen som avgör om tillsynsmyndigheten har gjort rätt bedömning av populationsnivån för en fågelart i förhållande till förbuden i 4 § artskyddsförordningen. Verksamhetsutövaren behöver själv göra en bedömning av populationsnivån och hur den kan komma att påverkas av en planerad åtgärd. Till hjälp för att göra bedömningen kommer Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket med stöd av Sveriges Lantbruksuniversitet att ta fram en lista med fågelarter att utgå ifrån, sedan behöver även en bedömning av populationen göras på lokal och regional nivå utifrån den nationella populationsnivån.

När det gäller fåglar där det finns risk att en tillfredsställande nivå inte kan upprätthållas för populationen så bör begreppet ”bo” tolkas så att boets funktionalitet ingår i skyddet, det vill säga att boets funktion för reproduktion finns kvar. Det bör innebära att träd med bon och den miljö som behövs närmast boet för att det ska kunna användas inte får förstöras. Alltså inte enbart själva bobalen, hålet eller äggen på marken. Men inte heller en lika vid tolkning som begreppet ”fortplantningsområde” som gäller för arter skyddade av art- och habitatdirektivet, där exempelvis uppfödningsmiljöer av avkomma kan ingå i begreppet. Dock kan att förstöra fortplantningsområden vara en förbjuden störning.

För bon som återanvänds med regelbundenhet gäller förbudet kontinuerligt, det vill säga utan begränsning i tid,  eftersom vissa fågelarter återanvänder sina bon. 

Bestämmelsen om kunskapskravet kom till när miljöbalken beslutades. Flera vägledande domar har tydliggjort att detta även gäller fullt ut för skogsbruksåtgärder och pågående markanvändning.

I domarna framgår att det måste finnas ett bra underlag om förekomsten av fridlysta arter som berörs och hur man kan undvika att fridlysta arter påverkas negativt. Det är inte förändrat i och med de nya bestämmelserna i artskyddsförordningen.

Nej, det är inte nödvändigt för alla fåglar. Artskyddsförordningens förbud gäller skogsbruksåtgärder först när de riskerar att påverka en fågelpopulation så att populationen inte längre kan upprätthålla en tillfredställande nivå.

Begränsningen att förbuden gäller på populationsnivå finns inskriven i regeltexten i 4 § artskyddsförordningen punkt 4 som handlar om förbuden att störa fåglar. Punkt 1 och 2 för 4 § artskyddsförordningen är begränsad till påverkan på populationsnivå när det gäller skogsbruksåtgärder eftersom skogsbruksåtgärder inte har som syfte att döda fåglar och förstöra dess ägg.

Bilaga 4 till skogsvårdslagen togs fram för att visa vilka fågelarter som är viktigast att ta hänsyn till vid skogsbruksåtgärder. Listan är inte helt uppdaterad vilket innebär att det kan finnas fågelarter vars populationsnivå saknar tillfredställande nivå som inte finns med på listan. Dessutom behöver man göra en bedömning av populationen på regional och lokal nivå. Bilaga 4 till skogsvårdslagen kan dock utgöra ett verktyg för vilka fågelarter man behöver beakta inom artskyddsförordningen.  

I Sveriges Lantbruksuniversitets Artfakta kan man i naturvårdslistorna söka fram vilka fågelarter som ingår i Bilaga 1 till fågeldirektivet.

Länk till Artfakta: Filtrera arter - Naturvård från SLU Artdatabanken (artfakta.se)

Bilaga 1 till artskyddsförordningen innehåller de växter och djur som är markerad N och n. De har ett strikt skydd och varje individ är skyddad. Regler för dessa arter finns i 4a och 7 §§ i artskyddsförordningen. Exempelvis guckusko, lappranunkel, större vattensalamander, åkergroda, nordfladdermus och dvärgpipistrell.

Länk till artskyddsförordningen: Artskyddsförordning (2007:845) Svensk författningssamling 2007:2007:845 t.o.m. SFS 2022:928 - Riksdagen

Ja det bör du vara, men vilken hänsyn som krävs är alltid en anpassning från fall till fall beroende på vilken åtgärd du avser att göra och vilken fridlyst art det rör sig om.

De artvisa vägledningarna är endast stödjande dokument och anger inte vilken hänsyn som lagen kan kräva, i vissa fall kan hänsynen behöva vara mer och i andra fall mindre omfattande än vad de artvisa vägledningarna anger. För att avgöra vad som är tillräcklig hänsyn behöver du som markägare har god kunskap om din fastighet och vilka fridlysta arter som förekommer där.

