För en enskild skogsägare med granskog intill ett skyddat område kan granbarkborre i det skyddade området innebära problem på samma sätt som granbarkborre kan göra i andra omkringliggande skogar.

På landskapsnivå är det dock inget stort problem med granbarkborreangrepp i formellt skyddad skog. Granbarkborrarna angriper äldre grandominerad skog, särskilt i hyggeskanter och i närheten av tidigare angrepp. Sådan skog är vanligast i den brukade skogen.

Ansvaret beror på vilken formell skyddsform det är.

Naturreservat: Förvaltaren, som kan vara länsstyrelsen, kommun eller en stiftelse, ansvarar för att vidta åtgärder enligt syftet och föreskrifter i naturreservaten. Om skogsbruk inte reglerats är det markägaren som ansvarar för att brukandet följer exempelvis skogsvårdslagen.

Biotopskydd: Det är den myndighet, oftast Skogsstyrelsen eller en kommun, som beslutat om biotopskyddsområdet som ansvarar för tillsynen och förvaltningen av området.

Naturvårdsavtal: Den myndighet som tillsammans med berörd markägare har ingått naturvårdsavtalet ansvarar för att syftet nås i enlighet med vad som överenskommits i avtalet. Naturvårdsavtal kan tecknas av både länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och kommunerna.

Nationalparker: Vanligtvis är Länsstyrelserna förvaltare av nationalparkerna och ansvarar för att vidta åtgärder enligt syftet och föreskrifter i dessa.

Vilka åtgärder man kan genomföra i naturreservat respektive biotopskyddsområden skiljer sig åt beroende på vilka naturvärden det enskilda skyddade området syftar till att skydda samt vad bestämmelserna i Miljöbalken anger. Om skogsbruk är förbjudet genom ett beslut enligt Miljöbalken upphör Skogsvårdslagens regler att gälla i det området.

Naturreservat: Varje naturreservat har ett områdesspecifikt syfte, med särskilda föreskrifter som beskriver vad som inte är tillåtet i området och en skötselplan som beskriver hur syftet ska uppnås. Det är utifrån de här bestämmelserna som länsstyrelsen (eller i vissa fall kommunen) kan avgöra vilka åtgärder mot granbarkborre som är möjliga att genomföra i naturreservat.

Biotopskydd: Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Skogsstyrelsen beslutar om de åtgärder som behövs för att vårda ett biotopskyddsområde, vilket inkluderar även bekämpningsåtgärder som gynnar syftet med skyddet.

Syftet med naturvårdsavtalet, och det område som avtalet reglerar, avgör vilka åtgärder som kan utföras. I de flesta naturvårdsavtal ska avtalsparterna samråda med varandra innan eventuella åtgärder genomförs i området.

Om avtalet anger att död ved ska gynnas eller bevaras i naturvårdsavtalet gäller inte Skogsvårdslagens regler om att ta ut färskt rått barrvirke. Miljöbalkens regler om samråd inför åtgärder som väsentligen kan ändra naturmiljön gäller.

En viktig skillnad mellan produktionsskogar och skyddade områden är att de har olika syften. I produktionsskogen är det primära syftet att långsiktigt producera virke av god kvalitet, vilket kan kräva intensiva bekämpningsinsatser mot granbarkborre.

I de skyddade områdena är syftet istället att långsiktigt bevara och utveckla naturvärden och biologisk mångfald. Värdet ligger i områdenas variationsrikedom av arter och strukturer.

Nej, oftast inte. Detta eftersom syftet med de skyddade områdena är att långsiktigt bevara och utveckla naturvärden och biologisk mångfald.

Död ved är ofta en bristvara. Äldre vindfällen, där barken lossnat, ska lämnas kvar i både produktionsskog och i skyddade områden eftersom de är viktiga för många vedlevande insekter och svampar. De är inte längre intressanta för granbarkborre, men kan vara viktiga för granbarkborrens naturliga fiender.

I skyddade områden bör ofta även färska vindfällen lämnas, men ibland kan det vara motiverat att barka angripna vindfällen, för att oskadliggöra dem som yngelmaterial för granbarkborre.

Nej. Skogsstyrelsen kan inte meddela generella undantag från föreskriften. Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet.