Skogsägare som inte får avverka skog på grund av artskyddsförordningens krav på hänsyn till fridlysta arter har normalt inte rätt till ersättning från staten. Däremot kan en sådan rätt finnas under speciella omständigheter. Det anger Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i en gemensam tolkning av vårens ersättningsdom från Högsta domstolen.
I våras meddelade Högsta domstolen att en skogsägare som nekats avverkning på grund av artskydd hade rätt till ersättning av staten i just det fallet. Skogsstyrelsen hade förbjudit ett skogsbolag att avverka cirka 20 hektar skogsmark med hänvisning till att det skulle störa ett tjäderspel och att avverkningen därmed var förbjuden enligt artskyddsförordningen. Högsta domstolen konstaterade att det inte finns några lagbestämmelser som garanterar markägaren ersättning i denna situation men att den enskilde ändå under speciella omständigheter kan ha rätt till ersättning från staten. I det aktuella fallet ansåg Högsta domstolen att det fanns sådana speciella omständigheter och att skogsbolaget hade rätt till ersättning av staten för den skada som uppstår på grund av avverkningshindret.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har nu analyserat vad den här domen betyder och kommit fram till att skogsägare normalt inte har rätt till ersättning från staten vid begränsningar på grund av artskyddsförordningen. Dock kan det, under speciella omständigheter, finnas en rätt till ersättning enligt allmänna principer och med hänvisning till regeringsformens skydd för äganderätten.