Ja, alla beslut om förelägganden eller förbud som innebär att en åtgärd behöver anpassas eller att åtgärden är förbjuden kan överklagas.

I slutet av beslutsdokumentet finns en överklagandehänvisning där det framgår hur man ska göra om man vill överklaga. Från den dag man fick ta del av beslutet har man som markägare tre veckor på sig att överklaga. (Även andra än markägaren kan överklaga beslutet inom tidsfristen) Om beslutet inte överklagas inom denna tid vinner det laga kraft och då är det inte längre möjligt att överklaga beslutet.

Markägaren har även möjlighet att söka dispens från artskyddsförordningens förbud. Om dispensen beviljas så innebär det att markägaren kan få utföra sin planerade åtgärd. Dispens söks hos länsstyrelsen.

När anmälan kommer in till Skogsstyrelsen sker ett urval, som exempelvis bygger på digitala kartunderlag, för att prioritera ärenden till fortsatt utredning. Det kan leda till att du men inte din granne kontaktas av Skogsstyrelsen.

Det är markägaren som är ansvarig för att utreda vilka fridlysta arter som riskerar att påverkas negativt av en avverkning samt vidta åtgärder för att undvika det.

Artskyddet, precis som andra delar i lagstiftningen, bygger på att alla tar sitt ansvar och gör sitt bästa för att följa lagen. 

Ja, men markägaren har alltid ett ansvar att själv utreda vilka fridlysta arter som riskerar att påverkas negativt av en avverkning samt vidta åtgärder för att undvika det. Om markägaren inte gör detta riskerar denne att begå ett artskyddsbrott.

Det är inte klarlagt i vilken omfattning markägare har rätt till ekonomisk ersättning. Det finns domstolsavgöranden som pekar på att det i vissa fall, men inte alltid, kan finnas en rätt till ersättning dock är domarna överklagade och Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd i ett av målen. Ett resonemang som domstolarna fört är att en förutsättning för att få ersättning är att markägaren sökt och nekats dispens från artskyddsförordningens förbud.

I 31 kapitlet i miljöbalken kan man läsa om ersättning vid ingripande av det allmänna. Där framgår det bland annat att man kan väcka talan hos mark- och miljödomstolen om ersättning. Det innebär att man stämmer staten på ersättning. Detta måste göras inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft.

Den så kallade sexveckorsregeln gäller fortfarande och om verksamhetsutövaren inte har hört någonting från myndigheten inom sex veckor efter att en komplett avverkningsanmälan har kommit in till Skogsstyrelsen kan verksamhetsutövaren utföra sin planerade åtgärd. Det är alltid verksamhetsutövaren som är ansvarig för att inte bryta mot lagar när de utför sina åtgärder. Om Skogsstyrelsen tar upp ett ärende till samråd enligt miljöbalken angående fridlysta arter beror handläggningstiden bland annat på hur väl verksamhetsutövaren har beskrivit vilka fridlysta arter som finns inom aktuellt område och vilka anpassningar man avser göra för att undvika förbjuden påverkan på dessa arter. Om verksamhetsutövaren inte har beskrivit vilka fridlysta arter som finns kan Skogsstyrelsen begära att man kompletterar med den informationen.

Skogsstyrelsens handläggare informeras och utbildas löpande om det de behöver veta för att handlägga ärenden.

På Skogsstyrelsens Mina sidor och i Artportalen kan du se vilka kända fynd av arter som finns, men informationen där är inte komplett. Det är du som markägare som är ansvarig för att ta reda på vilka fridlysta arter som kan komma att påverkas av din planerade åtgärd oavsett om de är kända sedan tidigare eller inte. Det är även du som markägare som är ansvarig för att vidta åtgärder för att förhindra att artskyddsförordningens regler kränks när en åtgärd utförs på fastigheten.

Om man har inloggning i Artportalen ser man alla artfynd förutom de som av olika skäl är skyddsklassade och därför inte är publika. Vissa av Skogsstyrelsens handläggare har särskild behörighet att se även dessa artfynd i Artportalen.

Det är inte en fråga som Skogsstyrelsen kan svara på. Allemansrätten innebär dock att alla kan röra sig fritt i den svenska naturen. Vilka rättigheter och skyldigheter som ingår i allemansrätten kan man läsa mer om på Naturvårdsverkets hemsida.